En Shiba flyttar in i ditt hjärta för evigt.

BLOGG 2019

ARKIV
Min Blogg 2009 - 2010 - 2011 - 2012 - 2013 - 2014 - 2015 - 2016 - 2017 - 2018

Tveka inte att kontakta mig per mejl katja@caccia.se
om ni har några synpunkter på vad jag skriver i min blogg.

2019-03-14

Ronja och Tenshi

För nästan exakt tre år (2017-03-13) sedan togs bilden nedan på Ronja och Tenshi och gosedjuret Golden från Ikea. Tenshi hade då varit hos oss i ca en vecka och hon tydde sig genast till "storasyster" Ronja som då var omkring 8 år gammal. Gosedjuret har följt med sedan dess och är fortfarande Tenshis favorit. Hon hämtar det när hon blir glad och när hon vill leka.

Jag tror att Ronjas personlighet och alltigenom vänliga väsen har danat Tenshi en hel del. Hon är en väldigt snäll Shiba som älskar människor precis som Ronja. När hon är lös i rastgården på fältet i Käglinge leker hon med de flesta hundar hon träffar, men jag är lite återhållsam numera eftersom hon vid två tillfällen har blivit attackerad av amstaffkorsningar då hon varit kopplad (inte i rastgården). Inget allvarligt och inga skador hitintills men jag är numera på min vakt. Helt plötsligt kan det dyka upp en sådan korsning, eller rasren dylik, i rastgården och då vet man aldrig vad som kan hända. Shiban är en stolt hund med stort självförtroende. Kanske är Tenshis framtoning provocerande för sådana raser eller korsningar? De är ju ursprungligen avlade för kamp.


Tänk så liten Tenshi var - knappt större än gosedjuret.

/Katja

2019-03-07

Födelsedagar och lite annat

2019-02-25 fyllde mitt yngsta barnbarn Felix 6 år. Han är syskonskarans clown och kommer undan med det mesta bus han gör. Charmig till tusen men ibland en riktig pina för sin omgivning. Felix älskar Kinderegg så därför beställde jag ett Kinderegg Maxi på Coolstuff.se till hans födelsedag. Mycket uppskattat! Han fick också ett nytt skal till sin mini iPad och en pappersryggsäck med ritböcker och klistermärken. Den tycker han är kul.

Felix fick själv bestämma middagen på sin bemärkelsedag naturligtvis, så det blev köttbullar med sås och potatis och grönsaker förstås som mamma Johanna är mycket noga med. Därefter blev det kladdkaka med hallon och vispgrädde, också enligt Felix önskemål. Felix är den i familjen som gillar husmanskost mest. Hans båda bröder och syster är lite mer av finsmakare. Theo älskar t ex bläckfisk. När familjen var i Italien i somras åt han bläckfisk varje dag i olika former. Bläckfisk i spagetti är favoriten. Farfar "Nonno" brukar laga till sin specialare med bläckfisk till Theo när andan faller på.

2019-03-05 var det dags igen för då var det mitt äldsta barnbarn Benjamins tur att fylla år. Han blev 17 år. Inte klokt vad tiden går! Nästa år blir han myndig och körkort står överst på hans bucket list. Benjamin önskar sig alltid pengar som han investerar lite olika, så det fick bli pengar denna gången också. Vi ska fira Benjamins födelsedag i kväll så menyn är för närvarande inte bekant. Min lillasyster Evalotta Grip fyllde 61 år samma dag. Hon bor i Jönköping.

Till något helt annat - Tenshi låter vänta på sig med löpet. Hon har varit punktlig som en klocka tidigare så jag är lite förvånad. Kanske har den extremt varma sommaren vi hade 2018 satt sina spår och rubbat hennes cirklar. Vem vet?! Men, den som väntar på något gott väntar aldrig för länge, sägs det.

Fick en förfrågan från Annika Schäffer (Kennel Scandica) i Tyskland om hon fick mitt tillstånd att översätta min Sandylands-artikel från Labradorklubbens stamtavlebok 2018 till tyska. Självklart fick hon det! Jag kände mig hedrad. Den till tyska översatta Sandylands-artikeln publicerades i Labrador Club Deutschland e. V. medlemstidning Unser Labrador Nr. 151 Februar 2019.

/Katja

2019-02-16

Försök undvika att bli påkörd av en polis

2018-11-07 blev jag i princip nermejad av en motorcykelpolis vid Oxie center. Jag var på väg till apoteket som ligger i anslutning till Coop Oxie när jag blir påkörd av en motorcykelpolis.

Jag färdades på Tegelbruksvägen som har Pågatågsstationen till vänster om man kommer från Toarps-hållet där jag bor. Tegelbruksvägen är ingen huvudled och har en hastighetsbegränsning på 40 km/tim. Från Tegelbruksvägen svängde jag vänster ner på Murtegelvägen, som varken har väjningsplikt eller stopplikt. Just därför råder omkörningsförbud i korsningen Tegelbruksvägen/Murtegelvägen medelst heldragen vit linje på Tegelbruksvägen vid korsningen.

Jag är alltid noga med att blinka när jag ska svänga åt ett eller annat håll. Murtegelvägen leder ner mot centrat och en stor parkering. Vid korsningen Tegelbruksvägen/Murtegevägen pågår en omfattande byggnation med stängsel runt hela hörnan på vänster sida, varför sikten är begränsad för trafikanter som kommer från parkeringen på Murtegelvägen och ämnar köra ut på Tegelbruksvägen. Tur att ingen kom därifrån vid kollisionstillfället!

Döm om min förvåning när mitt försäkringsbolag (Länsförsäkringar Skåne) anser mig till 2/3 som vållande till olyckan! Jag har inte brutit mot några trafikregler! Däremot har motorcykelpolisen brutit mot 3 trafikregler. 1) Han har kört om trots att det gäller omkörningsförbud medelst heldragen vit linje i korsningen. 2) Han har kört om mig till vänster i korsningen, vilket är förbjudet. 3) Slutligen har han uppenbarligen inte heller hållit avståndet till framförvarande bil.

Jag kan inte för mitt liv förstå varför Länsförsäkringar Skåne är så angelägna om att betala större delen av kostnaden för reparationerna av dels min bil som fick vänster sidoruta spräckt från kant till kant samt vänster dörr och framskärm intryckta och skadade i lacken så att de fick bytas ut. Motorcykeln blev skadad i styret som prejade min sidoruta. Varken jag eller motparten blev skadade sånär som på att jag själv fick ett blödande sår på ovansidan av vänster hand av allt glassplitter. Man kan nog säga att jag också var chockad över att bli påkörd strax efter lagenlig genomförd vänstersväng. Det var som en blixt från klar himmel. Mycket obehagligt. Jag har fortfarande svårt för att köra ner till Oxie center för att t ex hämta posten. Därför brukar jag passa på när jag kommer från Malmö-hållet för då behöver jag ju bara göra en högersväng.

Länsförsäkringar Skåne motiverar sitt beslut med att jag brutit mot min skyldighet att lämna omkörande trafik företräde när jag svängde vänster i korsningen. Trodde inte att jag hade skyldighet att stanna och vänta med att svänga förrän jag hade försäkrat mig om att inte någon trafikant bakom mig fick för sig att köra om mig på vänster sida i en korsning där omkörningsförbud råder?!

Jag överklagade beslutet utan framgång. Man hävdar därvid att man gjort en besiktning av skadeplatsen och funnit att väjningsplikt föreligger på Murtegelvägen mot trafik till höger. Det finns ingen markering för väjningsplikt i gatan eftersom Tegelbruksvägen inte är en huvudled. Alltså kan någon olycksplatsundersökning inte ha skett eller så är den/de som gjort denna blinda.

Kan det möjligtvis ha någon betydelse att motparten är polis? Fan tro't?! Mitt förtroende för Rättsväsendet försvann för länge sedan i samband med en hundattack (en lång historia). Nu är även mitt förtroende för vår Polismyndighet som bortblåst. En annan myndighet som jag har synnerligen lågt förtroende för är Länsstyrelsen när det gäller djurskyddet. Länsförsäkringar Skåne kommer jag aldrig att rekommendera någon.


Blå linje = min färdväg   Rött kryss = kollisionen
(Bilen på bilden har inget med saken att göra. Bilden är från Google Maps.)

/Katja

2019-01-28

Ronja

Nu börjar Ronja komma lite till åren. 2018-12-04 blev hon 10 år. Hon är pigg som en mört när något intressant händer och pinnar på i normal takt på våra promenader. Tyvärr verkar hon höra lite sämre eller så är det på det viset att hon inte VILL höra när jag kallar på henne. Hon kan stanna en bit bort och både se och höra att jag kallar på henne, men ändå kan hon vända på klacken och springa åt helt motsatt håll. Mycket frustrerande måste jag säga. Kanske börjar hon bli lite förvirrad? Sånt har man ju hört om gamla hundar. Jag vill ju helst att hon ska kunna gå utan koppel så mycket som möjligt eftersom hon gärna stannar på varenda luktplätt vi stöter på när vi är ute på fältet. För att inte tala om kvällsrundan när hon är kopplad och stannar var tredje meter eller så. Tenshi tycker inte heller att det är så kul att stanna hela tiden. Sorkhål är hennes största intresse. När hon upptäcker ett sådant slänger hon sig som en oljad blixt platt ner på marken och stoppar huvudet i hålet.

Drar mig till minnes när jag hämtade Ronja på Landvetters flygplats. Då var hon 4 månader gammal och hade haft en ganska långdragen resa dit. Med båt från Jersey, Channel Islands. Övernattning på Ryslip transportfirma för sällskapsdjur i London. Flyg till Köpenhamn dagen därpå för vidarebefordran till Landvetter. I min enfald trodde jag att jag skulle möta en trött liten valp. Inte var Ronja, som jag på ort och ställe bestämde att jag skulle kalla henne, trött. Nej, ut ur den lilla träburen med nätlucka for en glad liten valp fram som ett Jehu. Hoppade och studsade som en galning.

Mitt allra första intryck av Ronja var "åh vilken valp!" Det var utan tvekan den exteriört bästa valp jag sett. Fantastisk helhet med kraftfull benstomme och päls som en björn närapå. Vackert feminint huvud. Vackra bruna ögon som tillitsfullt granskade mig. Tanken som slog mig direkt var "hur kunde någon släppa iväg en sådan valp"? Mrs Rosemary Evans (Taleem) hade ingen större erfarenhet av uppfödning på den tiden. Hon var i princip Mrs Betty Howards (Tapeatom) filial stationerad i England för att kunna förse den senare med nytt avelsmaterial vid behov. I Sydafrika fanns inget större utbud av lämpliga avelshanar. Betty har alltid inriktat sig på Sandylands blodslinjer. Av och till reste Betty till England för att titta på Rosemarys valpar men Ronja och hennes kullsyskon hade hon endast sett på foton. Tack och lov dristar jag mig till att säga!


Ronja på Taleem Kennels 3 månader gammal.

Ronja har visat sig vara en förnämlig avelstik. Vissa hanar har passat henne bättre än andra, men ingen har varit helt fel kan jag tycka med facit i hand. Ronja har haft fyra valpkullar. Från samtliga har hon barn och barnbarn och till och med barnbarnsbarn. "Maggie" (DKCH DECH DEVDHCH NORDJV12 Caccia Only You) är den vinstrikaste men "Mollies" (Caccia Naevia) avkommor tilltalar mig mest. "Maggie" ägs av Lab Heartbreaker i Danmark. Å andra sidan är det ju inte jag som valt ut hanarna som Maggie parats med. Varje uppfödare väljer ju hanar till sina tikar efter eget tycke och smak.

Mollie är en jättefin tik men hon är tyvärr inte så mycket utställd och hon ägs dessutom inte heller av mig utan av mina goda vänner familjen Schiller. Dock har Mollie både Reserv-Cert och Reserv-Cacib och ett antal CK. Egentligen är hon en otroligt korrekt tik exteriört men kanske inte så flashig som de labradorer vilka prioriteras i dagens utställningsringar.

Jättekul att kunna para Mollie med Maggies son "Lucky" (DKCH SE U(U)CH Mighty Rebels Only Sense). En tät linjeavel på Ronja. Från denna kull har jag avelsrätt på "Mello" (Caccia Faith Hill) som jag planerar att para år 2020. Hon är friröntgad på höfter och armbågar.

"Kitty" (Caccia Kitty Drew) från Ronjas första valpkull med "Watson" (DKCH Jayncourt Significant Star) är ingen utställningsstjärna precis. Utställd en gång i Juniorklass med KEP för att hon inte ville visa tänderna. Hon ägdes då privat och jag lånade in henne för parning med Rocheby Checkmate i Norge. Från denna valpkull kom "Leslie" (Caccia Leslie Howard) som är blindledarhund och "Kelly" (Caccia Grace Kelly) som är avelstik hos Anette Johansson (DISA). En hane från hennes första valpkull är ledarhund.

En hanvalp "Kilpi" (Caccia Danny Boy) från Mollies valpkull med "Buddy" (C.I.B. Devonshire Doubel Trouble) köptes in av Anette Johansson (DISA) så det ska bli spännande att se om även han blir en framtida ledarhund.

/Katja

2019-01-25

Lite av varje

Vädret är kallt här nere i Skåne. Den lilla snö som kom för ett par dagar sedan ligger fortfarande kvar och det är verkligen snorhalt på vägarna. Tur jag har mina älskade Ice Bugs. Annars hade jag nog knappast vågat gå ut med hundarna. Men det måste jag ju så dessa skor är verkligen något av det bästa jag haft i hundutsrustning. Hur många gånger tidigare har jag inte fallit som en fura och slagit mig gul och blå på hundpromenader genom åren? Faktum är att det kan jag inte ens hålla räkningen på.

Jag drar mig till minnes en gång för ett antal år sedan då jag skulle resa till London i studiesyfte tillsammans med mina arbetskamrater. På morgonen var jag ute med Ronja och snubblade på en sten och föll raklång på stigen. Ena fotleden svullnaden upp till dubbel storlek och jag haltade mödosamt hem. På eftermiddagen var det dags igen att rasta Ronja. Fotleden var nu vederbörlign bandagerad med Futuro bandage inköpt på Apoteket. Jag har ett brett sortiment av Futuro bandage hemma. Två för handleder och fotleder och ett för knäleder. De börjar till och med bli lite slitna.

Hur som helst så gick jag haltandes på en nyasfalterad cykel/gångväg och det kändes väl ganska OK ända tills Ronja fick lukt på något intressant vid kanten av asfalteringen vilket ledde till att jag trampade fel och föll handlöst ner i grönskan. Nu var det riktigt illa. Där satt jag med två uppsvällda fotleder och hade ingen kraft kvar att ta mig upp för egen maskin. En vänlig dam som passerade förbi gav mig en hjälpande hand tack och lov. På något sätt lyckades jag i alla fall ta mig hem. Londonresan skulle gå av stapeln veckan därpå. Skam den som ger sig. Utrustad med mina båda fotledsbandage och ett paket värktabletter var jag redo att ta mig an London. Visst gjorde det ont ändå, men inte kan man sitta kvar på hotellrummet när man är i London. Det var en fantastisk upplevelse att åka i London Eye med utsikt över stora delar av centrala London.

Mina uttänjda ledband är ett ständigt problem vilket gör att jag helst har kängor på mig när jag rastar hundarna. Detta är också en av anledningarna till att jag började se mig om efter en mindre ras.

Nog om krämpor. Nu väntar jag på att Tenshi ska börja löpa. Jag tänker inte para henne detta löp men jag vill ju att hon ska följa sitt löpningsmönster så att jag på ett ungefär kan räkna ut när hon ska löpa nästa gång för då planerar jag att para henne. Det ska bli så otroligt spännande med en ny ras. Shiban är ju en urhundsras med mycket primitivt kvar i sitt beteende. Hur parningsvilliga är Shibor? Har de lätta valpningar? Det är frågor som självklart inställer sig. Visst, alla individer är unika, men det borde väl finnas någon gemensam nämnare kan jag tycka. Jag har ju bara erfarenhet av att föda upp Labrador.

En sak är säker - framtiden får utvisa hur Shiborna fungerar avelsmässigt. Jag är beredd!

/Katja

2019-01-12

God fortsättning..

Jag har varit lite slö på att uppdatera min blogg de två senaste åren. Har liksom inte haft något direkt intressant att förtälja fastän 2018 varit ett fint år. Mollie hade sin andra valpkull. Denna gången med C.I.B. Devonshire Doubel Trouble "Buddy". Tenshi blev friröntgad på höfter och armbågar, Patella-undersökt och ögonlyst utan anmärkning. Absolut inget att klaga på utan tvärtom hurra för! Men, ändå fick jag inte tummarna loss att skriva i min blogg.

I år kommer vi inte att ha några Labrador-valpar utan vi väntar tills nästa år i stället. Däremot planerar vi vår första Shiba valpkull och det ska verkligen bli mer än spännande! Hane är redan bestämd men jag går inte ut med vem han är förrän parning har skett. Har velat använda honom sedan första stund jag såg honom. Han fångade verkligen mitt öga direkt. Precis så var även fallet med min allra första Labradorkull.

Då (år 1987) parade jag min engelska import Sandylands Catch Penny med Minnows Winter Whizz som jag såg första gången på en utställning här i Sverige. Han var då väldigt ung. Det var dessutom sista gången Mrs Gwen Broadley (Sandylands) dömde här. Hon var till åren kommen och hade beslutat sig för att avsluta sin domarkarriär som varit synnerligen framgångsrik.

Ur denna kombination föddes min förstfödda labradorvalp Caccia Monsignore "Champis" som fick en lysande karriär både i utställningsringen och som avelshane. Han var dessutom jaktmeriterad. Jag anser fortfarande att han är den bästa labrador jag fött upp. Tyvärr fick han aldrig sin titel trots att han var fullcertad. På den tiden krävdes lägst en 2:a i Öppen klass på Jaktprov för Svenskt Utställnings Championat (SEUCH). Champis hade en 1:a i Unghundsklass som han fick på sitt första officiella jaktprov. Den som är intresserad kan läsa mer om Champis på hans egen sida (www.caccia.se/Champis_09.htm). Här kan man väl kanske tala om nybörjartur, men jag var faktiskt mycket väl påläst när det gällde stamtavlor och jag fick även mitt beslut sanktionerat av Mrs Broadley. Jag brukade alltid höra med henne först när jag hade hittat en i mitt tycke lämplig hane att para Penny med.

Nu hoppas jag på samma tur när det gäller Tenshi och hennes första parning.

Ja, det var ett nostalgispår tillbaka i tiden. Jag har en tendens numera att stundtals försjunka i gamla upplyftande minnen.

/Katja

 

Home