|
ARKIV 2009-12-27 JULAFTON 2009 Nu är Julen slut och julklapparna är utdelade. Återstår Nyårsafton med nya friska tag. Benjamin fick sitt Wii Spel och Alexandra sin spis med grytor och kastruller och en massa andra saker som brukligt är. När man tänker tillbaka på när man själv var liten och fick julklappar, så är det stor skillnad. På den tiden var man inte lika bortskämd med leksaker och annat som nu. Julklapparna fick lätt som en plätt plats under granen. Numera har man närmast ett berg av julklappar vid sidan om granen också. Ja, tiderna förändras och vi med dem. Hur som helst hade vi en mycket trevlig och fridfull julafton i närmaste släktingars lag.
/Katja ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2009-12-17 LUCIA Nu är det Jul igen!! Måndagen den 14/12 var det full rulle - Luciafirande på Öresund Förskola på Limhamn, Malmö. Alexandra uppskattade inte att vara tärna ute i det fria i minusgrader. Med butter min och ljuset på trekvart pinade hon sig igenom ceremonin utan att ta en enda ton. Väl hemma sjöng hon för full hals på sitt eget lilla babyspråk. Vem vill sjunga när en massa människor står framför en och bara glor?! Påbyltad var hon under lussesärken så att hon såg ut som en en liten Michelin-gumma. Några bilder hittar du här JULSHOW Efteråt bar det iväg till Julshow på Benjamins skola i Bunkeflostrand (Sundsbro). Här var det tjo och tjim och klackarna i tacket. Benjamin var tomtenisse precis som förra året. Dock kostade han på sig att sjunga med i julsångerna i år. Det var ganska mycket bus i tomtenisseledet som bestod av fyra kompisar som tisslade och tasslade sinsemellan. Alexandra hade parkerat sig på en liten pall på första parkett och Benjamin presenterade henne stolt för sina kompisar. Detta tyckte hon var betydligt skojigare än att stå och frysa som Luciatärna. Hon sjöng och klappade händer för fulla muggar. Fler bilder hittar du här Väl hemma var det tänkt att jag skulle försöka komponera ett gulligt julfoto på Benjamin och Alexandra. Det visade sig vara lättare sagt än gjort. Tomteluvorna satt på sniskan eller så hade Bejamin tryckt ner sin över huvudet så att den satt som ett kondom. Då kom vi på den briljanta idén att de skulle ha varsitt gosedjur i famnen. Problem uppstod eftersom Alexandra ville ha Benjamins svarta labrador, men det ville inte Benjamin eftersom den heter Twiggy och Twiggy var hans hund och inte Alexandras. Gråt och tandagnisslan men till slut fick hon låna Twiggy. Benjamin gillar sin Siberian Husky, som han iklädde sin tomteluva, men det gillade inte Alexandra, så hon drog av den hela tiden. Twiggy fick däremot ha sin ifred. Ja, du milde tid! Till slut gav vi upp, så bilderna blev därefter, d v s en salig röra av barn, hundar och tomteluvor. Bilder kommer ... /Katja ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2009-12-11 NYHETER PÅ REMSA Nyheter blir snabbt gamla, så det bidde en rörlig remsa i stället för en nyhetsknapp. Under 'Links' kommer jag att länka till reportage, artiklar och dylikt som kan vara av intresse. /Katja ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2009-12-10 LONDON - NYHETER - NEWS Timmen är sen och jag har suttit ett par timmar och knåpat med mitt lilla London-reportage. Kom då plötsligt på att jag glömt göra en knapp för 'News' på startsidan. Så nu får jag använda mig av min kära blogg för att annonsera tillblivelsen av detta mitt senaste alster på hemsidan. Orkar inte göra ett endaste dugg mer i natt. Jag tog en hel del bilder, så det tar ett tag att känna sig för och välja ut vilka som platsar enligt mina mått mätt. Det finns massor av officiella bilder på varenda berömd byggnad i London, så jag har valt att skriva om London, sett genom mina ögon i stället. Håll tillgodo så här långt - fortsättning följer efterhand. London-reportaget hittar du här /Katja ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2009-12-03 HEMSIDAN Nu är jag igång igen med att ändra layouten på min hemsida, men nu har jag även gått ett steg längre i den riktningen och skrivit om hela avsnittet 'History'. Egentligen skulle det stått 'Historia' på länkknappen eftersom allt står på svenska så här långt. Lång är även skrivningen och dessutom mycket utlämnande. Jag är så trött på att bara skriva samma gamla floskler om hur bra allt har varit. Inga 'måndagsexemplar', bara praktexemplar i uppfödningen. Man kan undra var alla sjuka och mindre vackra hundar är uppfödda?! Nog är det väl så att vi alla drabbas av både det ena och det andra i vår avelsverksamhet? Presumtiva valpköpare är inte dummare än att dom förstår att alla valparna i en valpkull inte blir under av skönhet och sundhet. Hur som helst känner jag det befriande att skriva rakt ur hjärtat, kosta vad det kosta vill. Visst, vi ska inte bara prata sjukdomar och elände, men är det inte bättre att köra med öppna kort. Inget är enbart svart eller vitt. Jag är stolt över de hundar jag fött upp, vackra som fula, friska som sjuka. Alla har de haft något att ge sina ägare på ett eller annat sätt. Själv har jag fått en del dyrköpta erfarenheter, men jag har även upplevt stor glädje. /Katja ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2009-11-30 DINNY Nåddes precis av det mycket sorgliga budskapet att Dinny Lund har gått bort. Jag besökte henne under några dagar i mitten av juli månad i år. Det är jag mycket tacksam för. Dinny var en generös och varmhjärtad person med stor personlighet och livserfarenhet. Hon älskade sina hundar över allt annat och berättade för mig att hon skrivit noggranna instruktioner om vad som skulle ske med dem när hon inte längre fanns. Första gången jag träffade Dinny var på ett jaktprov i Danmark för många år sedan. Därefter har vi träffats av och till i olika hundsammanhang. Vid en utställning i Hasslarp för några år sedan tog jag lite bilder på Dinnys Polly. Vi bestämde då att jag vid något tillfälle skulle hälsa på henne i Danmark och fotografera hennes hundar. Därefter blev jag webbmaster för hennes hemsida www.dinny.dk. Åren gick och till slut blev besöket äntligen av. Dinny var lika entusiastisk som vanligt när vi pratade hund. Inte visste vi då att hon endast hade ett fåtal månader kvar i detta liv. Hon var visserligen märkt av sjukdom, men hade klarat sig bra med medicinernas hjälp under många år. Dinny visade mig gamla foton och berättade om sitt liv från späd ålder och framåt. Otroligt intressant att följa hennes liv och leverne på detta sätt. Dinny hade varit en skicklig ryttarinna i yngre år och var under hela sitt liv mycket involverad i hästvärlden. Bland annat hade hon suttit som tv-kommentator mm inom hästsporten tillsammans med framlidne välkände hästprofilen Anders Gernandt. Dinny har även skrivit och översatt ett antal häst- och hundböcker. Hennes Bogen om Labrador retriever återfinns säkerligen hos flertalet labradorentusiaster här i Skandinavien. Under mitt besök tog jag en del bilder på Dinny och hennes hundar. Det gläder mig mycket att kunna delge er dessa två eftersom jag vet att Dinny uppskattade dem.
Mina tankar går till Dinny och alla dem som kände henne mycket bättre än jag gjorde. Må du vila i frid, kära Dinny. Jag har beslutat att låta Dinnys hemsida ligga kvar. Den är nu uppdaterad. Är det någon som vill skriva några minnesord om Dinny, kommer jag att lägga upp en 'Minnessida' med dessa inlägg. Adressen till Dinnys hemsida är: Kennel Caccia /Katja ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2009-11-29 DREAMER och LONDON Nina ringde och berättade att Dreamer fått CK på SSRK:s utställning i Umeå. Dömde gjorde Börge Espeland från Norge. STORT GRATTIS säger jag med stolthet. Glad blev jag, som precis kommit hem från London. Företaget, där jag arbetar som sekreterare (Arkitektgruppen i Malmö AB), bjuder varje år på ett studiebesök omfattande 4 dagar till någon utländsk destination. 2007 var vi i Berlin och 2008 i Lissabon. Har bara arbetat där sedan sommaren 2007. I Berlin fick vi 'avnjuta' Mamma Mia på tyska och i London blev vi bjudna på We Will Rock You med Queen. Öronbedövande musik - not my cup of tea - så jag fick stoppa in mina öronproppar redan efter ett par minuter. Emellertid uppvägdes detta av en ytterst spännande och delikat 3-rätters middag på en turkisk restaurang innan konserten. Har inte hunnit ladda ner alla mina digitala foton från London, så fortsättning följer med text och bilder från resan. /Katja ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2009-11-19 DREAMER Nina hade anmält Dreamer till två SSRK-utställningar i november. Tyvärr har han blivit biten av en blandrashund av odefinierbart ursprung, både över ryggen och ena frambenet uppe vid armbågen. Veterinären fick lägga drän och rakade honom tvärs över armbågen, ganska brett tillika, så det blir i alla fall ingen utställning kommande helg. Ibland är det svårt att upptäcka ett sår efter bett. Antingen, och i bästa fall, ser man det inte förrän sårskorpan börjar poppa upp i underullen. Det sämre alternativet blir uppenbart när området kring bettet börjar svullna upp och då gäller bara en sak, raka vägen till veterinären. Tack och lov var Nina både uppmärksam och handlingskraftig, så det slutade väl för Dreamer. Kanske kan Nina satsa på utställning nummer två. Vi får hålla tummarna. /Katja ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2009-11-18 DREAMER Äntligen har Dreamers MH-beskrivning kommit in både på SKK Avelsdata och Hunddata! Jätteintressant att studera, men jag måste erkänna att jag önskar att jag vore mer insatt i hur man ska tolka de olika värdena. Skalan omfattar 1-5, men 1 är inte sämst och 5 bäst utan ibland är det precis tvärtom. För att krångla till det hela ytterligare fattar jag det som om det är bra att ligga på 3 också när det gäller vissa moment. Eller så är jag rent ute och cyklar?! Spindeldiagram är inte heller helt lätta att tolka för ett ovant öga, även om man får en viss uppfattning rent allmänt när man jämför Dreamers resultat med medelvärdet för rasen, åldern och könet. Lyckligtvis har Ninas sambo Tommy videofilmat det hela, så jag har faktiskt sett beskrivningen med egna ögon, vilket jag är mycket tacksam för. Han hade förresten även filmat Dreamers första lydnadstävling, med små kommentarer och allt, vilket verkligen uppskattades. Samtidigt fick jag ju även tillfälle att se hur Dreamer ser ut nuförtiden. Jag lämnade ju över honom till Nina för snart ett år sedan och har inte sett honom sedan dess. Jag gillade vad jag såg. Kanske behöver han ett par kilon extra inför utställning. Eftersom Nina jobbar med honom är han i 'working condition'. Hur som helst fick Dreamer 'känd mental status' vilket tydligen är OK, om jag har förstått det hela rätt? Glad är jag över att hans jaktinstinkt ligger över rasens medelvärde och att han hade en 1:a på skottmomentet, vilket jag uppfattar som utmärkt. Både jaktinstinkt och skottfasthet är som bekant ärftligt, så det är ju inte fy skam för en jakthundsras. STORT TACK till Nina som lägger ned hela sin själ i Dreamers väl och ve. Han kunde inte ha haft det bättre. PS! Måste förresten berätta att Dreamer är jätteduktig på momentet 'ställande' på lydnad. Enligt Nina är det tydligen min förtjänst eftersom jag lärt honom 'stå' i utställningssammanhang. Även en blind höna hittar ett korn då och då, så ett litet bidrag i lydnadssammanhang har jag uppenbarligen bidragit med till min egen stora förvåning./DS /Katja ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2009-11-08 RONJA I dag har Ronja och jag varit på Malmö Valp. Det var verkligen inte i går jag hade något att visa på denna utställning. Senaste valpkullen föddes år 2005. Ronja skötte sig exemplariskt och jag känner mig riktigt nöjd med hennes insats, trots att hon 'bara' blev 3:a Bästa tikvalp. Dömde gjorde Börje Johansson, som gick väldigt noggrant och systematiskt tillväga. Kanske skulle man kunna sammanfatta det så att domaren dömde hunden 'hund' i stort sett väldigt reglementsenligt. Dock behöver han nog läsa på lite bättre alternativt skaffa sig mer erfarenhet vad huvud och uttryck anbelangar. Ronja fick en liten gåsstatyett (typisk för just Malmö Valp) som hederspris. Jag hade naturligtvis kunnat välja en Hp-rosett, men jag tyckte gåsen var trevligare eftersom den bara delas ut på denna utställning, mig veterligen. Äntligen har jag fått fason på Ronja. Tricket var bland annat att låta henne sitta vid ringside under hela labradorbedömningen. Dessutom har hon lugnat ner sig sedan hon slutade på hunddagis. Hon trivs alldeles utmärkt hemma hos mamma när jag jobbar och mamma trivs med Ronja, vilket ju är en förutsättning. Läs Ronjas domarkritik här /Katja ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2009-10-31 DREAMER Nytt telefonsamtal från Nina. Den här gången gick det vägen för Dreamer. Start nummer två i Lydnadsklass I och en vecka efter debuten lyckades Dreamer och Nina knipa ett första pris (162,5 poäng). Bra jobbat!!
/Katja ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2009-10-25 DREAMER Nina ringde precis (vid lunchtid) och berättade att Dreamer klarat MH-testet galant. Det var samme domare (Torbjörn Eriksson) som vid lydnadsprovet i går, så han fick verkligen en bra helhetssyn på Dreamer. STORT GRATTIS till både Nina och Dreamer! Jag är så glad och stolt över dem båda två. Det känns värdefullt att göra denna mentalbeskrivning. Man får så att säga ett kvitto på sin hunds mentala status - viktigt både rent allmänt och i avelsarbetet. RONJA I dag har Ronja börjat löpa, så nu är hon stora damen. Detta innebär naturligtvis att jag måste skjuta upp HD- och AD-röntgen, som jag hade planerat till den 4 december. Det är väl bäst att vänta ett par månader för man vill ju inte precis utmana ödet, speciellt inte som det ser ut med röntgenavläsningen på SKK i dagens läge. Det verkar vara rena hasardspelet. Det är alldeles vansinnigt med tanke på att det gäller bära eller brista för oss uppfödare. Man måste verkligen ha is i magen och inga som helst illusioner. Man är både kallsvettig och illamående när man ringer upp till SKK för besked alternativt öppnar brevet från SKK med darrande händer och hjärtat i halsgropen. Är detta klokt! Alla ens avelsplaner och förhoppningar kan kullkastas i en handvändning och man är tillbaka på ruta ett. Det vill till att man är 'devoted' alternativt smått galen som uppfödare. /Katja ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2009-10-24 DREAMER I dag begick Dreamer sin debut i lydnadssammanhang. Han fick 157 poäng och därmed ett 2:a pris i Lydnadsklass I på Kramfors BHK. Domare var Thorbjörn Eriksson. 160 poäng hade gett ett 1:a pris. Lite synd att han skulle passa på att vända på svansen och klia sig i ljumsken under platsliggningen, men jag är så stolt över honom ändå. Nina har verkligen gjort ett kanonjobb med honom så här långt. Det är inte lätt att ta över en nästan 2-årig labbehane, som aldrig sett en lydnadsplan - än mindre tränat lydnad så det stör. Jag böjer min nacke och skäms. Hur blev det då med chipavläsningen denna gång? Jo, det gick bra för Nina hade helt enkelt fått 'chippa' om Dreamer, så nu har han två olika chipnummer i kroppen, stamtavlan och EU-passet. Det kan bli riktigt spännande att se vilket nummer som dyker upp nästa gång han ska avläsas. Blir det hans ursprungliga eller nya chipnummer? - Allt beror på scannern. Lustigt nog hade hennes 'Alex' (SBCH Caccia Tico-Tico) också det eftersom hans chip hade 'vandrat' i kroppen och inte stod att finna. Alex och hans kullsyskon var den första valpkullen som chipmärktes på Djursjukhuset i Malmö (1995) och lite av ett experiment. Eftersom jag är en skrockfull person, hoppas jag att detta för tur med sig till Dreamer. /Katja ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2009-10-21 RONJA Nu har Ronja slutat på hunddagis. Hon trivdes nog inte så bra på slutet. Det blir väldigt stressigt med alla hundar som hoppar och skäller i boxarna bredvid och runt om. Ronja är en livlig och glad prick och då är det lätt att jaga upp sig när det händer något och det gör det ju oftast på ett hunddagis. Hundar lämnas och hundar hämtas på olika tider och varje gång blir det liv i bygget, skulle man kunna säga. Tack och lov kan hon nu vara hemma hos min mor när jag arbetar. Som tur är, arbetar jag ju bara deltid. Tyvärr fick Ronja kennelhosta när jag var på Labradorkonferensen. En hund från Malmö hade burit med sig smittan till dagiset och flera hundar blev sjuka. Ronja var ganska illa däran i ca två dygn, men sedan repade hon sig snabbt. Det var nog tur att hon var vaccinerad mot parainfluenza. Även om det inte skyddar helt, så brukar det mildra sjukdoms-förloppet. Tre tabletter Bisolvon per dag mot hosta och slem gjorde nog sitt till, det också. Det känns riktigt skönt att slippa lämna bort Ronja när jag arbetar. Hur det än är så vill man prägla sin hund själv. "Ju fler kockar, desto sämre soppa", skulle man kunna säga. Här hemma har Ronja det lugnt och skönt och kan varva ner. Så fort jag kommer hem från jobb bär det av till skogen eller stranden. Det är verkligen helt underbart att bara vara ute i naturen med sin hund. Man tömmer hela huvudet känns det som, insuper alla dofter och lyssnar till trädens sus och fåglarnas läten. Tänk, det vackraste som finns är naturen och den är gratis till och med. /Katja ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2009-10-14 Helgen den 10-11 oktober 2009 blev minnesvärd ur många olika aspekter sett. Labradorkonferensen var värd vartenda öre och varenda körd mil. Ett unikt tillfälle att få insupa visdomen från den drygt 100-åriga sammanlagda kompetensen hos de tre engelska utställningsdomarna Peggy Rae (Cornlands) - Carole Coode (Warringah) och David Craig (Davricard/Foulby). En stor eloge till Dan Ericsson för ett strålande initiativ som förhoppningsvis ger mersmak hos våra nordiska grannländer. Skokloster var ett utmärkt val i det stora hela. Mästarmötet, som jag verkligen sett framemot, blev dock lite av en besvikelse då 'hundfallet' var 50 %. Förvånansvärt många hundar lär ha varit ur päls eller så var golvet i 'utställningslokalen' för halt? Vad vet jag? Heder åt dem som ställde upp! Man får ju hoppas att de engelska domarna inte blev alltför besvikna över bortfallet?! Vinnande tik, SU(u)CH Lady Upstream's Leacy, var en utmärkt klassisk svart tik som väl motsvarade det rasideal som de engelska föreläsarna förespråkat under konferensen. Jag kände mig verkligen upplyft över denna samstämmighet. Drygt 90-åriga Peggy Rae visste vad hon ville ha och dömde med den äran.
/Katja ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ Den 3 oktober 2009 gifte min dotter Anna Pasquariello sig med Marcus Westerlin i Svenska Kyrkan i Rotterdam. De kommer nu båda att bära efternamnet Westerlin. STORT GRATTIS!
/Katja ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2009-09-30 DOMARUPPDRAG - INOFFICIELLT Söndagen den 27 september hade jag mitt årliga (kan man säga) inofficiella domaruppdrag. Denna gång på Veberöds Brukshundsklubb. Dömde grupperna 1 (Bruks-, vall-, boskaps- & herdehundar) och 5 (Spetsar och raser av urhundstyp) och hade 95 hundar anmälda. Skulle egentligen även ha dömt grupp 10 (Vinthundar), men den gruppen fick en av de andra tre domarna ta över eftersom gränsen egentligen går vid 85 hundar per domare enligt Svenska Kennelklubbens bestämmelser. Inte blev jag precis överlycklig när jag kom dit på morgonkvisten i god tid (tack och lov) och ställdes inför det faktum att båda mina tilltänkta ringsekreterare inte var auktoriserade. Ingen av dem hade tjänstgjort som ringsekreterare förut. Dock hade den ena skrivit för hästdomare (?!). Naturligtvis försöker klubbarna använda sina egna medlemmar av kostnadsskäl, men där gick gränsen för mig med alla mina 95 väntande hundar. Slutet gott, allting gott. Vi bytte och jag lyckades få en utbildad visserligen lite ringrostig (det här blev ju riktigt fyndigt!) ringsekreterare och en novis, men det funkade faktiskt bra i det stora hela. I och för sig är också detta charmen med de inofficiella utställningarna på sätt och vis (kanske?). Det blir lite som det blir, helt enkelt. Nöden är uppfinningarnas moder, som det gamla ordspråket lyder. Jag hade pluggat på ordentligt innan utställningen, eftersom grupp 1 och 5 inte precis är 'mina' raser, förutom akitorna, som jag har ett speciellt förhållande till sedan många år tillbaka. Som vanligt på inofficiella utställningar var valparna av betydligt högre kvalitet än de vuxna hundarna. Många uppfödare passar ju på att träna sina framtidshopp på dessa mindre stressiga och prestigefyllda utställningar innan allvaret som följer med de officiella utställningarna, där adrenalinet pumpar och nerverna dallrar. Visserligen är det ofta icke auktoriserade domare som dömer (= undertecknad), men träningen kan ju fås i alla fall. Förhoppningsvis har man som dylik domare hyfsade erfarenheter av både uppfödning och utställning och mer därtill inom hunderiet och då förväntas man inte vara helt fel på det. Från grupp 1 fångade speciellt hanvalpen (4-6 mån) Mcmarras Pim Picasso (Ferdinand De La Richesse - Mcmarras Peewees Pimpim) av rasen Schapendoes mitt öga - ett riktigt litet charmtroll. I grupp 5 hittade jag Ölenskjold's Xavi (NUCH Inter Vivos Kjell Eilert - Ölenskjold's Take Chances) - en magnifik norskuppfödd 7 månaders hanvalp av rasen American Akita. Superb kvalitet och rastyp! Han slutade som BIS-3 Valp. Skulle gärna velat ha en sådan själv, men inser tack och lov mina begränsningar. Ingenting för en klen gammal tant som undertecknad precis. I grupp 5 fanns också den alldeles förtjusande lilla juniortiken Faidros Xévoa (Marcepan Kawalkada - Kali Da Praia Do Ribatejo) av rasen Podengo Portugues Pelo Liso, Pequeno, som faktiskt slutade som BIS-2. Hon visades med stor finess av sin unga handler. Vad månde bli av detta otroligt samspelta ekipage i framtiden! Alla vi fyra domare dömde BIS Valp och BIS tillsammans. Starka viljor skulle samsas och det var inte helt lätt. Alla hade vi våra egna favoriter. Att få förtroendet att döma på en hundutställning är alltid ett hedersuppdrag, som man som uppfödare sätter stort värde på. Man breddar sina kunskaper och får mycket feed-back. Därför vill jag tacka både Veberöds Brukshundsklubb och mina utställare av hela mitt hjärta. Vi fyra domare
/Katja ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2009-09-18 DREAMER PÅ KURS Nina skickade mig denna bild från Dreamers lydnadskurs. Skam till sägandes har jag inte ett enda foto av Ronja på kurs. Men, å andra sidan är hon inte så lättfångad på bild i sådana sammanhang. Nina ligger verkligen inte på latsidan med Dreamers träning. Tack och lov tycker båda två att det är lika kul. Tyvärr har inte Ronja samma utgångsläge vad undertecknad anbelangar.
/Katja ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2009-09-12 EN DAG I RONJAS OCH DREAMERS LIV Ja, så har Ronja nu begått sin föga imponerande debut i officiell klass (Junior) på Sofiero. Domaren Tuus van Adrichem-Bogaert-Kwint, NL, tyckte att hon var 'very boisterous' (= stormig, bullersam, bullrande enligt min engelska ordbok). Ronja är väl inte precis stillsam, men så är hon ju bara 9 månader gammal och full av liv. Bättre det än skygga labradorer med svansen mellan benen eller flyktbenägna. Ronja kunde ju faktiskt ställa upp sig framför domarbordet utan problem. Tyvärr fick hon bara en enda chans att visa sina rörelser. Nog kunde väl domaren ha haft lite större tålamod med en junior, kan man tycka. Tror för övrigt inte att domaren var så imponerad av Ronja utseendemässigt heller och det får man ju ta. Men, å andra sidan var jag inte speciellt imponerad av hennes bedömning överlag. Det kan vara förödande att förlora sig alltför mycket i specifika detaljer. Man skulle kunna sammanfatta det så här: "Typen beskriver helheten hos en individ och denna helhet innefattar mycket mer än summan av de enskilda delarna." Det är just förmågan att kunna se helheten och rastypen som skiljer en 'bra' domare från en 'dålig'. En annan minst lika viktig egenskap hos en domare är stor integritet och modet att följa sin inre övertygelse oavsett eventuella yttre omständigheter. Inte heller var det Dreamers och Ninas dag i dag. Efter att ha kört 15 mil till ett MH-test, får Nina helt enkelt bara köra hem igen med oförrättat ärende. Varför då? Jo, chipavläsaren, som fanns till hands, kunde inte läsa av Dreamers ID-nummer. Detta innebär att han inte kan starta på spårprovet som han är anmäld till nästa helg. Eftersom han är över 18 månader krävs ett MH-test. - Regler och regler om igen! - Är det meningen att man själv ska tillhandahålla avläsare i det fall den befintliga utrustningen inte fungerar alternativt är tillräckligt up-to-date? Ibland undrar jag om det inte var bättre förr?! Nu låter jag som en gammal tant. Det bästa är, att jag faktiskt ÄR en gammal tant, så det så! Vi hade i alla fall tur med vädret, både Nina och jag. /Katja ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2009-09-01 RONJA - VALPKURS Nu har vi gått färdigt valpkursen, Ronja och jag. Tyvärr (och inte helt oväntat) visar undertecknad inte tillräcklig potential för att kunna matcha Ronjas. Detta är utan tvekan den proffsigast upplagda valpkurs jag gått på. Joanna Öström brinner verkligen för sin uppgift och har en fantastisk förmåga att entusiasmera sina kursdeltagare. Alla fick diplom för väl genomförd valpkurs och varsitt grönt tugg- och tandvänligt hundben. Mycket trevligt initiativ i all sin enkelhet. Kursen avslutades med en liten teoretiskt och praktiskt upplagd 'tävling'. De två bästa ekipagen fick dessutom varsin liten hundrelaterad vinst. Jag behöver väl knappast nämna att Ronja och jag inte platsade i denna 'topp'. Men, nog var Ronja duktig som kunde apportera ett rått ägg i munnen utan att ha sönder det?! Har redan bokat upp Ronja och mig för fortsättningskursen till våren 2010. Hoppas verkligen att LRK Skåne tar väl vara på en sådan tillgång för klubben som Joanna! /Katja ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2009-08-24 Det var ett tag sedan jag uppdaterade min blogg, så nu får jag väl skärpa till mig lite grand. Semestern är slut och allt går sin gilla gång igen. Ronjas valpkurs lider också mot sitt slut. Nästa söndag har vi avslutning och det ska bli riktigt spännande eftersom vi ska ha en liten tävling. Ronja har skött sig riktigt bra och lärt sig en hel del under Joannas eminenta ledning. Det har jag också. Något 'kursfreak' har jag aldrig varit men valpkursen har varit omväxlande och mycket lärorik för både Ronja och undertecknad. Vi kommer utan tvekan att anmäla oss till fortsättningskursen som troligtvis startar upp till våren 2010. Ronja fäller fortfarande lite grand. Jag hoppas att hon hinner komma i päls något så när till Sofiero. Det blir i så fall hennes första officiella utställning. Ska onekligen bli spännande att se om hon fortfarande är lika busig i ringen som när hon var valp. När vi tränar 'off ring' går det som en dans, men det gör det ju alltid när inga störningar infinner sig. Men, så är hon ju bara lite drygt 9 månader gammal när det beger sig. Hur som helst ska det bli jättekul att ställa henne. En annan har ju inte haft något 'ställbart' på länge. /Katja ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2009-07-28 ELEFANTER Var och hälsade på hos en god vän i Danmark. Cirkus Arena var på besök i Vedbæk och vad skådade mina ögons ljus om inte fyra elefanter i det gröna. Kunde inte låta bli att ta några foton. Elefanter är stora djur som gör sig bäst på foto i storformat. Klicka här för att se dessa majestätiska djur. /Katja ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2009-07-18 VALPKURS I dag har Ronja och jag haft vårt första pass på LRK/Södras valpkurs. Joanna Öström heter vår kursledare och hon är verkligen en tillgång för klubben när det gäller utbildning. Vilket engagemang! Vi var ett glatt gäng som mötte upp i ösregnet på Preem-macken i Trelleborg. Därifrån körde vi i kolonn efter Joanna till Gröningen. Vi lärde oss jättemycket bara på denna första gång. För första gången fick åtminstone undertecknad prova på klicker. Lite rörigt i början att komma ihåg när man skulle klicka, men efterhand fungerade det hyfsat. Ronja tyckte det verkade intressant och visade sig vara väldigt lättlärd, trots att hon är så busig. Det beror nog på att hon är så lätt att avstyra eftersom hon är så nyfiken. Hon söker gärna ögonkontakt med mig trots att jag inte har varit världsbäst på att uppmuntra denna viktiga detalj hos henne. Det är nämligen så att jag, skam till sägandes, tycker det är ganska tråkigt att träna och hålla på med övningar och konster. Det låter säkert hemskt, men så har det i alla fall varit hitintills. Jag blev tipsad om att Joannas kurser brukar vara något utöver det vanliga. Kanske kommer hon att lyckas få mig intresserad av hundträning. I så fall borde hon få medalj. Vi får se! Ronja tycker i alla fall att det är kul, fastän hon inte får leka med de andra valparna - inte ens hälsa på dem. Detta tycker jag är super. Då fattar dom att ibland är det helt enkelt allvar och då får man inte leka. /Katja ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2009-06-18 I morgon är det Midsommarafton och som vanligt lär det regna. Själv kommer jag att ta det lugnt och äta en god bit mat. Skönt att inte alltid vara på språng. Det finns så många 'måsten' som man själv uppfinner. Varför inte demontera en del av dessa och bara tillåta sig att slappa?! Inte minst hundarna kommer säkert att uppskatta att man inte stressar. Ronja är en sådan glädje i tillvaron. Ett hem utan hund är för mig inget komplett hem. Barnen flyttar hemifrån. Det är livets gång för sedan kommer ju barnbarnen i bästa fall. Även maken har i mitt fall passerat revy för många år sedan, men hundarna avlöser varandra och fyller ut tomrummen på ett ypperligt sätt. Universums skapare måste ha varit på extra gott humör när hunden blev till?!
Spånar, ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2009-06-13 KALAS I går fyllde undertecknad förtida pension (61 år) - är man verkligen så här gammal?! Ja, nog känns det i kroppen av och till, men det gäller att hålla igång både huvudet och benen. Det sistnämnda hjälper hundarna till med. Värre är det med det förstnämnda. Min syster Lotta från Bankeryd, nära Jönköping i Småland, kom ner och lagade till en riktig festmåltid. Johanna hade bakat en underbar tårta, som enligt Luciano hade tagit fyra timmar att 'tillverka'. Huset var fullt med hundar av raserna Labrador (naturligtvis), Norfolk Terrier och Chihuahua. Barnbarnen, livets grädde på moset, spelade piano av hjärtans lust. Kanske inte så ljuva toner precis, men inlevelsen var det inget fel på, i alla fall inte från Benjamin sida.
Fler bilder från kalaset hittar du här /Katja (farmor och festföremål denna gång) ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2009-06-12 SKOLAVSLUTNING Mitt barnbarn Benjamin gick ut klass 0 i torsdags. Denna klass fanns inte på min tid. Till hösten börjar han den 'riktiga' skolan. Naturligtvis var det stämningsfullt som alltid vid skolavslutningar, speciellt när man är i kyrkan, Bunkeflo kyrka i detta fall. Benjamin är inte precis den som står främst i klasskören och sjunger för full hals, snarare tvärtom. Är man tillräckligt påpasslig med kameran kan man fånga honom på bild i ett oförutsett ögonblick, företrädesvis när han tittar fram bakom någon klasskamrat eller så. Däremot brukar jag få fota honom i andra sammanhang och då kan han till och med vara en riktig liten linslus. Fotogenisk är han också.
Vill du se fler bilder från skolavslutningen, klicka här /Katja (Farmor) ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2009-06-05 RONJA I går blev Ronja 6 månader gammal. Det regnade. Men, idag var det uppehåll (vilket märkligt ord, egentligen?!), så jag begav mig ut med min något för stora kamera i Ronja-sammanhang och lyckades mot förmodan - och missöden - få till en huvudbild på henne när hon för en sekund koncentrerade sig på ett par tvåbenta på avstånd. Ibland har man lite tur till och med! Med hjälp av Photoshop fick jag till en något konstnärlig touche som kan beskådas här. Nu blir det inga utställningar på ett tag. Väntar tills Ronja är 'officiell'. Nu är hon inne i tonåren, så det kan lika gärna kvitta. Man vill ju inte gärna åka hur långt som helst när man bara har en enda liten valp att ställa ut. Snacka om minimerad kennel!
/Katja ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2009-05-31 RONJA Hasslarp-helgen är över och Ronja kan ståta med 2 x BIR Valp plus 3:e Best in Show Valp (8 valpar i final). Dömde gjorde Lene Johansen från Danmark och Dan Ericsson från Sverige. Vid finaltävlingen på söndagen kunde jag äntligen skönja ett uns av trötthet hos Ronja, men det var nog mest på grund av den gassande solen. Själv är jag röd som en indian i ansiktet efter denna helgs övningar. /Katja ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2009-05-27 RONJA Var inne på Skurups BK:s hemsida och hittade denna minnesvärda bild, som för alltid kommer att föreviga Ronjas debut på utställning och därtill Best In Show Valp. Vet inte om man ska skratta eller gråta?! Det ser ut som om Ronja uträttar 'nummer två'. Förutom att jag själv är plåtad med ryggen mot kameran, har jag dessutom blivit omdöpt till 'Kajsa' i utställningsresultaten.
/Katja ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2009-05-24 RONJA I dag var Ronja på sin första utställning. Trots att hon är den busigaste valp jag ägt, lyckades hon bli BIR och BIS Valp på Skurups BK:s utställning. Dömde gjorde Carin Weibull, som verkligen uppskattade hennes framåtanda och livsglädje. Vädrets makter var inte så nådiga. Av och till ösregnade det. Lägg därtill lite snålblåst. Men, vad gör det när man åker hem med två rosetter och en buckla?! /Katja ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2009-05-15 TWIGGY Har varit och hämtat urnan i dag. Det känns så overkligt att Twiggy nu ligger där i stället för på golvet nedanför som för en vecka sedan. Livet är förgängligt. Man vet aldrig när det tar slut. Inte visste jag på morgonen den 8 maj att det skulle bli Twiggys och min sista morgon tillsammans. Inte visste jag då att samma kväll skulle jag aldrig mer få se henne ligga under soffbordet som var hennes älsklingsplats på kvällarna. Stackars Ronja fattar nog ingenting. Var är Twiggy, undrar hon säkert?! Men jag kan inte förklara ... /Katja ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2009-05-14 TWIGGY Dom ringde från Gylle Smådjursklinik och meddelade att Twiggys aska kommit. Alla sår rivs upp igen. Benjamin har fått veta att Twiggy inte finns mer. Han grät inte för som han själv sa' till sin pappa, så sörjer han henne inom sej. Han visste att hon var sjuk. Jag träffar honom på lördag. Vi får se hur han reagerar när han ser hennes urna. Han vill så gärna ta adjö av henne, men på sitt eget vis. /Katja ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2009-05-08 TWIGGY I dag har min älskade Twiggy fått somna in. Saknaden är obeskrivbar. Hon var min bästa vän i vått och torrt. Hon var tryggheten i mitt hem. Hon fanns där i glädje och sorg. Hennes kärlek var äkta. Hon var ett kärt sällskap för min mor under dagarna när jag var på jobb och Ronja på dagis. Alla vi, som lärt känna Twiggy, kommer att bevara hennes minne i våra hjärtan. Till hennes minne har jag sammanställt ett litet collage som speglar en del av hennes liv och hennes personlighet. För mitt barnbarn Benjamin var Twiggy en naturlig del av hans liv. Hon har alltid funnits där. Alexandra, som bara är ett år gammal, hade nästan lärt sig säga hennes namn. Twiggy älskade dem både av hela sitt stora labradorhjärta. /Katja ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2009-04-30 Nu har Ronja varit på hunddagis i drygt två veckor och det fungerar faktiskt jättebra så här långt. Var väl lite orolig i början. Dels har jag aldrig tidigare haft en hund på dagis och dels var ju lilla Ronja bara 4,5 månader gammal när hon började. Men, så är hon också en tuff liten tjej som inte bangar för de andra dagishundarnas öronbedövande skall när vi kommer in i hundstallet på morgonen. I dag är det Valborgsmässoafton och vädret är sommarlikt här nere på näset. Både Twiggy och Ronja älskar att springa i sanddynorna vid stranden nere i Ljunghusen. Underbar natur med ljung och tall och friska brisar alternativt vindar från havet som sköljer in över stranden och klitterna. Man kan verkligen bara gå där och njuta. Titta ut över havet med Öresundsbron långt borta i fjärran. Mycket rofyllt och avslappnande för vilken orolig själ som helst. /Katja ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2009-04-22 RONJA Ingemo på Hildesborg Hunddagis i Tygelsjö skriver så här: "Skickar med ett foto på det lilla vilddjuret. Taget idag när hon stod stilla 1 sekund!"
/Katja ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2009-04-21 HEMSIDAN Nu har jag börjat på att ändra layouten på hela min hemsida. Jag har inte hela upplägget klart i huvudet ännu, så den får växa fram allteftersom mina idéer rinner till. Detta är inte gjort i en handvändning så det kommer att se rörigt ut med olika layouter under arbetets gång. Samtidigt är det en stor utmaning. Jag har byggt hemsidor i drygt 10 år och är autodidakt. Jag använder mig fortfarande av FrontPage eftersom jag känner mig bekväm med detta program. Det finns naturligtvis nyare och mer sofistikerade program på marknaden som t ex svindyra Dreamweaver. Bildhanteringen sker i Photoshop. Jag är inte någon teknisk expert utan en glad amatör som gör så gott jag kan. Det jag vill uppnå med min hemsida, förutom saklig information och fina bilder på hundarna naturligtvis, är en personlig stil som sticker ut och ger ett rent och snyggt intryck. Det är viktigt att texten är lättläst. Därför använder jag Verdana, som är ett av standardtypsnitten. Fördelen med att ha ett standardtypsnitt är att det visas korrekt på alla datorer, vilket inte alla typsnitt gör beroende på vad som finns installerat i vars och ens dator. Min hemsida visas bäst i skärmupplösning 1280x1024. Vad menas då med detta? Jo, om du har en annan upplösning på din egen bildskärm, så kan hemsidan se lite annorlunda ut. Text och bild kan visas i större eller mindre format. Personligen tycker jag att detta är lite av ett problem, eftersom jag ju utgår från denna upplösning när jag bygger sidan. Den kommer inte riktigt till sin rätt om den visas i annan upplösning. Ja, nog är detta en hel vetenskap och aldrig blir man fullärd. RONJA Så här skriver hunddagiset i ett mejl till mig: "Om Ronja mår dåligt i kväll (vilket jag betvivlar eftersom hon är en labbe) så ska du veta att hon till lunch käkade upp min franskbrödhalva med kycklingsallad och skinka. Plötsligt stod hon mitt uppe på mitt köksbord med putande kinder. Undrar hur den smakade, den såg så god ut :o))" /Katja ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2009-04-16 Allt väl med Ronja även i dag tack och lov! Hon klarar dagismiljön med alla främmande hundar i boxarna intill och mittemot jättebra och leker med några äldre lugna vuxna hundar när det är dags för utevistelse. I dag var hon också något lugnare när jag hämtade henne, så nu har hon nog redan förstått att det är här hon ska vara när matte jobbar. Som tur är blir dagarna inte så långa (ca 7 tim, inkl restid) i och med att jag arbetar deltid. Fredagen är fridag och så helgerna förstås. Under denna första vecka har vi gjort en mjukstart med 5 tim per dag. Tiden går så fort och Ronja bara växer och frodas. Jag är fortfarande mer än nöjd med vad jag ser. Som luttrad labradoruppfödare undrar jag ibland om detta är för bra för att vara sant? Jag vågar knappast tänka tanken ut ... /Katja ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2009-04-15 Så har nu Ronjas första dag på hunddagis passerat revy. Nog trodde jag att hon skulle vara alldeles slut av alla nya intryck, men icke sa' Nicke. Pigg som en mört och lika busig som alltid. Vi får se om hon slocknar tidigare i kväll?! Häromdagen träffade vi på en häst med ryttare. Ronja banade sig kavat fram. Till slut fick jag hålla in henne i kopplet, men hon ville fram till hästen i alla fall. Då fnös hästen från båda näsborrarna och det blev även lilla busfröet Ronja lite spak av. Hon gick och satte sig bakom min rygg. Ryttaren och jag språkades vid en stund. Det dröjde inte länge förrän Ronja hade lagt sig vid mina fötter och brydde sig sedan inte ett dugg om hästen två meter bort. Bra passivitetsträning! Det gäller att gripa alla tillfällen i flykten. /Katja ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2009-04-14 Nu är det slut på sötebrödsdagarna för lilla Ronja. I morgon är första dagen på hunddagis. Jag har hittat ett fint litet ställe i närheten av Tygelsjö, som jag nästan kör förbi på väg till jobb. Det blir bara en liten extra omväg. Där jag bodde förut hade jag förmånen av att ha en granne som på ett föredömligt sätt passade mina hundar när jag jobbade. Tyvärr växer inte dylika grannar på träd, så nu har jag fått ordna passningen på detta sätt i stället. Det ska bli spännande att se hur Ronja kommer att klara av denna relativt tuffa miljö?! Men, hon är en tuff liten dam, så det ska nog gå bra. /Katja ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2009-04-11 I dag har jag varit ute med kameran och hundarna. Skulle försöka fota lilla Ronja. Inte det lättaste. En valp rör sig med blixtens hastighet när det gäller fotografering. Hur som helst lyckades jag få till ett par bilder som får duga så länge.
Snart bär det av till helgens andra påskmiddag, men sedan är det nog stopp. Men, man vet aldrig var haren har sin gång, som det brukar heta. Egentligen är långhelger ganska tråkiga, men man ska väl inte klaga. Lite ledighet skadar naturligtvis inte. Det finns en hel del att göra, men kanske inte det man helst vill, tyvärr. Vädret är toppen här nere i södra Skåne, längst ut på västra spetsen. Vi har nog ca 14-15 grader varmt och solen skiner från klarblå himmel. /Katja ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2009-04-01 Det här är inget aprilskämt! I går var jag på Landvetter flygplats och hämtade min lilla Jersey-girl. Hon är svart och fyra månader gammal om ett par dagar. Hon var en Ronja, efter Ronja Rövardotter, helt enkelt. Jag har under min långa väntan på hennes ankomst sett ett fåtal foton på henne. Inte precis några proffsbilder och det kan man heller inte begära, men jag tyckte mig se vad jag letade efter. Tänk er ögonblicket när jag öppnade hennes trälåda och ett litet svart huvud tittade fram. Strax därefter kom en liten svart virvelvind ut och plötsligt var jag med valp igen och ingenting är längre sig likt. Ronja tycker om att åka bil och det tackar jag för. Efter en liten promenad på flygplatsområdet, som resulterade i både det ena och det andra, körde vi vidare till min syster i Bankeryd, där vi skulle övernatta. Det dröjde inte länge innan hon slocknade. En båtfärd från Jersey (Channel Islands), övernattning på Ryslip Kennels i England och därefter flygresa till Landvetter tar på krafterna på en liten labbevalp. Jag vill rikta ett stort tack till Mrs Betty Howard (Tapeatom), Sydafrika och Mrs Rosemary Evans (Taleem)Jersey, Channel Islands som tillsammans har gjort detta möjligt. Var jag då nöjd med vad jag såg och fick? Visst var jag det! Kunde inte varit nöjdare, faktiskt. Resten får tiden utvisa ... /Katja ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2009-03-29 Nu är det dags för sommartid igen, något jag faktiskt avskyr. Känner att jag aldrig riktigt lyckas komma i fas med den i första fallet 'förvunna' timmen och sedermera 'återvunna' timmen. Tänker på våra hundar, som är så inrutade på våra tider. Nog måste det kännas konstigt för dem också? Hur som helst, i dag kommer sonen och bygger en efterlängtad hundrastgård. Bra att ha på många olika sätt, även om mina hundar bor inne, men så har jag ju för närvarande bara Twiggy här hemma. Hur som helst en välkommen avlastning, speciellt när man har valpar och unghundar. Valde Troax gamla beprövade samt en hundkoja från Lundhs, som uppfyller Jordbrukets alla krav. Man vet aldrig när kennelkonsulenten poppar upp! Visste ni att man numera måste ha samma mått på en hundrastgård som används sporadiskt (t o m så lite som en timme per dag) som en som används permanent? Detta gäller efter vad jag förstår inte redan befintliga. En hundrastgård för t ex två hundar måste enligt Jordbruksverkets riktlinjer vara 20 kvm. Som om detta vore det viktigaste?! Huvudsaken är väl att hundarna får den omtanke och skötsel som gör att de mår bra. Nu är det kväll och hundrastgården är klar förutom att den ska förankras i en träram, men det får anstå till nästa weekend. Så ock hundkojan, där ett innergolv måste införskaffas för praktisk städning. Fin miljö bakades automatiskt in i rastgården i och med att ett gammal äppelträd i lagom storlek redan fanns på plats samt några buskar. Bra även som skydd och skugga. /Katja ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2009-03-22 I dag var jag och tittade på Mops, Akita, American Akita samt Chihuahua. 77 Mopsar var anmälda och kvaliteten var i mina novisögon väldigt hög. Ingen hund var direkt dålig. En mycket charmig ras. När det gäller Akita, som hade 9 anmälda hundar, vann inte helt oväntat Multi Champion och Multi Vinnare Ch Amateraso No Ida-Ten och blev BIR. Svensk Vinnare 2009 kan nu läggas till alla hans övriga titlar som hans uppfödare/ägare Carin Sjöholm Östlund tappat räkningen på. Han har för närvarande 199 BIR. Hans dotter NordJV-07 SV-08 Amateraso No Omikami fick Cert, Cacib BIM SV-09 och blev Svensk Champion idag. American Akita hade 10 anmälda hundar. Jag fastnade genast för Öppenklasshanen Senseo All Eyes On Me, som sedermera blev Bästa Hane och fick Cert, Cacib och BIR. Han fick sålunda titeln Svensk Vinnare 2009 och blev även Svensk Champion. Han är efter Multi Champion och Multi Vinnare Redwitch Turning Heads undan Echo Star's Brilliant Baroness. Kullsystern DKUCH FIUCH Senseo I Am Marine One såg väldigt fin ut hon också. Tyvärr fick jag ge mig hemåt till väntande barnkalas och missade resten av bedömningen. Får väl kolla hur det gick för henne i konkurrensen senare. Var inne på deras hemsida och såg att hon blev Bästa Tik med Cacib och BIM. Precis som sin bror fick hon titeln Svensk Vinnare 2009 och blev Svensk Champion. Kennel Redwitch i England skulle jag nog tro har världens främsta uppfödning av American Akita. Rasen kallas Akita i England. I princip allt som vinner i ringarna världen över är ur deras uppfödning eller avkommor till Redwitch-akitor. /Katja ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2009-03-19 Min tredje kärlek är Akitor. Jag är väldigt fascinerad av American Akita. Här i Sverige har man på senare år satsat mer på denna typ av den ursprungliga rasen Akita-Inu efter rastypningen i Sverige i samband med Stora Stockholm år 2000, då alla inregistrerade hundar av rasen Akita-Inu gavs möjlighet att typas om och registreras som antingen Akita eller GJD (Great Japanese Dog). Efter denna typning, får korsavel mellan dessa båda raser inte ske. Rastypningen gjordes av de båda domarna Moa Persson och Paul Stanton . Jag hade förmånen att få sitta med och höra domarnas diskussioner och motiveringar, vilket jag är mycket tacksam för eftersom detta måste betraktas som en historisk händelse i rasens historia. Om jag inte missminner mig, så var det ett 40-tal Akita-Inu som slutit upp. År 2006 bytte GJD namn till AMERICAN AKITA. Nedan de två olika typerna, American Akita till höger. Akitan till vänster är Multi Champion och Multi Vinnare Ch Amateraso No Ida-Ten, 1 år gammal. Honom såg jag förresten redan som liten valp hemma hos uppfödaren Karin Sjöholm Östlund. För mer info om 'Tore' >>
Redan på Cruft's år 1989 fastnade jag för denna magnifika ras och tog då ovanstående foto på BIR-vinnaren. Eftersom jag inte hade katalogen för den dagens tävlingar, är hunden för mig okänd. I England fanns vid den tiden endast den amerikanska typen som kallades Akita rätt och slätt. Världsberömda Redwitch kenneln i England har helt underbara Akitor. Deras stamtavlor är så tätt avlade så att man nästan får hicka, men ras- och kenneltyp går inte att ta miste på. Några importer har gjorts här i Norden från denna kennel. Ch Redwitch Dancin' In The Dark såldes först till Norge, men gick sedan tillbaka till England. Han var "The Number 1 Akita all-time" och blev bland annat Reserve Best In Show på Cruft's 1999. Mirko Lundén (Echo Star's kennel i Sverige) importerade hanhunden Redwitch The Heat Is On, som sedermera blev Multi Champion och Multi Vinnare samt Årets Hund år 2004. AM CH Okii Yubis Sachmo of Makoto, född 1973, var far till fler än 70 champions. Han var uppfödd av Robert Campbell och ägd av Mr och Mrs William Andrews.
År 1984 köpte vi Yamato-Go. På den tiden hette rasen Akita-Inu. Han var ingen skönhet enligt dagens mått mätt och hans temperament lämnade tyvärr en del övrigt att önska. Han var mycket osäker redan som liten valp och vi borde naturligtvis ha vetat bättre när vi som 4:e "pick" valde honom, trots att han sprang och gömde sig under möbler och dylikt och inte ville bekanta sig med oss över huvud taget. Hans mor var en japansk import, 10 cm för liten. Pappan bodde i Norge och var fallen efter två importer från Japan. Jag fick senare veta att han avlivats på grund av dåligt temperament. Tyvärr gick 'Toto', som vi kallade honom, samma öde till mötes på inrådan av en mentaltestdomare och i samråd med hans uppfödare. Toto var helt underbar med familjen, men så fort någon för honom obekant hund kom in i bilden, klarade han inte konfrontationen. Trots detta har en bit av mitt hjärta alltid stannat kvar hos denna ras.
Fortsättning följer ...
/Katja |
||||
|
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2009-03-17 I morgon fyller mitt andra barnbarn, Alexandra, 1 år. Benjamin blev 7 år den 5 mars och börjar i första klass till hösten. Han började i klass 0 förra året, parallellt med fritids. En konstig beteckning enligt min mening. För mig är 0 ingen klass alls, men så är man ju rätt gammal och insnöad, förstås.
Det blir barnkalas till helgen, men jag ska försöka hinna med att besöka Malmö Internationella i alla fall. Tyvärr dömer som vanligt många öststatsdomare som SydskåKK av någon anledning hyser en viss förkärlek för. Labradorhanarna döms av Cristian Stefanescu från Rumänen, medan tikarna samt BIR och BIM döms av Louise Blunt från GB. Hur man har tänkt här från arrangörernas sida kan man spekulera över. Hur som helst har den förstnämnde fått 31 anmälningar medan den senare fått 10 fler. Ingen toppsiffra precis för någon av dem om man betänker att det ju trots allt är en internationell utställning och att Malmö ligger så nära kontinenten. Tyvärr har Malmö Int. fört en tynande tillvaro under många år, mycket på grund av domarna skulle jag tro. Synd, tycker jag naturligtvis, som bor 2 mil från Malmö. /Katja ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2009-03-15
Hej! Jag ääälskar fastlagsbullar, som vi säger här nere i Skåne. I värsta fall kan man av och till hos den äldre generationen även höra 'fastlandsbullar' hur det nu kan komma sig?! Premiär för min blogg! Ska försöka hålla den så aktuell som möjligt. Just nu händer det inte så mycket här på kenneln. Under ca 2 månader har jag levt tillsammans med min svårt ALS-sjuke styvfar, som gick bort den 23 februari 2009, och min 80-åriga mor. Numera bor jag kvar med min mor i huset i Höllviken och har alltså blivit 'mambo' på gamla da'r. Om någon hade sagt detta till mig för mindre än ett halvår sedan, hade jag inte trott mina öron. Kenneln ligger återigen i träda, men jag hoppas på en ändring framöver. Som alltid har jag nya utmaningar på gång.
TAPEATOM DAY DREAMER Tapeatom Day Dreamer, som inköptes 2008 från Mrs Betty Howard (kennel Tapeatom) i Sydafrika, bor numera hos Nina Berglund i Kramfors. Nina har tidigare haft hundar från kenneln. Caccia Agrippina, som blev ledarhund på Hundskolan i Sollefteå, var foderhund hos Nina. Därefter köpte Nina 'Alex' som under hennes eminenta träning sedermera kunde titulera sig Svensk Brukschampion (Spår) Caccia Tico-Tico. Alex blev far till fyra valpkullar på Hundskolan i Sollefteå. Hans kullsyster Caccia Tinkerbell var ledarhund. En dotter till Alex, SVCH Hs 10156 Bianca, vann förresten SSRK-Mästerskapet i Viltspår 2008.
Första bilden Det ska definitivt poängteras att det inte var helt lätt att importera en hund från Sydafrika. Tack vare urbussiga Jolanda (kennel Sallyjo's, NL) slapp Tapeatom Day Dreamer stå i karantän. Varför gör man sig då detta enorma besvär med att importera en hund från ett 'icke listat tredje land', som Sydafrika sorteras under hos Jordbruksverket? Jag kan ju bara tala för mig själv och i mitt fall var det den till stora delar Sandylands-baserade stamtavlan som hägrade. Jag har alltid varit intresserad av Sandylands blodslinjer och är en stor beundrare av framlidna Gwen Broadleys fantastiska fingertoppskänsla i avelsarbetet. Den betydelse Sandylands hanhundar haft för labradoraveln i hela världen är och förblir av sällan skådat format.
Meningen är att Nina ska coacha Tapeatom Day Dreamer framöver. Han är en lagom energisk och bestämd herre med stor arbetskapacitet, som dock bör kanaliseras på bästa sätt. Ingen kunde vara bättre lämpad för detta ändamål än Nina, kom jag rätt snabbt fram till. Kanske blir det en eller annan utställning också framåt sommaren. 'Manne', som han kallas till vardags, ser inte helt oäven ut. Han begick för övrigt sin utställningsdebut på Labrador Circuit Championship, Almare Stäket i samband med Dog World Show 2008. Dömde gjorde Mr Anthony Allen, UK och en 'Excellent' blev resultatet. Vi tackade och tog emot.
TWIGGY Hemma på kenneln går för närvarande endast min gamla trotjänare och bästa vän 'Twiggy'. Applejack's Texas Twilight, som är hennes officiella namn, föddes vid Millennieskiftet. Tyvärr blev hennes dotter Caccia Tiramisu inte dräktig, så nu har jag inget att gå vidare med. Twiggy födde tyvärr endast två kullar. I andra och därmed sista kullen föddes en hel hoper med hanar och ingen tik. Så kan det gå ibland! Vi uppfödare planerar och står i, men relativt ofta blir saker och ting inte som vi planerat och hoppats på. Det är väl det som är utmaningen för alla oss uppfödare som trots motgångar av och till inte kan låta bli att hoppas på valpen med stort 'V' och som kanske föds i nästa valpkull? Det är som ett gift i kroppen. Man slutar nog aldrig hoppas förrän man själv lägger näsan i vädret.
HÄSTAR Kan inte låta bli att sätta in två bilder på en av världens mest berömda hästar genom tiderna, MAN O'WAR - Amerikas snabbaste häst. Min första kärlek - innan hundarna kom in i mitt liv - var hästar.
Legendariske Man o' War var för övrigt farfar till berömda Seabiscuit, som i november 1938 med stjärnjockeyn George Woolf 'Ismannen' i sadeln vann över War Admiral, son till Man o' War, i Pimlico Special, Maryland, USA. Under loppet stod hela Amerika stilla. Folk hade till och med tagit ledigt från jobb för att få tillfälle att bevittna denna historiska kraftmätning mellan två helt omaka hästar. Seabiscuits 'vinnarskalle' var utslagsgivande. Seabiscuits historia har blivit både bok och film. Själv har jag båda. Normalt brukar jag inte kunna se om en film, men Seabiscuit är ett undantag. Hans historia berör. Ett vrak till häst slutar som en amerikansk legend.
ALBIN När min dotter Anna var 14 år gammal köpte vi det arabiska fullblodet Albinox från välkända Blommeröds stuteri i Höör. Hans far hette Balon och var leasad från Polen och mor hette Aleksota. En vacker målning av henne prydde kontoret på Blommeröd vid den tiden. Albin, som fick behålla sitt stamtavlenamn även till vardags, var då drygt 1 år gammal och knappt hanterad. Anna brukade cykla med honom i grimskaftet genom gatorna i Skanör där vi bodde på den tiden. Han blev med tiden en ytterst social häst, omtyckt på alla stall där han varit uppstallad och snäll mot alla andra hästar. Tyvärr fick Albin aldrig den för rasen så typiska silkeslena, långa och svepande manen utan hade en ganska tunn och stripig dylik. Till slut tröttnade Anna på att försöka reda ut eländet och klippte helt sonika stubb till mångas bestörtning. Men till allmän förvåning, inte minst Annas, tog han sig riktigt elegant ut i sin korta stubb som han har och har haft alltsedan dess. År 2002 såg Anna sig tvingad att sälja Albin. Hon var då 28 år gammal och mitt uppe i karriären. Det är inte helt okomplicerat att hålla sig med häst om man bor i lägenhet i centrala Malmö. Stallplats kostar skjortan och finns knappast 'next door'. Efter nästan två års letande hittade vi rätt ägare till Albin. Han bor nu i Gislövs Läge utanför Trelleborg sedan snart 7 år tillbaka och är fortfarande 'fit for fight' sina 22 år till trots. Han har under alla år varit frisk som en nötkärna och det är vi mycket tacksamma för. Vi besöker Albin flera gånger per år för att förvissa oss om att han har det bra och det har han verkligen. Vi var faktiskt och hälsade på honom för några dagar sedan.
Det var allt för denna gång. /Katja
|
||||
