|
2021-02-24
Nu börjar det röra på sig..
Ja, nu börjar det hända saker
om än i sin linda. Tenshi har börjat löpa och i morgon bär
det av till veterinären för ett progesterontest som jag
brukar kombinera med första Herpes-sprutan för säkerhets
skull. Det där med vaccination mot Herpes i samband med
parning/dräktighet är en omtvistad fråga minst sagt. Men,
har man sett eller hört talas om hela kullar som dött i
Herpes, då tvekar man inte kan jag bara säga för tänk om det
händer en själv och man inte vaccinerat. Hujedamej!! Det
vill jag sannerligen inte riskera.
Skönt att det blivit lite
mildare väder här nere i Skåne. Mina Ice-Bugs har varit
flitigt använda. Jag skulle inte våga gå ut utan dessa
broddförsedda skor som jag anser vara något av det bästa som
hänt hundvärlden när det gäller hundutrustning. Det är
fruktansvärt att känna sig som Bambu på hal is. Man går som
på äggskal och stel som en pinne, rädd för att ramla
(skånska) omkull vid minsta isfläck.
Just nu börjar solen faktiskt
visa sig. Det ska bli skönt att gå en riktig långrunda med
Tenshi. Det känns väldigt tomt efter Ronja, men livet har
sin gång vad som än händer. Ofta känner jag att Ronja går
med oss på våra turer och ibland kan jag inte låta bli att
titta bakåt för att se om hon går där som hon brukade. Hon
älskade att nosa på allt som dök upp på våra promenader
eller på fältet. Det kommer att ta lång tid att komma över
Ronja och det tycker nog Tenshi också.
Nej, nu måste jag skärpa mig
och inte falla tillbaka i nostalgi igen. Nu gäller det att
tänka framåt och positivt. Håller tummarna för att allt går
vägen med Tenshis förestående parning och förhoppningsvis
även dräktighet och valpning. Nej, nu tog jag kanske i för
mycket! En sak i sänder.
/Katja
2021-01-07
Nytt år - nya utmaningar -
nya drömmar
Nu har vi klivit in i år 2021
och lämnar år 2020 efter oss utan minsta vemod. Coronan
rasar vidare och vaccinationer av befolkningen är på gång.
Är lite kluven inför att vaccinera mig. Brukar inte ens
vaccinera mig mot säsongsinfluensan. Avvaktar och ser,
tänker jag.
På hundfronten händer det
förhoppningsvis en del längre fram. Labradoruppfödningen har
jag definitivt lagt på hyllan och ser med stor tillförsikt
framemot att föda upp Shiba. En ras som jag lärt mig älska.
Tenshi och jag har haft lite otur när det gäller parningar.
Första hanen var till åren kommen så det var kanske inte så
konstigt att hon gick tom. Hane nummer två var ung och
mycket lovande med en fantastisk utstrålning och exteriör.
Stamtavlan var verkligen inte fy skam den heller och jag var
full av förväntan. Parningarna gick helt enligt boken men
Tenshi gick tom även denna gång. Hmm, jag började bli lite
orolig för hennes fertilitet. Hane nr tre var en mycket ung
oprövad förmåga som Tenshi hade lekt med flera gånger på
Shibaträffarna hos Annika Mårtensson (Chonix). Men, när det
kom till parning mellan dessa två ville Tenshi inte alls
vara med. Hon var ilsken som ett bi och den stackars
hanhunden vågade till slut inte gå i närheten av henne. Vad
göra? Jo, vi parade om Tenshi med hane nr två. Finfina
parningar och Tenshi var hur villig som helst, den lilla
apan. Men, även denna gången gick hon tom. Då blev jag
definitivt orolig. Tänk om Tenshi är infertil? Senare har
det framkommit att hane nr två inte har tillräckligt
"aktiva" spermier alternativt för få dylika. Nu hoppas jag
att hon kommer i löp inom den närmaste månaden. Hane är
utvald. Förhoppningsvis går det vägen denna gång.
Livet är väl underbart när
det kommer till löp, parningar och valpningar! Nej, det är
det inte alls. Denna tid är fylld av oro och hopp
omvartannat. Men om och när tiken ligger i valplådan med
sina små och allt är lugnt och fridfullt, ja, då är man
återigen i sjunde himlen och livet kunde inte vara mer
underbart. Åtminstone när de tre första veckorna har
passerat och de "farliga" perioderna av valparnas liv har
passerat.
God fortsättning..
/Katja
|
