Rom 2005
- den eviga staden -

Efter många och långa år fick jag äntligen återse min favoritstad Rom under en händelserik dryg vecka (8-16 september 2005). Vi bodde på ett lägenhetshotell strax intill Campo De' Fiori.
Vår lägenhet låg på tredje våningen i ett för detta område tidstypiskt hus med en likaledes tidstypisk enmansbred spiraltrappa av sten.
Som om detta inte vore nog, fanns mellan de två våningsplanen i vår lägenhet en ännu smalare spiral-trappa av järn.
Till lägenheten hörde även en underbar större altan som ledde till ytterligare en fantastisk mindre altan via - ja, vad trodde ni?! - ännu en vansinnigt smal spiraltrappa av järn i något annorlunda modell.

Min luttrade son Luciano fick den icke avundsvärda uppgiften att vid ankomsten bära upp och sedan vid avresan släpa ner våra blytunga resväskor, vilket vid första åsynen av stenspiraltrappan tedde sig som ett näst intill omöjligt uppdrag, men skam den som ger sig.
Måltiderna intogs på nedre altan eftersom denna var störst. Detta arrangemang föranledde en synnerligen välregisserad langningskedja mellan pentryt på första våningen i lägenheten och altanen med hänsyn till spiraltrappan.

Utsikten

Utsikten från vår övre altan gav en brokig bild över italiensk arkitektur för gemene man. Varje boende har egen antenn uppe på hustaket, likaså egen altan iordningställd efter bästa förmåga. Det blir i alla fall inte tråkigt om än rörigt för det svenska ögat.

Krukväxtsfägring

Krukväxterna på nedre altanen var prunkande. Här fanns apelsin- och citronträd, taklökar och Benjamin-fikus i helt andra format än vi är vana vid i Sverige. Ute på altanen fanns även tvättmaskin, som tydligen stod ute året runt?! Regnvattenavrinningen från övre altanen hade man löst på ett minst sagt 'annorlunda' sätt. En stupränna mynnade direkt ut på nedre altanen. Det är inte svårt att räkna ut hur blött det då blir där när det regnar?!

Italienskt spiraltrapp-potpurri

Luciano 'in action' - Benjamin mellan våningsplanen - Upp till övre altanen

Piazza Campo De' Fiori

Camp De' Fiori (blomsterfältet), som en gång var en äng, upptar den öppna plats som ligger mitt emot Pompejus teater. Kardinaler och adelsmän blandade sig med fiskförsäljare och utlänningar på piazzans marknad, vilket gjorde den till ett av de livligaste områdena i medeltidens och renässansens Rom. I torgets mitt står en staty av en figur försedd med huva. Det är filosofen Giordano Bruno, som brändes på bål för kätteri på denna plats år 1600 - en bister påminnelse om de avrättningar som hölls här.

Statyn av filosofen Giordano Bruno. Torgstånden förser många närbelägna restauranger med varor. Populära restauranger ger liv åt området till långt in på natten, då trängsel och fylla kan bli problem. Det fanns minst två polisbilar från statspolisen, Polizia urbani, posterade på piazzan under i alla fall kvälls- och nattetid.

1/4 italienare

Benjamin - farfar 100 % italienare, far 50 % italienare, och själv är han 25 % italienare, fast det syns kanske inte direkt? - framför statyn av Giordano Bruno. Tack och lov var Benjamin lyckligt ovetande om gångna tiders grymheter på denna plats.

1-2-3-4-5-6-7-8-9