|
BLOGG 2016 ARKIV
Min Blogg
Tveka inte att kontakta mig per mejl
katja@caccia.se ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2016-07-19 SHIBA Det var ett tag sedan jag skrev något på min blogg, men nu är jag tillbaka på en snabbvisit. 2016-07-17 besökte jag Toppvinnande Novéns kennel i Vellinge där de hade Öppet Hus för alla Akita- och Shiba-intresserade. Kenneln föder upp American Akita och Shiba. Ett 50-tal personer hade slutit upp och vi bjöds på en rundvandring på kenneln. Elisabeth och Lars berättade informativt och trevligt om sina hundar och om raserna som sådana och besvarade även frågor från auditoriet. Självklart hade jag min systemkamera med mig. Är någon förvånad?! Min iPhone 5S har inte tillräckligt hög kamerakvalitet. Eftersom alla deras hundar är av högsta kvalitet och så typlika att man skulle kunna tro att de var stöpta i samma form, var det ett rent nöje att föreviga dem. Här nedan ser ni bilder på tre fantastiska Shibor och en liten 3 veckors American Akita valp.
Min favorit - fantastiska
Jugend Bundessiegerin -13
Mara-Shimas Amari Asayake by CH Copperdots Beikoku Tetsu Uppfödare/Breeder: Wilma Van Der Meer (Mara-Shimas) i Holland.
Amaris ljuvliga dotter
Noven's Mira No
Beni
by Benikojou Go Saitama Katou
Miras stilige far - japanske importen
Benikojou Go Saitama
Katou
by Touge No Shiro Go Soushuu
Tanzawasou Uppfödare/Breeder: Hidetoshi Kato, Hokkaido, Japan
Bedårande
3-veckors valp
by Akidan Blinded By The Light /Katja ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2016-05-02 DNA-Tester Det har varit stora diskussioner på FB angående en långhårig Labrador-valp som sålts av en uppfödare till en annan uppfödare. En allsmäktig moderator i en uppfödargrupp på FB sympatiserade med den säljande uppfödaren. Vi var dock många som var förvånade över att en gammal erfaren uppfödare inte kunde se att valpen hen sålde var rasotypisk. På sin hemsida skryter hen hejvillt om alla sina vunna Cert och sina många champions. Valpen hade inte bara lång päls utan även ett Golden-huvud. Diskussionen gick mer eller mindre överstyr, mycket för att nämnda moderator slängde ut alla som hade avvikande (från hens) åsikt. Undertecknad var en av de utslängda, men det bjuder jag på. I Sverige råder ännu så länge yttrandefrihet. Anmärkningsvärt var att den säljande uppfödaren gav den köpande uppfödaren rådet att sälja sin långhåriga valp som sällskapshund till fullt pris. Man undrar i sitt stilla sinne vem som kan tänkas betala fullt pris för en Labrador-valp som liknar en Golden-valp och därmed för tankarna till blandras. Valpen DNA-testades och befanns bära långhårsgenen (LC) duplex. Enligt uppgift kommer LC-valpen att ställas ut med avsikten att köparen förhoppningsvis härmed får dokumenterat att valpen inte är rastypisk. Inte så säkert dock emedan den säljande uppfödaren ställde ut ett likaledes långhårigt kullsyskon härförleden och hennes LC-valp blev BIR i konkurrens med 14 andra valpar och placerade sig dessutom i BIS-finalen, hör och häpna! Domaren är Golden-uppfödare, så det kanske förklarar saken, men i så fall glömde hen kanske i vilken ring hen befann sig och man kan spekulera över hur det såg ut i BIS-finalen med två "Golden-valpar"?
I och med denna diskussion kom DNA-tester generellt på tapeten. I Danmark testar man flitigt. I Norge testar man nästan inte alls och här i Sverige testar vi väl lite mittemellan. Vissa tester känns mer akurata än andra. Att testa är frivilligt ännu så länge. Man kan väl säga att det finns två läger - de som testar och de som väljer att inte testa. Själv har jag valt att testa för vissa defekter som t ex prcd-PRA eftersom detta är en ögonsjukdom som gör hundarna blinda samt för EIC som är en neurologisk sjukdom där överföringen av impulser mellan nerver och muskulatur inte fungerar som den ska. Tyvärr ser man idag en hel del Labradorer med HNPK eller s k skrovelnos som är en genetisk sjukdom där hundens nos blir torr och skrovlig. Blodiga sprickbildningar kan förekomma, vilket kan leda till kronisk irritation och inflammation i hundens nosparti. Sjukdomen är obotlig men lindrigare fall kan behandlas. Lyckligtvis har jag inte haft problem med vare sig prcd-PRA, EIC eller HNPK så här långt. Värt att tänka på är att om båda föräldrarna är testade clear/normal så blir automatiskt alla valparna detsamma och det är ju en stor fördel mot att testa varje valp för sig om det skulle behövas av någon anledning. Är man medveten om att man har defekter/oönskade anlag i sina blodslinjer och det finns DNA-test för dessa, är det kanske all idé att testa. Detta för att slippa obehagliga överraskningar samtidigt som man förhindrar dessa anlag att bli alltmer befästa i vår ras. Å andra sidan finns det naturligtvis andra saker att ta hänsyn till i sitt avelsarbete - inte minst mentalitet och sundhet i största allmänhet. För trots allt är Labradoren en förhållandevis frisk och sund ras i det stora hela. Att hävda att hunden inte lider av att vara långhårig är enligt min mening inget hållbart argument då rasstandarden föreskriver att Labradoren ska ha en kort päls. Alltså är en långhårig Labrador inte rastypisk och bör absolut inte gå i avel. Inte heller föräldrarna för undvikande av spridning av LC-genen. Härvidlag råder delade meningar. En del anser att man bör kunna para en individ som bär på LC-genen med en fritestad (för denna gen) individ. Men, då ska man komma ihåg att 50 % av valparna kommer att bära anlaget för LC-genen. Men, för att komplicera det hela, så förekommer ibland mutationer som kan göra att utslaget inte blir 100 %-igt. Detta eftersom vissa anlag/defekter eventuellt kan ha ännu ej klarlagda genkombinationer. Man ska dock aldrig förringa den fingertoppskänsla som gamla tiders uppfödare fick förlita sig på. Avel är och förblir en konstart och en ständig utmaning för alla oss uppfödare. /Katja ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2016-04-02 Genetik Igår var jag på en kurs om Genetik som ingår i Sydskånska Kennelklubbens Uppfödarutbildning. Till att börja med fick vi höra att man inte borde ta så stor hänsyn till rasstandarden i sitt avelsarbete som man gör utan man ska tänka utanför boxen, som det brukar heta. Raserna förändras ju genom tid och det är helt naturligt. Man borde inte hänga upp sig på detaljer eftersom rasstandarden ger utrymme för många olika tolkningar. Tror personligen att man inte ska handskas alltför nonchalant med rasstandarden. Ju mer vi tar ut svängarna desto större olikheter och vad händer sedan?! HD, HD-Index och PennHip diskuterades också. Det senaste låter intressant eftersom man redan i tidig valpålder kan utföra en sådan röntgen. HD-Index har jag i ärlighetens namn inte satt mig in i eftersom jag tycker att det finns alltför stora luckor i systemet plus att man inte kan jämföra vårt svenska HD-Index med andra länders. Vad luckorna beträffar så tänker jag på importer som inte har något känt HD-Index och exporter vars resultat inte registreras i SKKs databas. Röntgenstatistiken avseende valpkullar med en eller flera exporter blir följaktligen inkomplett. Beteende och mentaltester togs också upp - bland annat skillnaden mellan Brukshundsklubbens gamla vedertagna MH-test och SKKs nya BPH-test, även kallad MH Light. Personligen tycker jag att MH känns mer naturligt för hunden eftersom man befinner sig i naturlig mer eller mindre skogsmiljö och inte på en strikt appellplan som vid BPH. Har testat mina hundar enligt båda metoderna. Tyvärr fungerar inte alltid tekniken på MH-testets "jaga-kaninskinn-bana". När jag testade Ronja för flera år sedan fungerade den inte till att börja med och inte speciellt bra sedan heller. Hundarna var mer intresserade av "trallorna" som drog skinnet än själva "bytet". Såg inte så kul ut på spindeldiagrammet beträffande jaktlust. Efter Ronja startade en jämngammal labradortik som var jakttränad och mycket duktig. Hon var inte ett dugg intresserad. Fattade genast att det inte var "på riktigt". Inavel kontra linjeavel och utavel diskuterades också. SKK rekommenderar en inavelskoofficient som inte över stiger 6,25 % (kusinparning). I detta sammanhang noterade jag att en av mina valpkullar plötsligt hade en högre inavelsgrad nu än när jag gjorde provparningen för ca 4½ år sedan. Vet inte varför men kanske beror det på att fler kända individer som visat sig vara släkt har tillkommit längre bak i stamtavlorna. Mycket beror ju på den information ägarna till hundarna kan dokumentera vid registrering av importer. Ofta ser man i SKKs databas noteringen att "uppgift saknas" i stamtavlorna på importerade hundar. Vi informerades även om att Agria skickar ut hälsostatistik för alla raser till rasklubbarna. Det visste jag inte. Kunde vara intressant om LRK publicerade denna i vår klubbtidning. /Katja ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2016-03-14 Mina älskade gudslån Mina fyra barnbarn är verkligen livets efterrätt men jag måste erkänna att speciellt lille Felix är en handfull. Tre år gammal och fylld med energi och galna upptåg. Lägg därtill en vilja av stål och massor med charm = synnerligen svår att motstå. Theo, som blir sex år till hösten och därmed klar för klass 0, som inte fanns på min tid, som man brukar säga. Verkar vara ett mellanting mellan dagis och skola, fast det kallas väl förskola? Men han går ju redan i förskolan eftersom man inte längre säger "dagis"? Förvirrande men skit samma. Hur som helst är Theo i princip Felix raka motsats - lugn och fundersam. Han tar allt i sin egen takt och tycker att ett hopp över en vattenpöl eller en fot utanför en badbalja är lagom vågligt. Fast han gillar att brottas och då ger han faktiskt allt. Alexandra, som är mitt enda "flickbarnbarn" och åtta år gammal om några dagar, är en riktig pojkflicka som för närvarande har anammat hip hop stilen. Här är det rap och moves och glitter som gäller. Hon är en riktig duracellkanin som pratar in i det sista innan hon somnar på kvällen. Speciellt Alexandra delar mitt hundintresse i viss mån, men någon uppfödargärning tror jag tyvärr inte blir frukten av detta. Tonårspojken Benjamin, som blev 14 år den 5 mars, är äldst i barnaskaran och har alltid gillat hundar. Min gamla Twiggy (Applejack's Texas Twilight) var "hans" hund. Numera har han en Engelsk Staffordshire bullterrier som heter Penny. Benjamins största och för närvarande allt överskuggande intresse är datorspel och sin Samsung mobil av senaste modellen. Alla vi andra har iPhone. Benjamin hävdar med en dåres envishet att hans är bäst och det är inte lönt att argumentera mot, trots att han är i solklar minoritet. Sedan ca ett år tillbaka har barnaskaran utökats med min dotter Annas bonusbarn Teo som är jämngammal med Alexandra. Teo är lugn och sansad så ensambarn han är, men han gillar att leka med sina "kusiner". Ibland kan det bli lite förvillande med namnen eftersom det numera finns två med samma namn - Lucianos & Johannas Theo och Fredrik & Annas Teo (Teodor). Vad vore livet utan barn och barnbarn? Betydligt fattigare alla kategorier. Love them all! /Katja ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2016-03-01
UPPDATERAD STATISTIK Var inne och botaniserade i Jörgen Norrbloms fantastiska statistik på Rasdata, baserad på SKK Hunddata, och hittade lite intressant information. Statistiken beträffande mina danska och norska exporter har jag inhämtat på DKK Hundeweb respektive NKK Dogweb.
Färgförklaring: /Katja ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2016-02-29 Shiba - en japansk spets med mycket gamla anor
I lördags (27/2) var jag och tittade på Shibor hos en uppfödare här i Skåne. En helt underbar ras! Vacker som en dag, behändigt format och synnerligen tilltalande personlighet. Att rasen är sund och tillhör försäkringsbolagens lägsta riskgrupp är definitivt ett plus i kanten. Tyvärr har ju labradorerna klättrat ännu ett steg högre på den skalan. År 1984 köpte jag och min dåvarande make en Akita Inu, som rasen kallades då. Tyvärr var temperamentet inte det bästa på dåtidens Akitor här i Sverige, så jag satsade på labradorerna i stället. Vid den tiden hade jag även en brun labradorhane som var född år 1981. Hade inte ens tänkt tanken att bli uppfödare då detta begav sig. Men ödet ville annorlunda. Nu har jag fött upp labradorer i 29 år, vilket också innebär att jag blivit lika många år äldre och jag var ingen ungdom när min uppfödargärning tog sin början. Labradoren är en fysiskt krävande ras och jag känner att åldern börjar ta ut sin rätt på leder och ligament och har därför under några års tid funderat på en mindre och inte lika fysiskt krävande ras. Eftersom jag gillade Akitans "väsen", känns Shiban som ett utmärkt alternativ. Akitorna är ju som bekant ännu större än labradorerna. Nu hoppas jag innerligt på en riktigt fin Shiba tik när lämpligt tillfälle bjuds. Enligt statistiken får en Shiba tik ca 2,5 valpar i medeltal per kull så det kan dröja, då en hanvalp ju inte är aktuell. Som den nörd jag är har jag naturligtvis redan studerat stamtavlor och bilder på högklassiga Shibor så jag är blå i ansiktet. Namnen på Shiborna i stamtavlorna är minst sagt komplicerade och nästan omöjliga att uttala. Namnen på de japanska importerna är ibland så långa att de inte får plats i SKKs databas. De följer ett speciellt mönster som jag inte har satt mig in i ännu. Jag ser verkligen framemot min nya lilla ras med stor tillförsikt. /Katja ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2016-02-18 Uppfödarutbildning Sydskånska Kennelklubbens Uppfödarkommitté håller kurser i SKKs Uppfödarutbildning enligt de nya riktlinjerna som trädde i kraft 2016-01-01. Även litteraturen är ny (SKKs uppfödarserie) så de gamla "gröna" böckerna blir därmed inaktuella. Ryktet går att denna utbildning kommer att bli obligatorisk - även för oss "gamla" uppfödare, men ännu är inget definitivt beslutat och i ärlighetens namn undrar jag hur detta ska gå till?! Tydligen är Länsstyrelsen inblandad. Den som lever får se. Danskarna har något liknande. Uppfödarutbildningen är uppdelad i 10 delkurser som behandlar nedanstående ämnen:
1) Antatomi del 1 och 2 Kursintyg i form av diplom erhålles efter genomförd föreläsning/föreläsningskombination. Undertecknad har anmält sig till alla årets föreläsningar. 2016-01-27 gick den första föreläsningen av stapeln (Parning och valpning del 1). Ganska mycket visste man redan. Har ju fött upp en del valpkullar under 29 år som uppfödare, men alltid lär man sig något nytt. 2016-03-15 är det dags för del 2 i samma ämne. Noteras bör att det faktiskt kostar en slant. /Katja ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2016-02-12 Förändringarnas vindar kommer att blåsa i år Jag har varit lite slö med min blogg 2015 så nu får jag nog lägga på några kol så att det blir lite mer action på årets blogg. Nya planer på hundfronten som jag hoppas går i lås. Ska bli så spännande! Mer än så här avslöjar jag inte i detta läge. Har alltid varit skrockfull och är så fortfarande - om inte ännu mer, till och med. Planerar en valpkull till våren och hoppas att allt går vägen. Kommer att para Mollie (Caccia Naevia)med Major (SE UCH, DK UCH Lobuff-Shannon US Major Attraction). Det är första gången under alla mina 29 år som uppfödare som jag kommer att para en gul tik och dessutom med en gul hane. Detta innebär enbart gula valpar och en sådan valpkull har jag heller aldrig haft. Inte nog med det - denna valpkull blir en ren utavel med enbart amerikanska blodslinjer, vilket också är helt nytt för mig. Känner mig så upprymd inför denna kombination. I förrgår var jag förresten och tittade på Ronjas barnbarnsbarn hos Anette Johansson (DISA) i Viken. Valparna är avsedda för ledarhundsändamål så vi håller tummarna för att de kommer att hålla måttet framöver när den tiden kommer. Mamma till valparna är Caccia Grace Kelly e. Rocheby Checkmate u. Caccia Kitty Drew. Pappa till valparna är Bulten, rätt och slätt. Tänk vad tiden går! Ronja (Taleem Give N Take At Tapeatom) har nu hunnit bli sju år och är inne på sitt åttonde. Hon har sannerligen reproducerat sig väl och har barn och barnbarn i både Danmark och Norge. Denna lilla 4-månaders valp som anlände på Landvetter från England år 2009 har visat sig vara precis den fina avelstik som jag så väl behövde för att kunna fortsätta med mitt avelsarbete. Precis som min första avelstik Penny (Sandylands Catch Penny) har Ronja en gedigen Sandylands bakgrund. Två andra tikar har också haft stor betydelse som komplement till Penny eftersom de var samtida med henne. Engelska importen "Tina" (Follytower Brigantine) som var efter en av Englands mest betydelsfulla avelshanar genom tiderna - GB CH Kupros Master Mariner - var den ena och svenskfödda "Figlia" (To-Bonn's Figlia Di Jack) var den andra. Figlas farfar hette Sandylands Marksboy of Langdale som var bror till US CH Sandylands Markwell Of Lockerbie. Dessa två kullbröder var e. GB CH Sandylands Mark u. GB SHCH Sandylands Waghorn Honesty - en kombination som Mrs Gwen Broadley (Sandylands) rankade mycket högt. Som den Sandylands fantast jag är och alltid har varit, kan jag konstatera att dessa blodslinjer har haft en all important betydelse i mitt eget avelsarbete såväl som i hela världens, säga vad man vill om den saken. Meningarna är kanske delvis delade men när det kommer till kritan, så tror jag inte att det finns någon labradoruppfödare out there som kan bestrida detta faktum. /Katja ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
|
