|
Orden är Salman Rushdies ARKIV Tveka inte att kontakta mig per mejl
katja@caccia.se ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2011-12-11
Fick
denna fantastiska liljebukett från mina arbetskamrater på
Arkitektgruppen i Malmö. /Katja ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2011-12-03 MIN PAPPA I dag kl 11.00 dog min pappa. Han skulle ha fyllt 89 år om drygt två månader. Tanken på att aldrig mer få träffa honom känns väldigt främmande och skrämmande. Vi träffades för en dryg vecka sedan. Inte visste jag då att det var sista gången jag sa': "Hej då pappa och ha det bra!" Pappa och jag har alltid stått varandra nära trots att mamma och pappa skildes när jag vara 3-4 år gammal. Han har alltid funnits där för mig och nu är han borta för alltid - ett tomrum som inte går att fylla. Det sägs att tiden läker alla sår, men jag känner att detta sår kommer att vara svårläkt. Minnena lever alltid kvar och det är så sant som det är sagt. Nu när jag flyttar ska jag passa på att leta fram alla gamla foton jag har på pappa. Det finns ett speciellt foto som pappa en gång sa' att han ville att vi barn skulle ha som minne. Inget märkvärdigt, mycket vardagligt foto, men han tyckte att det av någon anledning speglade honom som person. Jag ska nog kunna hitta det i någon av alla mina kartonger, fyllda med foton från ett helt liv. Pappa hade skrivit ner hur han ville ha det vid sin begravning i det s k "vita arkivet" och så får det bli. Hans önskan var bland annat att hans barnbarn Idol-Andreas, son till min halvbror, skulle sjunga en Elvis Presley-låt i kyrkan. Pappa brukade säga att "i Amerika har man bara en kung och det är Elvis". Han var en stor Elvis-fan och har så varit så länge jag minns.
Hej då pappa! Vi ses! - fast någon annanstans. /Katja ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2011-12-01 JULKORT PÅ BARNBARNEN 2011 Nu har det obligatoriska julkortet på barnbarnen valts ut. Fotosejouren var som vanligt kaotisk. Hur är det ens möjligt att få tre barnbarn mellan 1 och 9 år gamla att samla sina anletsdrag på ett och samma foto? Jag fastnade efter många om och men för nedanstående foto eftersom det är naturligt och speglar personligheten hos mina små gudslån. Theo - som alltid ler, Benjamin - som alltid ska göra en min eller två, men nu lyckades skärpa sig något och så lilla gumman Alexandra som blundade på nästan alla foton i år. Men visst utstrålar denna bild livsglädje?! Fler bilder finns här
/"Famme"
(Benjamins pet name på undertecknad) ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2011-11-27 MALMÖ VALP Just hemkommen från Malmö Valp. Det blev domarbyte, så Tomas Rohlin dömde i stället för Kim Bay. Eftersom jag i princip hatar att visa hund, så ryckte Carin Weibull in som handler. Det tackar jag henne innerligt för. Sherlock blev Bästa hanvalp och BIM. Kritiken finns att beskåda här. Bästa valp och BIR blev den bruna tiken Rosediamond Pecorino Pepato från Valpklass 9-12. /Katja ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2011-11-26 MOTION TILL LRKs FULLMÄKTIGE Till LRKs Fullmäktige har inkommit en motion om återinförande av "kopplat" championat, d v s både utställnings- och jaktmerit för svenskt utställningschampionat. Så här lyder förslaget: "För utställningschampionatet skall alltså förutom som nuvarande regel, även krävas minst 1:a pris i Nkl på jaktprov. Alltså, tre certifikat på utställning, varav ett certifikat har erövrats efter 24 månaders ålder samt ett 1:a pris i Nkl på jaktprov." Tidigare fanns även Unghundsklass (Ukl) på jaktprov, som tyvärr slopades till förmån för Nybörjarklass (Nkl) där man buntar ihop både unghundar och äldre hundar. Synd, eftersom förutsättningarna då blir alltför olika och faktiskt, enligt min mening, orättvisa. Personligen är jag för någon form av arbetsprestation kopplad till utställningschampionatet då Labradoren är en arbetande hund. Dock anser jag inte dagens jaktprov vara den typ av avelsutvärderingsredskap som är bäst lämpade att bedöma arbetsanlagen/jaktanlagen hos våra labradorer rent generellt, dels beroende på tävlingsinriktningen och dels beroende på erfarenheten hos tränaren/föraren. En skicklig tränare/förare kan göra underverk med en medioker hund, liksom en oerfaren och mindre skicklig tränare/förare kan utgöra en smärre katastrof för en aldrig så duktig hund. Mitt förslag är därför någon form av adekvat anlagstest, specialanpassat för Labrador Retriever. Enligt uppgift ska det finnas ett retrievertest som bland andra Christer Nälser tog fram för många år sedan. Exteriörbeskrivare utbildades av Marianne Fürst Danielsson och Bat Brulin, som skötte examinationen av dessa. Vilken samlad kompetens bakom dessa namn!! Absolut ett material som LRK/HS skulle kunna spinna vidare på. /Katja ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2011-11-19 MALMÖ VALP - igen ... Fick PM:et för Malmö Valp häromdagen och till min stora förvåning dömer samme domare som dömde i Åstorp. Man brukar alltid skifta annars. Skit samma - han kommer nog inte att känna igen Sherlock för nu har jag snart borstat ur honom all valppälsen. Han har fått en betydligt snyggare överlinje i och med att 'bullen' över manken har försvunnit. Faktum är att han har blivit lite elegantare nu i sin nya och lättare kostym. För övrigt - på västfronten intet nytt! /Katjs ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2011-11-18 MALMÖ VALP Känner inte alls för att gå på Malmö Valp med Sherlock, men eftersom jag bor knappt 3 mil från Malmö och har betalat anmälningsavgiften, har jag beslutat att släpa mig dit trots allt. Vet inte vem som kommer att döma labradorvalparna, men det blir ingen rasspecialist i alla fall, så mycket framgår av SydSkåKKs PM. Detta kommer nog att bli den sista hundutställning jag anmäler till i väntan på en kompetent, erfaren, synnerligen raskunnig och icke desto mindre opartisk domare. Var finns en sådan, förresten?! Tur att man är mer intresserad av avel. Problemet är bara det att ens avelsmaterial ska utvärderas på hundutställning. Moment 22, med andra ord. /Katja ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2011-11-05 Shape Audio – Organic Harmony Speakers
Min son Luciano Pasquariello har uppfunnit och designat
denna musikskulptur. Länken till hemsidan är
http://www.shapeaudio.com/
2011-09-25 (sorry, no picture) För fler
bilder och info om Shape Audio Organic Harmony Speakers, klicka på
länken nedan: /Katja ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2011-11-01 NY ADRESS Det där med att flytta ofta ... I mitten av december 2011 kommer jag att flytta till ett litet hus på landet, närmare bestämt Domme, som ligger ungefär mittemellan Svedala och Anderslöv. Där finns finfina rastningsmöjligheter för Ronja och Sherlock och så finns det en lagom stor inhägnad gammaldags kuperad trädgård med blomsterprakt och rickepump. Som tur är finns det ju kompostnät, så den fina gamla blomsterfloran ska jag skydda med dessa. Jag behöver väl inte nämna att jag ser oerhört mycket fram emot denna flytt?! Visst blir det jobbigt att flytta igen, men å andra sidan har jag hela tiden varit beredd på att försöka hitta just ett litet hus på landet. Mitt nuvarande boende sedan drygt ett år har varit ett mellanspel inför något bättre. Lägenhet är inget för mig. Jag vill ha lugn och ro och naturen inpå knuten. Har man djur är detta utan tvekan bästa alternativet. /Katja ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2011-10-31 VISITKORT Nu har jag äntligen fått tummarna loss och gjort mina nya visitkort. Så här blev det till slut. Inget flashigt alls men på vitt specialpapper dock. Ändå ligger det en hel del jobb bakom rent tekniskt för jag använder egen mall.
Det är inte lönt att skriva någon adress för jag flyttar så ofta. Mobil, e-post och hemsida består emellertid. Och så kennelnamnet förstås! Mitt eget namn (efternamn) har jag bara ändrat en gång, men nu är det back to basic, kan man säga. /Katja ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2011-10-16 KITTY PÅ UTSTÄLLNING I dag var det premiär för Kitty (Caccia Kitty Drew) i utställningssammanhang. Nina hade anmält henne till Ö-viks brukshundsklubbs inofficiella utställning. Dömde gjorde Lena Olsson. Har ingen aning om vem denna domare är och känner inget omedelbart behov av att gräva efter ev information.
Kittys kritik var fantastisk och hon skötte sig exemplariskt i ringen, men vad hjälpte det i konkurrens med denna bruna lilla stjärna?! Kittys kritik hittar du här /Katja ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2011-10-15 LÄNSTRÄFF SYDSKÅNSKA KENNELKLUBBEN - AGRIA I dag var jag på Sydskånska Kennelklubbens årliga Länsträff i samarbete med Agria (sponsor). Vi höll till i Länsförsäkringars lokaler i Helsingborg, så det blev en bit att köra. Men, det var det väl värt. Leg vet Susanne Åhman, Djurakuten i Stockholm, föreläste om Allergier och Hudsjukdomar - ett ständigt aktuellt ämne - tyvärr måste man nog säga, speciellt efter att ha lyssnat på allt vad Susanne hade att berätta. Det var inte utan att man gick hem och studerade sina egna hundars beteende lite extra noga. Kliar dom sig inte alls, normalt eller kanske lite grand etc? På en skala från 1-10 bör man se upp redan på en uppskattad 2:a på skalan. Bättre stämma i bäcken än i ån. Susanne hade också tagit med sin bok Hundens hud: en bok om klåda, allergi, öronproblem och pälsavfall, utgiven av Tatami, 2009. Tyvärr hade jag inga kontanter med mig, så jag får beställa den genom Adlibris. Denna bok är en guldgruva för den intresserade hundägaren och nästan ett måste för en uppfödare. En utsökt buffé på 'medelhavstemat' serverades. Självklart ingick även kaffe med fika. Denna länsträff får utan tvekan 'Med utmärkt beröm godkänd', som det kunde stå i betygen på min tid, d v s anno dazumal. Den 18 september anordnade Sveland en uppfödarträff i Hässleholm. Eftersom jag har haft mina hundar försäkrade i Sveland sedan begynnelsen av mitt hundägande och numera som uppfödare, var jag följaktligen inbjuden. Till och med längre att köra än till Helsingborg. Leg vet Per Josefsson talade om fertilitet, parning och valpning - dock inte med samma sakkunskap, passion och inlevelse som föregående talare. Han får därför nöja sig med betyget 'Icke utan beröm godkänd'. Ledsen Pelle! - men så kan du desto mer om leder och ledproblem. Hur som helst är det väldigt matnyttigt att som uppfödare bevista dylika föredrag. Förkovring är aldrig fel och det händer ju nya saker hela tiden. /Katja ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2011-10-10 FÖRKYLD OCH NÄRA DÖDEN - NÄSTINTILL Här sitter jag på min kammare med rinnande näsa och rödsvullna ögon. Ur djupet av min strupe kommer stundtals hesa kraxanden som är ytterst enerverande. Nu är det Alvedon, Ipren och Noskapintabletter som gäller i minut och parti - åtminstone tre gånger per dag av vardera i alla fall. Jag HATAR att vara förkyld!! Hundarna måste ut hur sjuk man än känner sig, så det är bara att pina sig ut i ur och skur. Här nere i 'Trellehulla' gäller det sistnämnda f n och sedan i går kväll. Under dagen var det emellertid ett härligt brittsommarväder och då kändes livet något lättare. Hade ett fotouppdrag (Dandie Dinmont terrier) som var riktigt trevligt och lärorikt. Alla raser har ju sina egna specialdetaljer som det gäller att fånga upp. Får hoppas att bilderna blev till belåtenhet?!
Fler bilder hittar du här Det var åratal sedan jag ställde ut egen hund, men nu har jag anmält både Ronja och Sherlock till en resp två utställningar i höst, så det ska bli spännande. Känner mig nervös som en nybörjare inför dessa båda utmaningar. Har även anmält mig till en Länsträff (Agria) på lördag (15/10) där man kommer att ta upp allergi och hudsjukdomar samt informera om de nya införselreglerna som kommer att gälla from årsskiftet. Dessa träffar brukar vara väldigt matnyttiga och proffsigt hållna, så det ser jag framemot. /Katja ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2011-10-02 SPIDERMAN X 2 + ANGRY BIRDS Barnbarnen har varit hos Nonno och Suz och fått varsin Spiderman outfit. Så här blev resultatet.
Alexandra är fullständigt galen i Spiderman. Theo fattar inte så mycket ännu. Benjamin har naturligtvis en Angry Birds tröja - nya innegrejen tydligen. Undertecknad köpte den till honom på Malmöfestivalen.
/Katja / Famme (= farmor) som Benjamin har myntat. ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2011-09-25 MED BARNBARNEN PÅ SIBBARP
Tog med mig barnbarnen till badstranden Sibbarp i utkanten av Malmö för fotografering. Som alltid en större utmaning än man skulle kunna tro. Både Ronja och Sherlock var med periodvis. Självklart hade jag assistans av mamma Johanna. Annars hade jag nog slitit mitt hår intill rötterna. Vi började i en stor grustagsbacke där Benjamin och Alexandra härjade vilt. Grus överallt. Väl hemma fick vi i princip vända upp och ner på Alexandra för att tömma ut allt. Men, kul hade dom!
Efter en stund skulle Theo möta upp på backkrönet, men då hade Alexandra börjat tröttna på att se glad ut. Hon var lite trött också, vilket inte gjorde saken bättre. Dock fick jag till ett foto som gör henne full rättvisa i sina bästa stunder.
Fler bilder på de små gudslånen hittar du här /Katja ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ VAD ÄR TYP? Ja, det kan man fråga sig och det finns säkert många teorier om vad rastyp egentligen är. För mig personligen är det som om allt helt plötsligt stämmer hos en individ och nu pratar jag om rasen Labrador Retriever. Svårt - nästan omöjligt att beskriva - men känslan är omedelbar. Typ är inte perfekta individer, för sådana finns inte och kommer aldrig att finnas. Nej, det är något helt annat. Typ är sinnebilden av rasstandarden. Domaren dömer efter sitt fria skön, heter det. Han/hon bedömer helheten och därefter de rastypiska detaljerna hos en individ. Men, utan erfarenhet, kunskap och framför allt känsla för rasen står vederbörande sig slätt. Att känna igen typ hos en individ är nog delvis en gåva. Det s k 'hundögat' är inte alla förunnat. Många känner sig kallade, men få är utvalda.
I mitt i och för sig aldrig riktigt stilla sinne undrar jag över den nya generationens utställningsdomare - kategorin vidareutbildade på andra raser än sin egen/sina egna. Man kan, som jag ser det, egentligen endast lära känna en ras på djupet genom att föda upp och äga densamma. Självklart vore det omöjligt att kräva detta - eller kanske inte?! SKKs ekonomi skulle störtdyka på direkten. Rasspecialister är en kostsam historia, men ack så nödvändiga på sikt. Framtiden får utvisa hur våra labradorer kommer att se ut när icke rasspecialister har härjat i utställningsringarna ett tag. Lägg därtill den eviga frågan om 'Field-trial Labradors' vs. 'Show Labradors'? Kommer osökt att tänka på nedanstående kloka ord, myntade av framlidna Mrs Mary Roslin-Williams (labradoruppfödare, utställningsdomare, författare):
Field-trial Labradors - hmmm?! /Katja ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2011-09-17 RONJAS VALPAR Tänkte skriva lite om Ronjas valpar som nu är 14 veckor gamla. Tiden går så fort ... De små liven ligger i viktklasserna runt 13 till 15 kg och är verkligen inte så små längre. Kitty (C Kitty Drew) och Kellie (C Miss Marple) är två riktiga retstickor på var sitt håll. Kitty är fascinerad av spår och Kellie gillar att apportera. Milla (C Cordelia Gray), som är något lugnare än de båda andra tikarna - mer lik Sherlock, är en bestämd liten dam som följer med husse på jobb och verkar trivas utmärkt med det. Det blir ibland långa körsträckor och då bor man på hotell. Lille Sherlock (C Sherlock Holmes) älskar vatten och slänger sig i böljan den blå så fort tillfälle bjuds. Han gillar också att apportera. Ännu så länge blir det bara korta sträckor både på land och i vatten. Börjar genast känna trycket på mig själv så det blir att dra på sig 'blåstället'. Inte kan jag låta en sådan liten talangfull kille gå lottlös?! Fast, jag måste erkänna att det faktiskt är lite kul när man märker att det funkar. Just nu känns det så bra med alla valparna att jag nästan börjar bli lite rädd, skrockfull som jag är. Vad väntar runt nästa hörn, tro?! Nej, nu måste jag skärpa mig och fånga både dagen och glädjen i flykten. Mor Ronja mår prima och har fått tillbaka sin fina 'figur'. Dock väntar vi på 'höstklänningen'. /Katja ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2011-09-15 RABIESVACCINATION Fick en kommentar från Carin Weibull (Robust) med anledning av de nya bestämmelserna för rabiesvaccinering. "Jag tycker inte det är så bra med att bara ta en rabiesspruta. Då får man aldrig veta ifall hunden har antikroppar mot rabies. Jag tycker det är helt fel, att ta bort kontrollen. Det är faktiskt en hel del hundar där vaccineringen inte har tagit ..." Även om jag verkligen tycker att de nya bestämmelserna är smidiga och betydligt snabbare och billigare, måste jag erkänna att Carin har en poäng i det hon skriver. Har själv haft en tik där vaccinationen inte tog, trots att den gjorts enligt konstens alla regler. Har även hört talas om hundar som vaccinerats flera gånger utan godkänt resultat och till och med individer som inte svarat på vaccinationen överhuvud taget, men det hör nog till ovanligheterna. Självklart beror det på samordningen med övriga EU-länder, vilket naturligtvis är logiskt. Läste i nya numret av Hundsport (9/2011) att inte heller avmaskning krävs, vilket jag personligen tycker är en befrielse. Att hålla på att avmaska sin hund i tid och otid bara för att man ska köra över bron (Öresundsbron) kändes inte alls bra - nästan som att välja mellan pest och kolera. Hur många uppfödare jublade t ex över att behöva avmaska sin nyparade tik innan resan tillbaka till Sverige? I och för sig har kontrollen vid bron varit i det närmaste obefintlig, vilket för nämnda resenärer inte givit upphov till någon större sorg. Dessvärre har hundsmugglingen frodats till desto större sorg för alla inblandade, exklusive smugglarna förstås! /Katja ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2011-09-09 SHERLOCK M M Var hos veterinären och vaccinerade Sherlock i dag (3 månader gammal) och passade även på att väga honom. 14 kg väger den lille detektiven och det har jag sannerligen märkt när jag kånkar på honom upp och ner för trapporna där jag bor (utan hiss). Fick förresten veta att from 2012-01-01 gäller nya regler för rabiesvaccination. En spruta - vänta 21 dagar - klart att resa utomlands!! Så mycket enklare och billigare, icke minst!!
Fler bilder på Sherlock hittar du här /Katja ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2011-09-04 'PRIVAT' HUNDDAGIS Ronja och Sherlock har det alldeles utmärkt på sitt alldeles 'privata' hunddagis hos Karin Andrée de dagar jag arbetar. Så här kan det se ut på dagarna när det lilla gänget kopplar av mellan bus och andra aktiviteter. På bilderna nedan är valparna ca 11 veckor gamla.
Tack vare detta arrangemang kan Sherlock stanna kvar hos mig och Ronja. Han har blivit mig så kär. Det är en mening med allt är min fasta övertygelse. /Katja ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2011-09-03 CACCIA MISS MARPLE - KELLIE Fick ett par foton från Kellies ägare Karin Andrée - första dagen på valpkurs och sedan en fin apportering av en måsunge. Kellie är här 12 veckor gammal.
/Katja ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2011-08-28 THEO 1 ÅR I dag fyllde Theo 1 år. Hans syster Alexandra (3 år) var dock betydligt mer intresserad av presenterna än han själv. Hon hävdade bestämt att det var hon som fyllde år i stället. Gråt och tandagnisslan när hon inte fick som hon ville, vilket innebar att Theo inte fick leka med sina egna leksaker till att börja med.
Fler bilder här /Katja ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2011-08-21 BLOGGA ELLER INTE BLOGGA - DET ÄR DEN STORA FRÅGAN Efter allt som hänt - runt omkring - i samband med min senaste valpkull har jag allvarligt funderat på att sluta skriva i min blogg. Ärlighet varar definitivt inte längst - åtminstone inte i hundvärlden och andra 'intressevärldar' där konkurrens och pengar regerar. Uppriktighet kan utvecklas till ett direkt hot när den kungliga svenska avundsjukan infinner sig. Varför slutar jag då inte att blogga? Jo, därför att det vore alltför enkelt för de missundsamma att komma undan. Jag har inget att dölja, så varför inte berätta precis hur saker och ting ligger till och utmana hela etablissemanget?! I min enfald trodde jag en gång i tidernas begynnelse som uppfödare att uppfödarkollegor stöttade och respekterade varandra och delade med sig av sina kunskaper och erfarenheter, men ack så fel jag hade!! Efter 24 år som uppfödare och 30 år i hundvärlden och då främst inom labrador trodde jag att jag hade upplevt det mesta. Men det visade sig nu, i samband med Ronjas valpkull, att verkligheten har överträffat sig själv i det närmaste. Hanhundsägare som tar ut parningsavgift för döda valpar och uppfödare som avbeställer en sedan länge tingad valp två dagar innan leverans med motiveringen att han, av de bilder hon sett på honom, inte förväntas kunna tillföra hennes avelsmaterial det hon söker efter. Ett tränat uppfödaröga borde ha kunnat upptäcka detta i ett något tidigare skede kan man tycka. Kanske ligger det helt andra skäl bakom hennes beslut - vad vet jag?! Inte skulle jag personligen vilja utsätta en 'uppfödarkollega' för en dylik situation med alla de praktiska problem ett sådant agerande genererar, speciellt som jag precis skulle börja arbeta efter semestern och inte hade planerat för att behålla en valp hemma. Någon kennelanläggning har jag inte heller utan mina hundar bor inne i lägenheten tillsammans med mig. Tack vare en hjälpsam valpköpare och hennes make har situationen löst sig på ett utmärkt sätt och det är jag innerligt tacksam för. Framtiden får utvisa vad det blir av lille Sherlock. Han utvecklas helt enligt mina förväntningar så här långt, hur som helst. Om jag för en gångs skull har tur och Sherlock håller hela vägen - hälsomässigt såväl som exteriört - borde han kunna bli ett intressant hanhundsval för den kräsne och i rasens historia insatte uppfödaren av svart och gult. Hej och hå! - vad jag vågar!! Tänk att klappa sig själv för bröstet så här offentligt och allting! Det bjuder jag också på och inser genast att jag placerat mitt huvud i tidernas skottglugg. Trots allt ångrar jag inte denna valpkull - tvärtom! Den är nog en av de allra bästa jag fött upp hitintills. Nej, jag tänker inte frivilligt sluta att föda upp - inte nu, när jag förhoppningsvis äntligen har fått tillbaka det avelsmaterial jag kämpat för. Jaha, så har jag stuckit ut haken ännu en bit längre, så nu är det bara att ducka och se vad som händer. Min devis är och förblir den av Salman Rushdies myntade och som utgör förordet till min blogg. /Katja ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2011-08-13 Ronjas valpar är nu levererade, d v s tre av dem. Hanen stannar kvar på kenneln tills vidare. Han är ett riktigt litet charmtroll och artar sig synnerligen väl. De tre flickorna har flyttat till sina respektive familjer och håller som bäst på att acklimatisera sig. På förekommen anledning vill jag påpeka att Ronja inte kommer från Sydafrika utan är född på Jersey, Channel Islands, som lyder under brittiska kronan. Hon har engelsk exportstamtavla. Alla hälsokrav från både export- och importland (Sverige) är vederbörligen uppfyllda. Ronja bär således inte på någon mystisk sydafrikansk bakteriestam eller liknande, vad det nu spekulerats om. /Katja ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2011-07-21 EN MINNESVÄRD VALPKULL Nu är min 17:e valpkull vederbörligen registrerad och jag har äntligen kommit in i SKKs 'rullor' igen efter sex år ute i kylan. När man inte fött upp en valpkull på fem år, betraktas man inte längre som aktiv uppfödare och finns då inte heller med på SKKs lista över labradoruppfödare. Ser framemot nästa nummer av Hundsport Special, som automatiskt skickas till aktiva uppfödare. Mycket har hänt under de två närmast gångna månaderna, men nu tänker jag bara glädjas åt mina små gudslån. Tiden går så fort och om två veckor är valparna leveransklara. Då kommer de att spridas ut i Sveriges långa land. Det viktigaste av allt är att de hamnar i rätt familj och får leva ett aktivt liv, högt älskade av de sina. Att hitta goda hem till sina valpar är ett vågspel och man får många gånger gå på magkänslan. Två trogna 'gamla' valpköpare och två nya sitter förväntansfullt och väntar på sina små nytillskott. Att leverera valpar är nostalgiskt, men samtidigt förenat med stor glädje och stolthet. /Katja ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2011-07-03 RONJA OCH VALPARNA Det har varit lite svårt att skriva om detta på bloggen, men det är alltid bättre att köra med öppna kort än att försöka smyga med det tråkiga som händer här i livet. Till slut kommer det fram i alla fall och då är det bäst när det kommer från rätt mun, så att säga. Mitt i den stora glädjen med Ronjas valpar, kunde jag konstatera att två av tikarna - den minsta svarta och den förstfödda gula som vägde mest vid födseln - förmodligen inte skulle komma att klara sig dom heller. De fick svårt att andas och ville inte äta. Den gula tiken visade dock tecken på infektion via gulaktigt var ur näsborrarna. Trots en kur med antibiotika och vätska subkutant blev de inte bättre och kunde inte ta till sig näring utan bara tynade bort. Det lönar sig ofta föga att obducera så unga valpar, då dödsorsaken sällan kan fastställas. Nu finns de båda hos sin bror i regnbågslandet. Dock må ingen skugga falla över vare sig Watson eller Ronja. Sådant här händer och naturen har sin gång. De starka överlever, medan de svaga dukar under. Personligen anser jag det oetiskt att till varje pris hålla liv i svaga valpar. Man vet aldrig vad det kan leda till i framtiden. Kanske låter detta krasst, men sådan är min livsfilosofi. Det positiva är - så måste man alltid tänka - att jag nu har fyra härliga och livskraftiga valpar kvar i valplådan. De har otroliga pälsar och benstommar för sin ålder och äter så det står härliga till. Nog är det så att jag känner mig välsignad med dessa fyra små underverk - i mina ögon! Ronja själv är sitt gamla vanliga busiga och glada 'labradorjag'. Inte skulle man tro att hon har fått valpar så när som på juvret?! Visserligen har hon ju bara fyra små nu, men ändå ... Livet är ingen dans på rosor, men de korta och ljusa ögonblick som bjuds, får man leva länge på. Själv hade jag ett sådant för drygt tre veckor sedan när Ronjas valpar föddes och det lever jag fortfarande på, trots allt. /Katja ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2011-06-22 LABRADOREN Fick Labradoren 2/2011 i dag och läste TEMA: Dual Purpose-labradoren. Insåg hur vanskligt det är att bli intervjuad per telefon. Läste följande 'uttalande' från undertecknad. "Jag hade min första labrador 1981 och då såg ingen labrador ut så som alla ser ut i dag, säger Katja Sjöberg på Caccias." (Sid 38) För det första är detta uttalande inte förenligt med mitt språkbruk, för det andra skulle jag aldrig uttala mig så kategoriskt om labradorens eventuella annorlunda utseende i dag och för det tredje heter min kennel inte Caccias utan Caccia. Däremot anmärkte jag på att en del av dagens labradorer tenderar att vara lågställda och för tunga, speciellt huvudena, vilket vi till stor del har den amerikanska labradortypen att 'tacka' för. På sidan 73 citeras jag återigen felaktigt. Under rubriken 'Nya på jaktproven' står följande att läsa. "Slår Katja Sjöberg på Caccias huvudet på spiken när hon säger att varken människorna eller hundarna är desamma i dag som tidigare." Självklart är varken människorna eller hundarna desamma som idag, speciellt inte hundarna. Vi pratar ju om 1980-talet! Dock har inställningen till jaktprov som ett avelsutvärderingsinstrument ändrats. I dag är det tävling och 100 % lydnad som gäller. Hundarna dirigeras hit och dit och självständighet är icke önskvärt. Dessutom ska sökarbetet gå i raketfart. Varför det, egentligen? En rastypisk labrador söker systematiskt utan att slösa krafter på att flå fram och tillbaka över fältet. Sedan undrar jag vad PS på Colas menar med sitt halvskruvade varv på mitt svar? "Det är samma människor som håller på med utställning medan alla de nya, unga tjejerna håller på med jaktprov och jaktprovsträning. De är inte intresserade av utställning och det är inte killar heller." Det är ju synd att varken nya, unga tjejer eller killar är intresserade av utställning. Man undrar då i sitt stilla sinne hur framtidens labradorer kommer att se ut exteriört? Mrs Mary Roslin-Williams, som flitigt citeras, hade vänt sig i sin grav om hon hade förstått svenska. Inte rimmar detta på något sätt med MRWs motto (det korrekta):
"A
Labrador should look like a Labrador and nothing else. If it reminds you
of any other breed, then it is not of true type." Det är inte många labradorer av jakttyp som ser ut som en labrador utan att påminna om någon annan ras, så hur ska vi tolka detta?! Längre ner på sidan 73 i Labradoren uttalar sig jaktprovsdomaren JS så här: "Problemet är att exteriörtävlingen och interiörtävlingen kommit långt ifrån varandra." Ett märkligt uttalande som jag uppriktigt sagt inte förstår. Vad menas med interiörtävling? Kanske är jag alltför fantasilös för att begripa finessen?! /Katja ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2011-06-17 VALPAR OCH HUNDFODER Torsdagen den 9 juni var en STOR dag för mig - och Ronja. Efter sex långa år utan en endaste valpkull föddes äntligen kennelns 17:e valpkull sedan 1987. Efter sju sorger och åtta bedrövelser har jag nu äntligen fått en ny avelstik - inte vilken tik som helst utan RONJA. Hon symboliserar så mycket mer för mig än 'bara' en avelstik. Hennes bakgrund är bästa tänkbara - meiner meinung nach - och hon har i princip allt jag letat efter som för mig är LABRADOR. Nu sitter jag och Ronja här med sex underbara valpar - tre svarta och tre gula. Egentligen fanns det ytterligare en valp - en svart hane, som tyvärr inte klarade sig genom '3-dygnskrisen'. Kanske var det någon där uppe i hundhimmelen som kallade honom tillbaka? Nu finns det bara en hane i kullen och han är gul. Ronja äter Klass hundfoder som är ett färskfruset hundfoder av högsta kvalitet. Det är första gången jag tänker utfordra en valpkull med denna typ av foder. Det är säkert många - både uppfödare och 'vanliga' hundägare - som ställer sig skeptiska. Torrfoder från välkända 'fina' märken förefaller så mycket bättre med alla sina märkliga tillsatser som beskrivs som livsnödvändiga för hunden. Hur kan då ett färskfruset hundfoder 'rakt upp och ner' vara bättre? Väl att märka är Klass inget billigt foder, tvärtom. Troligtvis finns en allt överskuggande anledning till att torrfodren blivit så populära vad de tvåbenta anbelangar och det stavas bekvämlighet. Sedan kan man förstå att stora kennlar med många hundar har ett annat utgångsläge. Nedanstående ingredienser finns t ex i ett mycket välkänt valpfoder för Labrador Retriever:
Ris är alltså huvudingrediens, därefter kommer köttmjöl av fågel. Hur mycket fågelkött finns det egentligen i köttmjölet och vad innehåller vegetabiliskt proteinisolat och fågelproteiner? För att inte tala om L-lysin, hydrolyserade skaldjur, DL-methionin, L-karnitin och Tagetesextrakt? Klass hundfoder innehåller: Vom, Puts av nöt, lunga, strupe, lever, hjärta och njure. Syrade mjölkprodukter. Vete, korn, havre, havregryn, vetegroddar, vetekli. Potatispulver. Melass. Linfrö. Vitaminpreparat A, B, D och E. Se utförlig info nedan! Nog förstår man betydligt bättre vad hunden får i sig och varför?
Jaha, nu har jag tjatat hundfoder så det räcker, men jag tycker faktiskt att det är på tiden att man ifrågasätter torrfodrets inverkan på våra hundar. Så blir t ex många allergiska hundar besvärsfria när man byter till färskfruset hundfoder, vilket åtminstone undertecknad anser manar till eftertanke. Frågan är om och när torrfoderindustrin kommer att nå taket?! Det finns ju redan rasrelaterade foder och s k veterinärfoder. Vad kommer härnäst? Könsrelaterade foder? /Katja ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2011-06-08 RONJA Nu börjar det närma sig för Ronja. Hon verkar faktiskt vara väldigt förtjust i sin valplåda och brukar gå in och lägga sig i den och rumstera runt lite då och då. I morse tronade hon där, fortfarande i ensamt majestät, men det är ju några dagar kvar om allt går enligt beräkningarna. Det är inte utan att jag känner mig lite nervös, men det hör ju till, speciellt som man inte har haft valpar på sex år. Jag har fått njuta av andras valpkullar i stället under alla dessa år - inte illa det heller. Ronja är nästan lika alert som vanligt - det är bara magen som begränsar hennes framfart. Katter, igelkottar och fåglar är precis lika intressanta som förut. Vågar absolut inte ha henne lös för då vet man aldrig vad som kunnat hända. För några dagar sedan hittade hon (kopplad) en kaja i ett buskage och den klapp hon blixtsnabbt. Förmodligen var den inte helt intakt, för då hade den nog inte hunnit undan. Inte är det något fel på instinkten! /Katja ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2011-06-04 LUGN OCH RO - VAD ÄR DET? Precis lagom till min väntade valpkull har hyresvärden påbörjat renovering av lägenheten under min. Ingen liten renovering heller - han ska bygga om den totalt och han gör det på helger och kvällar, eftersom han jobbar heltid. Lägligare kunde det knappast bli. Men, man får hoppas att det går snabbt! Som om detta inte vore nog har jag en granne mittemot som har en helt 'egen' bilskrot på sin tomt mitt inne i villaområdet. Jag har räknat till 9 Volvobilar i olika skrotstadier plus ett 'hemmasvetsat' släp. Familjens tre barn leker på 'vår' gräsmatta eftersom det inte finns plats på deras egen tomt. Fick höra att denna verksamhet är föremål för utredning, men sånt brukar ju ta lååång tid att få rätsida på, så där hyser jag inga större förhoppningar. Man tror knappt att det är sant, men tvärs över gatan bor en ung kille med en bergssprängare som han ställer på trappan i sin trädgård. Musiken, eller rättare sagt endast basljudet från detta muskedunder, ekar i hela kvarteret under varma soliga dagar fram till sent på kvällen. Även om man kunnat höra musiken också är jag övertygad om att jag nog valt att slippa. Som tur är ägs även detta hus av min hyresvärd. Efter tillsägelse har killen nu skruvat ner volymen. Självklart hade ingen annan klagat tidigare även om alla måste ha blivit störda av oljudet. Folk är livrädda för att stöta sig med någon, speciellt om det är en ung rikligt tatuerad muskelknutte. Månaden efter det att jag flyttat in i min lägenhet i augusti 2010 gick det upp för mig att min enda grannes son hade någon form av mopedverkstad i ett skjul i trädgården där han tillsammans med en tre, fyra kompisar trimmade mopeder, precis nedanför mitt sovrumsfönster (tvåglas) tillika. Problemet löste sig självt eftersom han åkte fast efter ca ett halvår. Mopedmarodörer är ett stort problem här i Trelleborg har jag både fått erfara och bekräftat. Min dröm är ett litet rött hus med vita knutar - låter säkert klyschigt, men är icke desto mindre helt sant - och jättestor naturtomt mitt ute på vischan. Kanske skulle jag där äntligen få känna ro och kunna njuta av fåglarnas sång och vindens sus i trädens lövverk. Naturen är livets näst största underverk. Tänk att kunna sitta i sin trädgård med en god kopp kaffe och bara njuta! Risken är naturligtvis överhängande att man blir rånad och ihjälslagen om man bor alltför ödsligt. Nuförtiden är det mest otänkbara alltför tänkbart. Men, innan detta eventuellt sker kanske man hinner njuta en smula. /Katja ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2011-06-03 RONJA Ronja är nu inne i åttonde veckan av sin dräktighet och ser kanske inte ut att få en jättekull precis av hennes rondör att döma, men man vet aldrig. Hon är i utmärkt kondition och lika spänstig som hon brukar vara. Det är helt omöjligt att försöka hjälpa henne upp i bilen. Innan jag vet ordet av har hon seglat in själv. Inte för att jag tar med henne i bilen i onödan, men ibland är det nödvändigt. Tack vare Carin och Krister (Robust) tronar en fin valplåda i mitt lilla valprum i väntan på Ronjas små valpar. Jag vågar knappt tänka tanken att jag förhoppningsvis äntligen kommer att få se min hett efterlängtade valpkull födas och att allt går vägen utan komplikationer. Känner mig nästan som en nybörjare igen, men det är väl som att cykla - det sitter i ryggmärgen så att säga. Tyvärr är jag ingen nybörjare på komplikationer inom hunduppfödning. Inte för att jag har egen erfarenhet av allt hemskt som kan gå fel, men det är ju da facto så att ju mer man vet, desto mer oroar man sig för. Tänker tillbaka på min första valpkull (1987) i sällskap med boken Hunduppfödarens handbok av Hilary Harmar (ICA-förlaget 1982) - fackgranskad och anpassad till svenska förhållanden av framlidna veterinär Birgitta Wikström. Den har varit min 'bibel' alltsedan dess. Där satt jag med min första avelstik Penny (Sandylands Catch Penny) och prickade av allt, helt i enlighet med boken. Det här går ju som på räls, tänkte jag, totalt ovetande om vad framtiden skulle bära i sitt sköte. Gud, så blåögd man var på den tiden, men ack så obekymrad! Det här var ju livet på en pinne eller hur?! Uppfödning är fortfarande livet på en pinne - när allt slutar lyckligt. Känslan efter en lyckad valpning med en färdigvalpad, nöjd och avslappnad tik med ivrigt diande livskraftiga valpar är obeskrivbar, faktiskt. Det stockar sig i halsen på en och man kan knappt slita sig från valplådan. Där ligger resultatet av års och månaders planering. Tanken svindlar för en stund - kanske ligger valpen med stort 'V' här i lådan - den som är alla uppfödares mål och högsta önskan?! Jag kan knappt vänta ... /Katja ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2011-06-02 DINNY Som kanske någon redan kände till var jag webbmaster för Dinnys hemsida fram till hennes död. Under en tid låg den kvar på hennes domän, men när domänen upphörde har jag nu valt att lägga över Dinnys hemsida på min egen domän i stället. Klicka på loggan nedan! Dinny var en framstående författare, redaktör och översättare av häst- och hundböcker. Hon var också en välkänd och mycket omtyckt labradorprofil i Danmark såväl som utomlands. Dinny både jakttränade och ställde ut sina hundar tills hon inte orkade längre p g a sin sjukdom. Hennes intresse för labradoren, och hästarna, falnade aldrig. Hon höll sig ständigt uppdaterad om allt som hände inom dessa båda intressesfärer med en sällan skådad entusiasm. Jag hade förmånen att få bo över hos Dinny under några dagar i hennes hem på Ørnebakken 43, Holte i Danmark några månader före hennes bortgång i november 2009. Under denna tid kom vi varandra nära på ett själsligt plan som för min del inneburit att jag ofta tänker på henne. Visst hade jag varit bekant med Dinny sedan 1980-talet, men inte på samma sätt. Det kanske låter flummigt - det bjuder jag på - men jag känner att Dinny faktiskt hade önskat att hennes hemsida skulle finnas kvar även efter hennes död. Hon lever vidare genom sina böcker och högt älskade labradorer. /Katja ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2011-05-30 KÖPAHUND.SE Verkar vara lite problem med länkningen avseende information om valpkullarna på SKKs nya site Köpahund.se. Kanske är det inkörningsproblem? Länken till valpkullens stamtavla fungerar t ex inte. Länkningen till information om föräldradjuren funkade inte heller mer än i ett fall. Är faktiskt lite nyfiken på hur man som uppfödare kommer att förklara för presumtiva valpköpare varför man avlar på individer med t ex HD eller AD, om man nu gör det? Själv hade jag en diskussion om inavelsgrad med en intresserad valpspekulant. Helt OK, men man måste kunna motivera hur man tänker om man överstiger den rekommenderade inavelsgraden. Skulle tro att det är svårare att motivera det förstnämnda, men det är ju upp till var och en att tydliggöra sin ståndpunkt. HD och AD är ärftliga defekter, varför avel på föräldradjur med dessa defekter strider mot SKKs grundregler, som stipulerar avel på endast friska individer. Vad är då en frisk individ? Därom tvista de lärde. En frisk individ är en individ som inte uppvisar några sjukdomssymptom. Dock är avel något helt annat. Här ser man även till de ärftliga anlagen. Men, det finns alltid skäl för undantag om de är välgrundade. Avel är ett lotteri i alla avseenden. Människan spår men Gud rår. /Katja ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2011-05-27 RONJA Har avvaktat med att skriva om Ronjas 'välsignade tillstånd' på min blogg eftersom jag är en synnerligen skrockfull person, men nu tycker jag att det är läge med en liten rapport. På måndag
har Ronja gått sju veckor och är utan tvekan dräktig. Ord kan inte
beskriva hur glad jag är över detta. Dock vågar jag inte ropa hej förrän
valparna sett dagens ljus och överlevt de kritiska tre första dygnen
till att börja med - sedan de tre första veckorna och slutligen är helt
OK vid veterinär- Det värsta jag vet är när folk frågar hur många valpar 'man' fick och vad de kostar. Sedan multiplicerar de antal valpar x försäljningspris och plötsligt framstår det hela som en ren vinst. Inget kunde vara mer felaktigt, i sanning! Alla uppfödare vet hur mycket allt runt omkring valpkullen kostar och är överlyckliga om det hela ens går ihop, vilket det egentligen aldrig gör, räknat i det stora hela. Hur som helst tänker jag inte låta allt detta förmörka mitt euforiska och entusiastiska sinne. Nu ser jag bara framemot Ronjas första valpkull med tillförsikt och hoppas på det allra bästa - en normalstor valpkull med friska och livskraftiga valpar. Vilken otrolig lycka!!!
/Katja ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2011-05-25 KÖPAHUND.SE Var inne och surfade runt på SKKs nya site Köpahund.se. Mycket information, kanske till och med för mycket för en 'vanlig' valpköpare, som står på ruta 1. Information är naturligtvis bra, men kan misstolkas av den okunnige. Å andra sidan är det upp till var och en att fördjupa sig i den information som finns tillgänglig. Köpahund.se är utan tvekan ett utmärkt sätt för SKK att föra fram sina regler och rekommendationer vad gäller uppfödning på ett mer konkret och överskådligt sätt än tidigare. Samtidigt ökar kraven på uppfödarna på gott eller ont, eftersom vi redan har tunga kors att bära. Blandrasaveln är numera väl befäst och till och med i viss mån sanktionerad av SKK i och med att man numera profilerar sig som en hundklubb i största allmänhet. Troligtvis kommer större krav på t ex röntgenresultat (HD och AD) från mer än en eller två individer i en valpkull automatiskt att stegras, vilket jag i och för sig tycker är bra. Utan uppföljning av sitt avelsmaterial famlar man i mörkret. Inavelsgraden kommer säkerligen att uppfattas på olika sätt av gemene man även om man läser SKKs förklarande text. Högre inavelsgrad än vad SKK rekommenderar = svagare och eventuellt sjukare hundar?! Så kan det lätt uppfattas för den oinvigde. Tiden får utvisa! Själv finns jag inte ens med på listan över labradoruppfödare eftersom jag inte fött upp en valpkull under de senaste fem åren. Tur att man har sin hemsida! /Katja ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2011-05-22 LRK CLUB SHOW 21 MAJ 2011 I år var det LRK/Skånes tur att anordna rasklubbens certutställning. Evenemanget gick av stapeln på Brukshundsklubben i Hässleholm. Vädergudarna var på sitt bästa humör och solen strålade från klarblå himmel med några molntussar av och till. Själv ser jag ut som en indian i ansiktet, halsringningen och på armarna, en riktig 'bonnabränna' med andra ord. Imponerande att så många ideellt arbetande funktionärer gör så mycket för alla oss andra. Ett välsmort teamwork, glada tillrop och otvungen stämning är 'all important' och där får arrangörerna full pott. Finfina priser är alltid uppskattade. Smidigt att katalogen tillhandahölls vid parkeringen. Trevlig utställningsplats med goda utrymmen och lättillgänglig parkering får också fullt godkänt. Katarina Ramberg var flitig med kameran och mejlade mig nedanstående foto på två 'gamla' uppfödare. Som synes var stämningen uppsluppen.
/Katja ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2011-05-13 NY BOK OM LABRADOR RETRIEVER Åsa Lindholm har kommit ut med en ny bok om labrador som heter just Labrador Retriever. Den verkade intressant när jag kollade på nätet, så jag slog till - 174 kr, fri frakt (valfria alternativ) hos Adlibris. Efter att ha bläddrat igenom hela boken och gjort en och annan djupdykning i text och bilder kan jag bara konstatera att boken är väl värd sitt pris och definitivt ett utmärkt komplement att följa med valpköparna hem tillsammans med valpen eller rent av i väntan på valpen. En eloge för de fina bilderna på synnerligen rastypiska labradorer, speciellt i kapitlet Så ser en Labrador Retriever ut - Rasstandarden. De tre tikarna, som representerar rasens färgvarianter, är mitt i prick för just sin respektive färg. Generellt är boken av hög kvalitet rent estetiskt sett med fina blanka sidor och foton med mycket hög bildkvalitet. Lagom format - varken för stor eller för liten. Texten är sakkunnigt skriven utan att vara tungläst, vilket är en förutsättning för fortsatt läsning. Trevligt förresten med små infällda artiklar ur 'verkliga livet'. Jag kan varmt rekommendera denna nya labradorbok. Den ger en förnämlig helhetsbild över rasen på ett lättsamt seriöst sätt. /Katja ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2011-05-07 BARNBARNEN Av och till plockar jag fram kameran och fotograferar mina älskade barnbarn. Ibland blir det Theo och en annan gång Alexandra. Benjamin är svårflirtad nuförtiden eftersom han alltid ska hålla på med att gömma sitt ansikte för att reta mig. Han är tidernas retsticka och det har han efter sin farfar. Några nytagna bilder på Theo finns här och ännu mer nytagna på Alexandra finns här Nästa gång tänker jag inte låta Benjamin komma undan. /Katja ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2011-05-05 STAMTAVLOR Eftersom jag är en riktig stamtavlenörd har jag inte kunnat låta bli att utveckla stamtavlan bakom Ronja - Watson kombinationen. Det är faktiskt oerhört spännande och intressant att försöka följa tankegången hos de skickliga uppfödare som en gång danade rasen Labrador Retriever. Stamtavlorna hittar du här. Håll tillgodo! /Katja ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2011-04-29 RONJA Hade bestämt mig för att inte berätta att Ronja är parad förrän jag vet om hon är dräktig. Men, eftersom de som är intresserade redan vet, kan jag lika bra säga som det är. Ronja är alltså parad och förhoppningsvis dräktig. Valparna beräknas födas den 13 juni, vilket för övrigt är min födelsedag. Vilken underbar födelsepresent i så fall! Vem är då Ronjas utvalde kavaljer? Jo, en gammal engelsk gentleman, DK CH Jayncourt Significant Star, boende i Danmark. Stort tack till Henrik och Lene Johansen, kennel Dee-Fair, som lät mig använda honom på Ronja! /Katja ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ GLAD PÅSK / HAPPY EASTER
Hittade ingen bra bild med hund och kyckling, så jag fastnade för denna vintage-inspirerade eftersom katten påminner mig om en substantiell labrador, dock med icke rastypiskt huvud, svans och pälsfärg. "Nöden är uppfinningarnas moder." / Need is the Mother of Invention." För övrigt - på västfronten intet nytt. Kanske bara lite grann ... /Katja ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2011-03-28 På förekommen anledning och för undvikande av missförstånd. Självklart är inte Mrs Gwen Broadley ensam om att ha utvecklat labradoren i England. Dock har hon som ingen annan lyckats 'knyta ihop säcken' genom att på ett synnerligen fingertoppskänsligt sätt använda sig av sina föregångares och samtidens avelsmaterial. Sandylands avelshanar har dominerat labradoraveln sedan efterkrigstiden och framåt. Labradorvärlden har i dag flera framgångsrika uppfödare, vars avelsmaterial går tillbaka på Sandylands blodslinjer på ett eller annat sätt. Det finns nog ingen seriös labradoruppfödare som inte känner till Sandylands. Om så mot förmodan skulle vara fallet, har vederbörande en pinsam kunskapslucka att fylla. Dock kan man fundera över varför den svenska labradoren exteriört i viss mån går kräftgång. Visst finns det en del utmärkta labradorer, men förhållandevis få skulle kunna mäta sig med moderlandets toppskikt. Kanske beror det på vår rasklubbs envisa kamp för the Dual-purpose labrador? I den bästa av världar kanske denna variant vore möjlig, men verkligheten ser annorlunda ut, vilket engelsmännen sedan länge konstaterat OCH accepterat, icke att förglömma! Nyckeln till framgång för ett fruktsamt och framåtsträvande avelsarbete är samsyn och samarbete. Utan denna inställning kommer utvecklingen av den svenska labradorstammen sannolikt att leda till en alltmer differentierad, alternativt 'varken eller' labradortyp i slutänden. /Katja ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2011-03-25 För att återknyta till nedanstående inlägg slog det mig att världens främsta labradoruppfödare genom tiderna Mrs Gwen Broadley visserligen började sin uppfödning med FT labradorer eftersom i princip alla labradorer tillhörde denna kategori i begynnelsen. Rasen hade ju utvecklats av jaktintresserade engelska adelsmän. Men, utvecklingen går oftast framåt och tur är väl det?! Mrs Broadley lyckades genom synnerligen skickligt avelsarbete med konststycket att förbättra den exteriöra kvaliteten på sina labradorer utan att för den skull tappa bort de jaktliga anlagen. GB Ch Sandylands Mark användes allt som oftast på FT-tikar för att få upp massan på de sistnämnda. Med 'massa' menas härmed inte fett utan substans, något som FT labradoren fortfarande saknar i stor utsträckning. En svala (eller ett par) gör som bekant ingen sommar. Jaktanlagen ligger inte i utseendet på en labrador utan i själen. Därför behöver man inte satsa på en rasotypisk (enligt rasstandarden) labrador. Dagens FT labradorer är ett exempel på människans behov av snabba resultat på bekostnad av rastyp. Att sedan åberopa att FT labradorerna ser ut som de ursprungliga labradorerna och därför är 'den rätta typen' är att förflytta sig hundra år bakåt i tiden och därmed också kullkasta allt det som labradorlegenden, framlidna Mrs Broadley, under ett långt liv ägnat all sin kraft och energi åt att bygga upp. Det är inte vad jag kallar utveckling i alla fall. /Katja ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2011-03-25 LABRADOREN I SVERIGE OM 5-10 ÅR Inom loppet av 5-10 år kommer rasen Labrador Retriever här i Sverige att vara helt uppdelad i en Field-trial (FT) typ och en Show typ, precis som i England, är jag helt säker på. Enstaka Dual-purpose uppfödare kommer att kämpa in i det sista för den 'kompletta' labradoren, men får troligtvis ge upp till slut i brist på lämpligt avelsmaterial. Att 'gå över gränsen', d v s para FT med Show rakt av är vanskligt. Avkommorna löper utomordentligt stor risk att bli antingen eller, alternativt varken eller. Varför kommer det att bli så här? Jo, de gamla eldsjälarna från fornstora dar har gått ur tiden med undantag av några få. Nutidens uppfödare vill se snabba resultat med minsta möjliga ansträngning. Att jaktträna en Show labrador för ett första pris på jaktprov är nästintill hopplöst, om man inte är en enveten, tålmodig och synnerligen målinriktad individ och dessutom hårdhudad som en elefant. Show labradorer är inte populära på jaktprov precis. De är dömda på förhand. Dagens jaktprov är utformade för FT labradoren. De är mer av en tävlingsform än en avelsutvärdering. De FT labradorer, som har en chans att få en etta på utställning, kan räknas på ena handens fingrar, även om man fattas tre. Inte för att de blir utmobbade av 'showfolket' utan för att de helt enkelt inte är tillräckligt rastypiska. Hårda ord kanske, men så uppfattar i alla fall undertecknad saken. Time will tell ... /Katja ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2011-03-23 HUSET FULLT AV HUNDAR Nu har jag sett andra avsnittet (fick spela in det eftersom jag inte var hemma igår) i denna serie och tycker fortfarande att det både är ett bra program och ett mycket bra sätt att omplacera hundar på. Det framgår på SVT1s hemsida att hundarna går tillbaka till sina uppfödare om de inte blir valda. Det framgår också att nästan alla hundarna, som varit med i de två första programmen, redan har fått nya hem. Självklart blir folk intresserade, precis som när man läser om hundar som tagits omhand efter att ha levt i missförhållanden. När det gäller kunskap om raserna, så får ju varje familj ett litet informationshäfte om var och en av de sex raser de har att välja mellan. Jag kan fortfarande inte förstå varför programmet får kritik. Hundarna har kul och framförallt en ärlig chans att få ett nytt lämpligt hem. Själv skulle jag inte tveka att placera en valp hos de två familjer man redan mött i serien. Carin är fortfarande av annan åsikt och tycker så här:
Själv ser jag framemot avsnitt tre i 'Huset fullt av hundar'. /Katja ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2011-03-23 PROMOTIONS Vill passa
på att 'promota' för min sons (Luciano Pasquariello) uppfinning Musical
sculptures - Shape Audio Organic Harmony - en högtalare i form av en
vacker skulptur med fantastiskt ljud. Min syster (professor Katarina Sjöberg) har kommit ut med ännu en bok The Ethnographic Encounter - med undertexten 'Fieldwork among the Ainu, the Lubicon Cree and Wall Street Brokers' - utgiven på Sekel Bokförlag, Lund 2011. I denna
'fälthandbok' berättar Katarina om sin forskning som socialantropolog
hos minoritetsfolket (ursprungsbefolkningen) Ainu i Japan, indianerna i
Lubicon Cree Nation i Kanada samt mäklarna på Wall Street i New York. En annan har inte ens haft en valpkull på sex år. /Katja ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2011-03-22 Inlägg angående HUSET FULLT AV HUNDAR
Där ser man hur olika vi upplever saker och ting, fastän vi båda är uppfödare och har lång erfarenhet av 'hunderiet'. Både pulkadragningen (en tom plastpulka av mindre modell) och frisbeekastningen var ju anpassade efter respektive hund. Den lilla taxen drog iväg med sin så att de vuxna fick springa efter den. Uppfattade denna övning som ett test för hörsamhet. Inget av barnen hade klarat av de tre stora hundarna (inkl labradoren). Foxterriern var väl två år gammal om jag inte missminner mig och hon verkade faktiskt väldigt trevlig och lugn, även mot de andra hundarna. Hon uppförde sig också bäst när de hade kameraövervakning med hundarna ensamma tillsammans i huset. I dag kommer avsnitt nummer två i serien. Det ser jag framemot. Hoppas att man gör en uppföljning när serien är slut så att man får se hur det gick se'n. /Katja ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2011-03-19 ALEXANDRA 3 ÅR Igår fyllde Alexandra 3 år. Eftersom pappa är i Kina på affärsresa får det 'riktiga' kalaset vänta tills han kommer hem. Ett litet informellt födelsedagskalas fick 'Alex' dock. Vi blev väl alla lite förvånade över att Alexandra inte ville äta den goda middagen som serverades för hon är normalt en matglad liten tjej. Förklaringen kom ett par timmar senare när hon satt i min famn och höll på att somna, trodde jag ... Efter en hostattack spydde hon ner mig från topp till tå, den lilla stackarn. Hela stolen vi satt i var också nerspydd och det droppade från undertecknad när jag reste mig upp för att gå in i badrummet för klädbyte in på bara skinnet. Mamma Johanna är liten och nätt så det fick bli Lucianos avklippta mysbyxor och en vit T-shirt. Min nya stass var i ett slag för sig är det minsta man kan säga. Tyvärr hade Alexandra hunnit ikläda sig sin nya fina rosa huvtröja, så den gick samma öde till mötes som mina kläder. Alexandra byter kläder ett antal gånger per dag på egen hand. Mellan varven väljer hon bar överkropp eftersom hon busar sig varm. Eftersom hon är en bestämd dam, så 'nyttade' det inget till att försöka få henne att ta på sig en tröja inför ljusblåsningen. Lille Theo tittade med stora förvånade ögon på ljusen och fäktade med sina små armar av förtjusning.
/Katja ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2011-03-16 HUSET FULLT AV HUNDAR Såg första avsnittet av SVT1:s nya serie Huset fullt av hundar i går. Gillade vad jag såg. Familjen var trevlig och ansvarskännande. Till slut blev sex hundar en som fick stanna. Perfekt! Man ska inte göra misstaget att lägga mänskliga aspekter på hundarna. De hade kul och hade ingen aning om att det rörde sig om en 'tävling' om vem som skulle få stanna. Kan knappast tänka mig ett bättre sätt att omplacera en hund. Familjen får känna sig fram till vilken hund som passar just deras familjesammansättning och förutsättningarna för en lyckad omplacering är ett faktum. Hade definitivt nappat på detta själv om det varit aktuellt. /Katja ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2011-03-13 KASTRATION Såg att SKK tagit upp denna något delikata fråga. Nog är det praktiskt att eliminera avelsproblem på detta, i vissa fall lättvindiga sätt, men hur bra är det för hundarna? Precis som framgår av SKKs skrivelse bör inte kastration slentrianmässigt tillgripas för att komma tillrätta med beteendeproblem eller förändring av mentaliteten. Det vore att försöka komma undan sitt avelsansvar alldeles för lätt. En hanhund som kastreras innan könsmognaden, vilket blivit allt vanligare även här i Sverige, fråntas sin 'normala' utveckling till vuxen individ, vilket också märks exteriört. Vill vi verkligen ha hanhundar likt kastratsångare på 1700-talet? (Förklaring: En kastratsångare är en manlig sångare, vilken som barn kastrerats för att förhindra målbrottets inträde. En säregen kroppsform kunde bli en bieffekt av kastreringen.) Vissa uppfödare kastrerar (livmoder och äggstockar opereras bort) sina avelstikar efter fullgjord 'avelsplikt', utan medicinsk anledning. Detta för att förebygga eventuell livmoderinflammation på gamla dar. Frågan är om detta är bra eller dåligt för tiken? Då benägenheten att drabbas av livmoderinflammation delvis styrs av ärftliga faktorer kan detta eventuellt innebära att man som uppfödare helt enkelt inte är medveten om denna riskfaktor ifall man slentrianmässigt väljer att kastrera sina avelstikar. De som drabbas är som vanligt tredje part, d v s valpköparna, som ju faktiskt utgör en värdefull informationskälla för oss uppfödare. /Katja ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2011-03-11 Carin blixtrar till när det gäller den aveln på den bruna labradoren. Skulle vara intressant att höra fler röster i denna fråga!
I mitt stilla sinne undrar jag hur jag skulle ha reagerat om jag fick en oväntad brun valp någon gång. Eftersom jag inte medvetet avlar för brunt, skulle det vara intressant att se vad som poppade upp helt oförhappandes i så fall. RASBILDER FRÅN ANNO DAZUMAL Jag brukar ju fynda böcker på Myrorna i Malmö då och då. Hittade Svenskt Hundlexikon, utgiven år 1966 av ICA-Förlaget AB, Västerås. I redaktionskommittén satt Nils Palmborg, Ivan Swedrup och IL Öhman. De två förstnämnda är synnerligen välbekanta namn i hundsammanhang. Boken bjuder på många utmärkta rasbilder. Vissa raser såg faktiskt bättre ut då än nu - rätt många faktiskt. Skillnaden är nog den att de inte var så extrema på ena eller andra hållet som man ofta ser i dag. Bilderna på dåtidens Golden Retriever skiljer sig mycket från dagens ideal. Speciellt huvud, benlängd, pälskvalitet och färg divergerar. Definitivt inte till det sämre. En så'n skulle jag velat ha! Undrar hur den skulle stå sig i dagens utställningsringar?
Labradoren nedan hette Int U Ch Astors Charlie Boy S 7107/60 lyckades jag lista ut. Tyckte jag kände igen bilden. Tyvärr finns inga namnuppgifter i boken på rasrepresentanterna. Synd! Hade velat veta vem Golden retrievern var. Någon som vet? Far: Ch
Laird of Lochaber, som gick tillbaka på bla a Sandylands, Knaith och
Poppleton blodslinjer.
Labradoren ovan ser onekligen lite tunn och högställd ut. Något rak både fram och bak ger han ett kantigt intryck, men huvudet är fint. Många av dagens labradorer har en tendens till antingen för tunga eller 'fattiga' huvuden, men utvecklingen har onekligen gått framåt exteriört. I rasbeskrivningen står att läsa: "Färgen enfärgad svart, chokladbrun eller gul. Hos svarta hundar skall nässpegeln vara svart och ögonen nötbruna, hos bruna och gula hundar är ljusare brun ögonfärg och brun nässpegel (!) tillåtna. Vita tecken får icke förekomma med undantag för obetydlig vit bringfläck." Här blir jag lite konfunderad. I nuvarande rasstandard (varken den engelska eller svenska) står inget om pigmentet på nospegeln, men ingen uppfödare applåderar bruna nosar och ljusa ögon på gula labradorer. Måste säga att jag aldrig har sett en brun labrador med svart nässpegel, för då hade den väl räknats som gul?! Påminner mig om välkände foxröde Ch Wynfaul Tabasco på sin tid. När han visades på Cruft's viskades det vid ringside om huruvida han var en gul eller brun labrador. Han hade svart pigment, så saken var klar. Han var gul. Har sett en del bruna valpkullar födas hos andra uppfödare. Ibland är det svårt att se om en valp är mörkt brun eller svart eftersom pigmentet kan vara väldigt mörkt ibland. Detta gäller när de är nyfödda. Snart nog ser man den 'rätta' färgen. /Katja ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2011-03-08 BRUNA LABRADORER PÅ MODET Från att ha varit en raritet, färgmässigt, har den bruna labradoren numera blivit var och varannan uppfödares val - åtminstone i andra hand - såvida man inte tillhör den gamla hängivna skaran som alltid varit 'brunuppfödare'. Man kan undra varför? 'Marknaden' har alltid skrikit efter brunt, så det brukar inte vara några problem att bli av med bruna valpar. Kanske är det så att den bruna färgen fortfarande fascinerar? Rent generellt sett har standarden på de bruna labradorerna höjts flera snäpp under de senaste åren efter att ha fört en tynande tillvaro exteriört under många år och det är bara att applådera. Utmärkta bruna labradorer med korrekt pigment, ögon- och pälsfärg växer dock fortfarande inte på träd. 'Lapptäckspälsarna' är inte önskvärda, men de förekommer tyvärr.
Faktum är att en av mina första labradorer var brun. Tango kallade jag honom, men på stamtavlan hette han Robust Chocolate Fever (e. Proud Passopp u. Proud Sea-Maid). Han hade visserligen aningen ljusa ögon men pälsfärgen var helt korrekt genom fällning och allt. Hans stamtavla var väl linjeavlad på de bästa bruna blodslinjerna här i Sverige. Eftersom jag aldrig vurmat för brunt, parade jag inte min svarta Follytower Brigantine (e. GB CH Kupros Master Mariner u. Follytower Brownthorn) med Tango, vilket hans uppfödare nog aldrig förlåter mig för. Med facit i hand skulle jag nog ha gjort det. Som namnet antyder var F. Brownthorn brun. Hennes far, Charway Blackthorn of Follytower, var son till GB CH Follytower Merrybrook Black Stormer. Både Master Mariner och Stormer gav brunt och båda var outstanding stud dogs, så det hade nog blivit en intressant kombination. Ja, jag var ju fullkomlig novis då det begav sig och som sådan vet man alltid bäst, eller hur?! Skam till sägandes parade jag henne med min gule egenuppfödde Caccia Monsignore. Han var visserligen en av de bästa labradorer jag fött upp, men jag skulle aldrig ha gjort denna kombination i dag om det hade varit möjligt. Valparna var det väl inget större fel på, men själva 'tänket' bakom parningen är jag inte speciellt stolt över. Det var ju så spännande att para med något man själv fött upp! Ja, du milde tid! Må Gudarna ha överseende!! Vet inte om Mrs Woolley hade det, men hon gillade Monsignore. Alltid nå't! Carin behövde inte säga vad hon tyckte .. /Katja ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2011-03-06 HUNDSPORT SPECIAL Jag saknar Hundsport Special. Varför? Jo, jag får den inte längre. Varför? Jo, jag har inte fött upp en valpkull på över 5 år och då räknas man tydligen inte längre som aktiv uppfödare av SKK. Sedan första numret av Hundsport Special publicerades - det är så länge sedan att jag glömt vilket år - har jag prenumererat på denna tidning. Helt plötsligt upphör den att komma utan att jag ens tillfrågats om jag vill BETALA för att få den, precis som tidigare. Dåligt!! Kanske hade det varit bättre att jag använt det avelsmaterial jag sedan 2005 införskaffat, men som antingen inte höll eller på annat sätt gick förlorat?! Att man inte har någon valpkull betyder inte att man ligger på latsidan avelsmässigt. Det finns något som heter otur och det finns även något som heter avelsansvar. Visst kan man rucka på vissa avelsmässiga principer om starka skäl föreligger, dock endast efter noggrant övervägande och synnerligen stark övertygelse om att inte vara helt fel ute. Att ta ansvar för sitt avelsarbete bör aldrig någonsin förringas. Ibland måste man helt enkelt ta av sig de kennelblinda glasögonen. /Katja ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2011-03-02 STIG JOHANSSONS BERÖMDA 'GUBBAR'
Stig Johansson är både författare och konstnär. Man brukar hitta hans berömda 'gubbar' i Sydsvenskan ett par gånger i veckan. En gång i tiden var vi arbetskamrater på Försäkringskassan i Malmö. Han har gett ut ett antal böcker där hans 'gubbar' ger Stigs syn på saker och ting här i världen. Här följer några axplock:
Mitt personliga favoritcitat är: LIVET "Alla dessa dagar som kom och gick - inte visste jag att det var livet." Ur Stig Johanssons Den kapsejsade himlen. Detta citat i stora svarta versaler prydde väggen bakom Stig i hans arbetsrum på Försäkringskassan. /Katja ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2011-02-22 Kommentar till inlägg daterat 20-02-18 nedan:
Intressant det där med hur man ser på parning mellan gula och bruna linjer i dag. Precis som Carin skriver var det nästintill en dödssynd att t ex para gult med brunt på 70- och 80-talet. Man höll på att ramla baklänges om man hörde att någon 'köksuppfödare' hade gjort en sådan kombination mot bättre vetande. I dag ser man uppenbarligen helt annorlunda på den saken. Framtiden får utvisa vilka effekter detta kommer att ha på morgondagens labradorer. Kanske blir det på modet med tigrerade labradorer i framtiden och frågan är om de första stapplande stegen inte redan är tagna?!
/Katja ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2011-02-20 Den kärleken, den kärleken!! Såg förresten på FB för en tid sedan att en av våra välkända labradoruppfödare - numera 'spanjorska' - har gått och gift sig på gamla da'r! Den lycklige 'spanjoren' delar tydligen hennes intresse för labradorer. Stort grattis till de båda turturduvorna! /Katja ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2011-02-18 En av kommentarerna på mitt senaste inlägg på bloggen.
/Katja ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2011-02-15 Har inte fått någon respons på nedanstående inlägg, vilket förvånar mig en smula. Kanske är det inte lika enkelt att komma sig för att kontakta mig via mejl som att kommentera på en blogg med kommentarfunktion. I och för sig skapar detta ingen debatt, men å andra sidan är min blogg inget debattforum utan ett uttryck för mina egna personliga funderingar - korrekta eller felaktiga - må så vara. Hur som helst, mejla mig gärna era synpunkter. Det vore oerhört tacknämligt! Erfarenhet och kunskap kan man aldrig få för mycket av. Många bäckar små ..., men med vetenskap är det en annan femma, åtminstone när det gäller hundavel. Jag har fått förfrågningar om varför jag inte har en blogg med kommentarfunktion. Anledningen står att läsa ovan plus att jag undanber mig oseriösa inlägg och att jag inte orkar hålla på med någon moderatorverksamhet. Försökte mig på ett forum för ett par år sedan, men det var segt. Jag har inte tid att komma med spirituell eller sensationell information stup i kvarten och då blir det genast stopp. Alla vill bli underhållna, men jag har ingen lust att vara rolighetsminister i tid och otid. /Katja ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2011-02-13 NY PRA-FORM? Såg på Labradorklubbens hemsida att ett fall av en ny PRA-form registrerats. Blev inte precis förvånad eftersom Professor Kristina Narfström vid ett föredrag på Skanör-Falsterbo BHK för flera år sedan flaggade för fler former av PRA även på vår ras än den kända och gentestade PRA-prcd varianten. Den drabbade svenskuppfödde labradoren är efter välkända gamla engelska och svenska Field-trial linjer, vilket manar till eftertanke. Det framgår att denna nya PRA-form konstaterats via ERG. Intressant är varför hunden i fråga ERG-testades då båda föräldrarna är heriditärt fria från PRA-prcd? Kan vi lita på PRA-prcd-testet efter detta eller kommer vi framledes att nödgas ERG-testa våra labradorer också?! På sistone har det dykt upp än den ena och än den andra mystiska sjukdomen på labrador. Som gammal uppfödare kan man ju spekulera över detta faktum. Är våra labradorer sjukare än på den 'gamla goda tiden' eller är det forskningen som gjort dem 'sjukare'? Självklart är det inte forskningen i sig, men det känns onekligen som om man letar efter defekter nu för tiden. Ofta hör man presumtiva valpköpare fråga om labradorerna har mycket problem med leder och sån't. Vad det sistnämnda är, framgår inte kristallklart. Tänk så enkelt det var förr, trots allt! Ja, jag vet att jag låter som en fossil, men det bjuder jag på. Vetenskap i all ära, men den får inte ta över helt och hållet. Uppfödning är fortfarande en konst och konst är ingen 100-procentig vetenskap utan känsla för det inte helt uppenbara och oförutsägbara. /Katja ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2011-02-05 HUR GREVEN FICK SITT NAMN Någon kanske blev lite nyfiken på hur Greven i inlägget nedan fick sitt namn? Greven, eller LP Caccia Sempre Meglio som han hette på stamtavlan, föddes år 1991 och utmärkte sig genom sin guldgula färg och personliga utstrålning. Med Smitan Appollo Of Sandylands som far och Caccia Seta (Sandylands April Madness - Sandylands Catch Penny) som mor, var han i princip 'all Sandylands' såväl i geno- som fenotyp. Söt som en sockerbit och lite av tjuren Ferdinand till sin läggning utmärkte han sig bland de andra valparna och självklart kunde jag inte låta bli att behålla honom trots att det inte alls var meningen att jag skulle spara en hanvalp. Vår son Luciano bodde hemma vid den tiden och han har alltid varit klädintresserad och dessutom även vurmat för böcker. Allt som oftast satt han vid skrivbordet i sitt förhållandevis prydliga rum med näsan över en bok när kusin vitamin, Nicolai, kom på besök. Nicolai var och är fortfarande Lucianos raka motsats, även om han också var och fortfarande är klädintresserad, men mer åt det sportiga hållet. Böcker är definitivt inte hans melodi utan för honom är det fotboll och sport i största allmänhet som gäller. När Nicolai kom på besök och såg Greven sitta lite för sig själv i lugn och ro bland alla de andra stojande valparna, utbrast han spontant: "Han är precis som Greven!" Vem var då Greven? - Jo, Luciano naturligtvis och självklart var det Nicolai som gett honom detta 'pet name'. Familjen som sedermera köpte Greven hade råkat ut för några riktiga hundskojare och tvillingflickorna var förtvivlade när de blivit lurade och aldrig fick sin tingade valp. Då veknade mitt hjärta och de fick helt enkelt köpa Greven. Ja, så kan det gå när inte haspen är på, brukar man säga. /Katja ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2011-02-04 MRSA HOS HUND Läste om spridningen av MRSA (meticillinresistenta Staphylococcus aureus) mellan djur och människor på Socialstyrelsens hemsida. Mycket intressant! Teorier om att sjukdom kan smitta mellan djur och människa har diskuterats förut och med viss skepsis i vissa fall. Drar mig
till minnes en valpkull jag hade i slutet av 1980-talet. En av tikarna
såldes till en familj lokalt och följaktligen träffade jag henne och
ägarna förhållandevis ofta. De var absolut inga kverulanter, men vid
något tillfälle lät de undslippa sig att Fanny, som hon kallades, hade
lite ospecifika 'förkylnings- Vi har förhållandevis oftare problem med tonsillit hos våra hundar här nere i Skåne än vad man hör längre upp i landet. Självklart slog det mig att Fanny kanske var drabbad. Det visade sig då att yngsta barnet i familjen hade haft bihåleinflammation redan när Fanny som valp kom till familjen och att denna åkomma verkade ambulera mellan familjemedlemmarna. Eftersom far i huset var läkare och dessutom öppen för olika funderingar runt hur det kunde komma sig att även Fanny verkade ha fått en släng av sleven, dock i form av tonsillit, beslöt han att sätta hela familjen, inklusive hund, på antibiotikabehandling. Hur gick det sedan?! Jo - alla blev friska samtidigt efter ett tag och familjen kunde andas ut. Ett annat 'fall' rör en hanhund som såldes till en familj, också lokalt, vid ca 6 månaders ålder. I familjen fanns två 10-åriga tvillingflickor som alltid verkade ha ont i halsen med feber. Mamman var också drabbad. Hon var dessutom sjuksköterska. Hanhunden som gick under det något udda namnet 'Greven', vilket är en helt annan historia, fick stora problem med tonsillit och medicinerades då med antibiotika. Eftersom jag hade haft honom i ett halvt år utan dessa problem, blev jag naturligtvis misstänksam och lade fram min teori om att kanske tvillingflickorna och mamman helt enkelt smittade Greven med sina bakterier i halsen. Det trodde hon inte alls på och fick dessutom gehör hos läkarna på sjukhuset där hon arbetade. Inte mycket jag kunde göra. Dessutom blev hennes man lite irriterad över min teori av någon anledning. Tiden gick och Greven blev inte bättre, snarare tvärtom. Det slutade med att han fick en mycket allvarlig hjärtmuskelinflammation (en icke ovanlig följd av kronisk tonsillit) och föll ihop i en hög på köksgolvet en vacker dag. Under operationen som följde fick han hjärtstillestånd tre gånger, men lyckades överleva. Både tvillingflickorna och mamman opererade bort sina halsmandlar (tonsiller) därefter och även Greven kryade på sig, men han hade sviter efter hjärtmuskelinflammationen resten av sitt liv. Greven var en helt underbar hund och högt älskad av sin familj. Mor i huset tränade lydnad på Skanör-Falsterbo BHK och ekipaget gick under benämningen Greven och Grevinnan till allmän förtjusning. Sedermera kom en bondkatt (också från undertecknads 'uppfödning') in i bilden. Dessa båda blev bästa vänner. Tyvärr blev Fredde, som katten kallades, överkörd på villagatan utanför deras hus. Greven visste direkt att det var hans kompis som låg där på vägen och sörjde honom utan tvekan.
Familjen gick sedan över till Bordercollies, men hävdar fortfarande att den trevligaste individen av denna ras som bott i huset var den, som växte upp tillsammans med Greven, starkt präglad av honom. En välkänd veterinär här nere i Skåne brukade ofta framhålla i sina föredrag att hundarna kan få alla våra mänskliga sjukdomar plus valpsjuka. Inte förvånar det mig i alla fall. /Katja ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2011-01-30 BARNBARNENS EGEN HEMSIDA Äntligen börjar barnbarnens egen hemsida ta form - åtminstone vinjettbilden i alla fall. Det kommer att ta sin tid att sortera alla bilder jag har på dem, men allting tar sin början med ett första steg, så även det berömda första steget på månen. Jämförelsen kan onekligen diskuteras å det livligaste, men ändå .. Eftersom släktingarna i Italien kommer att bli flitiga besökare, känns det angeläget att internationalisera texten. Engelska vore det självklara valet. Med kännedom om gemene italienares kunskaper i engelska språket, är detta inte ens ett alternativ. Lösningen blir alltså min son Luciano, som får bli mitt språkrör i mån av tid. Klicka alltså på nedanstående logga om ni vill följa mina barnbarns öden och äventyr framöver!
/Katja ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2011-01-19 LILLE THEO - 5 MÅNADER Vad äter du, pappa? - tycks lille Theo undra, där han sitter för första gången i sin babystol hemma hos 'nonno' och Suz.
/Katja ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2011-01-15 HUNDROBINSON Har redan fått två inbjudningar på FB till Please join my cause: "Stoppa SVTs Hundrobinson". Hade ingen aning om vad det rörde sig om och gick självklart in och googlade. Tydligen rör det sig om SVTs program Huset fullt av hundar, som jag faktiskt inte har sett överhuvudtaget. För att få mer och adekvat information gick jag därför in på SKKs hemsida, som bland annat SVT hänvisade till. Det framgår där att även Hundstallet är inkopplad i programidén. Efter att ha läst Huset fullt av hundar - så här tycker SKK, måste jag säga att jag faktiskt inte förstår den upprördhet detta program har orsakat så många djurvänner. Nu har jag i och för sig inte sett programmet, men själva idén framgår av SKKs och Hundstallets uttalanden och där håller jag faktiskt med. På vilket sätt blir hundarna lidande? Då skulle man alltså inte kunna lämna bort sina hundar till passning överhuvudtaget. Hundarna fattar ju inte vad det rör sig om. För dem måste det väl kännas ungefär som på hunddagis, fast kanske roligare till och med. Det är vanskligt att lägga mänskliga aspekter på djurs beteenden och upplevelser. Dessutom måste man väl se det som ytterligare en möjlighet att hitta hem till övergivna respektive av sina ägare icke önskvärda hundar. Förutsättningen är naturligtvis att det rör sig om fullt friska individer, både mentalt och fysiskt sett. Eftersom jag inte sett programmet har jag följaktligen bara uttalat mig utifrån vad jag läst på SKKs hemsida. Återkommer därför när jag sett ett avsnitt av Huset fullt av hundar. /Katja ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2011-01-09 Nu har jag haft hela tre veckors semester, men i morgon gäller back in business. Det kommer nog att kännas konstigt. Man vänjer sig snabbt vid att kunna disponera sin tid precis som man vill, mer eller mindre. Har i alla fall fått en hel del gjort här hemma - sådant som man aldrig tycker att man har tid med när man arbetar. Då vill man ha lite 'kväll' och inte hålla på med en massa sådant som man tycker är lite tråkigt och ansträngande. Annat var det när man var ung. Då hade man fullt upp med familjen. Vila fick man göra i graven, var mitt motto på den tiden. Ja, tänk så lätt det är att bli nostalgisk. Inte fattar man att barnen hunnit bli 42 respektive 36 år gamla. När jag tänker tillbaka på den tiden, så känns det som om det var hundra år sedan, men samtidigt som om det var i går på något sätt. Under min semester har jag självklart inte kunnat låta bli att fundera på vem jag ska para Ronja med nu till våren. Erkännas skall att jag vimsat hit och dit ett tag, men nu har jag bestämt mig. Vem det blir, avslöjas inte förrän jag säkert vet om Ronja är dräktig. Det är så oerhört jobbigt att gå ut med att ens tik har gått tom. Därför har jag tagit detta beslut. Spännande! - tycker i alla fall jag själv. /Katja ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2011-01-05 SSRKs UTSTÄLLNINGSPROGRAM 2011 Kollade igenom SSRKs utställningsprogram för i år och blev mer än beklämd. Hittade endast en välkänd rasspecialist, ett antal vakanser (?) och resten mer eller mindra okända icke rasspecialister. Konstigt med så många vakanser förresten?! Domarna brukar ju bokas år i förväg. Antingen har vi för många utställningar eller för få domare på labrador. Många av våra mest erfarna och skickliga labradoruppfödare är tyvärr inte utställningsdomare. I England har det alltid varit tvärtom. Framstående uppfödare rent generellt blir nästan alltid förr eller senare utställningsdomare, men så är ju deras system för domarauktorisation helt annorlunda än vårt. Man kan roa sig med att spekulera över hur många anmälningar en icke rasspecialist fått vid en engelsk rasspecial. /Katja ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 2011-01-04 Jaha, så har ett nytt år tagit sin början och man är återigen full av förväntningar - i alla fall jag som är en obotlig optimist. Känner mig ibland som en maskros som envetet tränger sig igenom asfalten i hopp om att skåda ljuset. Som vanligt kommer jag att peta lite med layouten på min hemsida, men det är bara kul och ren terapi. Tankarna flödar fritt alltmedan jag lyssnar på lite bakgrundsmusik för att slappna av och känna inspiration. Hade tänkt att göra en egen hemsida för barnbarnen, kopplad till min hundsida. Vi får se hur det artar sig. Webdesign rör sig mycket om trial and error, men det håller hjärncellerna igång samtidigt som man ibland blir riktigt nöjd med sin insats, dock långt ifrån alltid, kritisk som man är. Nu har i
alla fall Sydskånska Kennelklubben ordnat lokaler för Malmö Int och
Malmö Valp i år. Dessa båda utställningar kommer att arrangeras i
jättelika, uppvärmda mässtält som ställs upp på Jägersro- Redan nu - en liten nyhet på min humble hemsida. I fortsättningen kommer uppdateringar att annonseras på startsidan (home) och inte som förut under egen rubrik. Tycker att det känns smidigare. /Katja
|
||||||||||||||||
