BLOGG 2020

ARKIV

Min Blogg
2009 - 2010 - 2011 - 2012 - 2013 - 2014 - 2015 - 2016 - 2017 - 2018 - 2019 - 2020

Tveka inte att kontakta mig per mejl katja@caccia.se
om ni har några synpunkter på vad jag skriver i min blogg.

2020-10-01

Kennelns sista labradorvalpkull

I min värld är det ofta inte mycket som blir som jag tänkt mig. Så inte heller denna gång. Man hade kunnat tänka sig ett lyckligare slut på min labradoruppfödning än en valpkull bestående av 5 valpar som i slutänden bara bestod av en valp. Men, som min son sa, du kunde inte fått en starkare indikation på att du ska sluta föda upp labradorer än denna. Så sant, men så sorgligt. Å andra sidan är jag just en sådan person som måste få en käftsmäll för att fatta när enough is enough.

Jag börjar bli för gammal för att föda upp labradorvalpar på mina befintliga premisser, då speciellt mitt boende. Jag har alltid haft mina hundar och valpkullar inne i huset hos mig. Om man vid min ålder ska kunna fortsätta med detta tarv, bör man i alla fall ha bekvämliga faciliteter för att hysa en valpkull utan att kånka valpar upp och nerför trappor i det oändliga etc. Sedan är det dessutom så, att jag inte äger mitt boende utan hyr det, vilket innebär att jag inte kan bygga ut eller arrangera saker och ting med hundarna som jag egentligen velat.

Nog om detta. Nu är det som det är och om framtiden kan jag enbart sia. Det har varit helt underbart att föda upp små ljuvliga labradorvalpar under 33 års tid. 25 valpkullar med totalt 141 valpar har det hunnit bli. Många fantastiska minnen och en del riktigt goda vänner har jag fått. En del mindre goda också om jag ska vara ärlig. Men livet består av lite gott och blandat så no hard feelings.

/Katja

2020-08-27

Mello & Tenshi

Nu är Mello röntgad och man kunde se 5 valpar tydligt. Kanske finns det fler men det återstår att se.

Tenshi är parad så nu är det bara att hålla tummarna för tredje gången gillt.

Trots att jag skrivit att jag inte tar emot fler förfrågningar slutar folk inte att kontakta mig. Verkar som om alla valpintressenter har satt upp sig hos alla uppfödare för att gardera sig.

Anledningen till att jag inte tar emot fler förfrågningar är att jag måste få tid att utvärdera de jag redan fått. Dessutom är det stressigt eftersom jag ju inte vet hur många valpar som kommer ut och överlever. Gäller Mello. Vad Tenshi beträffar så vet jag inte ens om hon är dräktig. Även här verkar alla som vill köpa en Shiba-valp ha tecknat sig överallt eftersom det är så enormt stor efterfrågan.

Läste på FB att tålamodet verkar tryta så nu söker de sig utomlands i stället. Hoppas att de i så fall gör en noggrann research eftersom det är en något dunkel marknad på vissa ställen här i världen. Puppy mills (valpfabriker) är utbredda i bl a öststaterna och den verksamheten måste med alla medel stävjas.

/Katja

2020-08-18

Mello & Tenshi

På förekommen anledning informerar jag härmed om status på planerade valpkullar under 2020.

Mello (Caccia Faith Hill) är parad med DEVDHCH DKCH(U) SECH(U) Lab Lodur's Master Of Magic.
Ultraljud togs den 7 augusti (20:e dygnet) och visade endast en valp. Mello var då ganska omfångsrik vilket kan utgöra en svårighet när man räknar valpar vid ett ultraljud.

Vid tidigare dräktighetsultraljud under årens lopp har det ännu aldrig stämt med vad ultraljudet visat. För det mesta har man sett tre valpar men ut har det kommit som flest nio valpar men aldrig endast tre. Skulle ju onekligen vara tråkigt om det är rätt antal just denna gång.

Den 27 augusti kommer jag att röntga Mello för att säkert veta om det endast finns en enda valp i henne vilket kan leda till problem vid födseln om det vill sig illa (stor valp) plus att den stackarn måste ta sig ut för egen maskin utan skjuts från syskon. Det är bara att hålla tummarna för att det finns ett par valpar till som lyckades hålla sig gömda vid ultraljudet.

När det gäller min Shiba Tenshi (Noven's Looks Like An Angel) så löper hon för närvarande och jag hoppas naturligtvis att kunna para henne.

/Katja

2020-05-29

Coronapandemin

Covid-19 har tagit hela världen i besittning och alla länder väljer sin egen strategi för att försöka bekämpa detta mäktiga virus. Enligt de senaste rapporterna så leder Sverige ligan över flest döda räknat per invånare. Vår regering har ju valt en friare strategi jämfört med andra länder. Rätt eller fel får tiden utvisa.

Det som inte tiden behöver utvisa är däremot behandlingen av de gamla på äldreboenden som i stället för syrgas och dropp ges morfin. Ett säkert sätt att ta död på dem i kombination med att de får lämna sjukhuset trots att de är sjuka och åka tillbaka till sitt äldreboende där de oftast endast får digital läkarundersökning om alls någon. Att sedan inte testa vårdpersonal för Covid-19 är fullständigt ansvarslöst och en förklaring till att hälften av dödsfallen i Sverige sker på äldreboenden och 1/3 av resterande via hemtjänsten.

Man finner inga ord för hur detta har kunnat ske med regeringens goda minne?! Svaret stavas naturligtvis PENGAR. Att sedan Sverige har vidöppna gränser och tar emot busslaster med asylsökande från hårt drabbade områden utomlands (Afganistan, Somalia etc) gör ju ingenting bättre.

Sveriges resurser har utarmats på nästan alla områden inom vården under många år. Jag känner inte längre igen det land som jag var så stolt över som ung.

Ett annat märkligt förfarande är att danskarna får resa till Sverige men inte tvärtom. För övrigt är svenskarna inte välkomna i ett antal EU-länder i motsats till t ex Danmark och Norge. Eftersom länder har olika strategier när det gäller Covid-19 så kan utan tvekan konstateras att viss dubbelmoral råder.

/Katja

2020-05-04

Våren

Dristar mig till att säga att våren på sätt och vis är en plåga samtidigt som den är hett efterlängtad av de flesta. Varför en plåga då? Jo, därför att växtligheten följaktligen exploderar - inte minst i min trädgård och då börjar stressen med att klippa gräsmattan, rensa ogräs och röja upp rent allmänt infinna sig. Ett grannlaga jobb när man har en mycket gammal igenvuxen trädgård som inte ansats på hundra år verkar det som. Att den inte är min egen egendom heller gör inte saken lättare. För närvarande täcks större delen av trädgården av en mängd olika sorters ogräs som jag helt enkelt måste klippa ner på något sätt så att hundarna ska kunna ta sig fram utan att behöva plöja sig igenom den. Gräsmattan, som hundarna inte får beträda för hyresvärden, är full av mossa vilket gör den svårklippt. Egentligen skulle nog hela gräsmattan behöva bytas ut eller nåt.

Min dröm vore en lagom stor rastgård inne i den delen av trädgården som hundarna får vistas i. Tenshi är ju utbrytardrottning så mina vanliga kompostnät räcker inte till för att hålla henne på tomten. Detta har ju inte varit något problem med labradorerna. Under sköna sommardagar och även andra dagar med tjänlig väderlek för den delen är det skönt för hundarna att vistas ute några timmar dagtid. Som det är nu måste jag ha Tenshi i långlina men det är inte samma sak tycker jag. Dessutom snor hon in sig i buskar och snår. Ja, det får bli ett framtida projekt.

Hoppas kunna para Mello (labradortiken) när hon löper men det kan bli problem i och med att den danska gränsen är stängd och hennes tilltänkta kavaljer bor i Danmark. Vi får se hur det blir med den saken.

Tenshi (min Shiba) planerar jag också para men där är inte hanhundens hemvist komplicerad alls så det är ju skönt i alla fall. Alltid nåt i rådande coronapandemi.

Ronja

Var ute med hundarna på dagens långpromenad och som vanligt tog Ronja sina olovliga svängar som hon mycket väl vet att hon inte får göra. Jag visslar mig blå i huvudet och Ronja hör mycket väl visslingen och ser dessutom på mig där hon står långt ifrån Tenshi och mig på fältet, men hon tänker inte komma. Nej, tvärtom springer hon i helt motsatt riktning in på en privat tomt invid fältet för att äta något oidentifierbart äckligt. Jag fick lägga benen på ryggen för att få tag på henne och lyckades nästan få bort henne från det stinkande innehållet i en hög på tomten. Fastän hon ser att jag kommer och vet att jag är heligt förbannad på henne så bryr hon sig inte. Jag tar tag i hennes halsband och tvingar henne att titta på mig och skäller ut henne efter noter med sträng men kontrollerad röst. Hon sänker huvudet men bara för att hon inte vill titta på mig. Jag tar tag i hennes halsband och sedan kommenderar jag henne sitt och stanna kvar en sex till sju gånger på fältet för att se om hon tänker rymma igen, men det tänkte hon inte just då i alla fall. Gott så, men i slutet av promenaden händer det igen. Hon försvinner en bit in i en dunge som hon brukar göra. Jag kallar men hon kommer inte. Snacka om att bli förbannad igen! Resten av promenaden hem fick hon gå i kort koppel utan att nosa på en enda fläck. Väl hemkommen fick hon stanna ute en stund efter att Tenshi och jag gått in. Nu kommer jag att nonchalera henne ett tag så får vi se om hon tänker ändra sig till nästa gång vi går ut. Tyvärr tror jag inte det. Hon har alltid varit olydig och gjort som hon velat trots kurser o dylikt. Nu är hon 11½ år gammal så någon ljusning vid horisonten tycker jag absolut inte mig se.

Ronjas gula dotter Mollie (Caccia Naevia) är hennes raka motsats. Hon kommer på inkallning och går fot på promenader fastän jag aldrig gått kurs med henne eller ens lärt henne det. Ibland måste jag titta efter om hon går vid sidan om mig eftersom hon inte drar i kopplet på något sätt. Helt otroligt hur olika de är. Tror faktiskt inte att Ronja har en enda avkomma som är lika olydig som hon själv. Har i alla fall varken sett eller hört att så skulle vara fallet. Tack och lov!

Det sägs att Shiborna är envisa. Tenshi är som en västanfläkt jämfört med Ronja. Visserligen hade hon rymt om hon varit lös men hon är absolut inte envis när vi går våra promenader. Hon följer med utan minsta protest så det är en ren fröjd att gå ut med henne. Ronja däremot stannar vid minsta luktfläck vilket innebär att jag och Tenshi också måste stanna titt som tätt. Till och med Tenshi kan bli otålig då ibland och ge upp ett typiskt Shibaskrik. Så olika dessa båda raser är! Båda har naturligtvis sina för- och nackdelar.

/Katja

2020-04-18

Lite av varje

Nu har jag varit lite lat igen och inte skrivit i min blogg på ett tag. Kom på det när jag gick igenom hemsidan för att kolla att allt var som det skulle. Av någon outgrundlig anledning försvinner ibland bilder som jag lagt ut tidigare, så nu har jag åtgärdat detta problem på några ställen. Hittade en rubrik i menyn på "Home" som slutade i tomma intet. Den fick jag ta bort så jag får väl hitta på något spännande i luckan som uppstod där så småningom. Länken till "Contact" fungerade inte heller så nu är även detta åtgärdat. Börjar undra om det är något mystiskt fenomen som tar sig in olovligen på min hemsida i lönn?

Tyvärr var inte Tenshi dräktig denna gången heller. Jättetråkigt i sanning! Försöker igen till sommaren när hon förväntas löpa. Är så himla tråkigt när man börjar med en ny ras, full av förhoppningar, och så slutar det med platt fall.

Hoppas att coronapandemin inte sätter käppar i hjulen för min planerade labrador valpkull. Har ju tänkt para Mello (Caccia Fath Hill) med en dansk hane så jag får verkligen hoppas att Danmark öppnat sina gränser tills dess. Den som lever och har hälsan får se!

Nu kommer jag inte på något mer för tillfället. Inte så konstigt eftersom nästan alla hundvärldens aktiviteter och mycket annat har sats på paus på grund av coronaviruset. Det är bara att hoppas att vi får se framemot en händelserikare höst.

/Katja

2020-01-12

Nytt år - nya prövningar

Det är plågsamt att se alla bilder och reportage om djur som far illa på FB. Ändå tvingar jag mig till det för det mesta. Man får helt enkelt inte blunda för hur vi människor behandlar djuren på vår jord. Människans grymhet mot djur verkar inte veta några gränser. Varför blir vissa människor djurmisshandlare? Har de kanske haft en svår barndom eller råkat ut för någon form av traumatisk upplevelse eller rör det sig bara om ren och skär ondska? Det skulle jag gärna vilja veta.

Vad klimatkrisen anbelangar skulle jag önska en fokusering på skövlandet av regnskogarna och nedskräpningen i Kina och Indien t ex. Detta nämns inte i samband med vad som anses vara av stor betydelse för klimatet vilket jag finner i det närmaste obegripligt. Inte för inte kallas regnskogarna för jordens lungor. Om vi slutar att flyga och köra bil, slutar att äta kött, slutar att konsumera i största allmänhet, hur kommer då detta att påverka våra möjligheter att leva kvar på den standard vi byggt upp? Är det överhuvudtaget en realistisk tanke såvida vi inte är beredda att skruva klockan tillbaka ett århundrade eller så? Tror inte det. Man kan varken stoppa utvecklingen eller gå tillbaka i tiden.

/Katja

2020-01-14

Nu är Tenshi parad

Tenshi är parad så nu är det bara att hålla tummarna för att hon är dräktig. I nuläget väntar jag med att namnge hennes kavaljer. Återkommer när jag är säker på att hon är dräktig.

/Katja

 

Home