|
2019-11-19
Hur ska en ung labrador se
ut för att vinna?
En tik av min uppfödning
ställdes ut i helgen. I mitt tycke är hon precis rätt i
utvecklingen för sin ålder (14 månader) men jag är klart
medveten om att hon inte kan placera sig i konkurrensen.
Varför? Jo, därför att väldigt många mycket unga labradorer idag
redan ser ut som vuxna individer.
Min personliga uppfattning är
att det får ta sin tid för en ung labrador att utvecklas och
att det dessutom är mycket spännande att följa utvecklingen
från valp till vuxen. Håller den utvalda
individen hela vägen? En av huvudförutsättningarna är
förstås korrekt konstruktion. Det räcker inte med massor med
päls och benstomme som naturligtvis ger ett flashigare
intryck än en kort tät päls som i och för sig är mer korrekt
enligt rasstandarden.
Målet med min uppfödning
kommer alltid att vara den klassiska labradoren med
genomtänkta stamtavlor. Tror inte att man i längden kan mixa
olika labradorlinjer hur som helst utan att tappa greppet om
rasens kontinuitet. Tittar man på stamtavlor från förr slås
man av den röda tråd som löper tvärs igenom de allra flesta av dem.
Så är tyvärr inte fallet idag.
/Katja
2019-10-06
Besöka gravplats med viss
fara för livet
Idag vågade jag mig äntligen,
efter flera års tvekan, till mina morföräldrars gravplats på
Östra Kyrkogården i Malmö som ligger granne med Rosengård.
Tack och lov betalar jag och min syster Katarina för
gravskötsel så graven har varit tip top under alla år.
Alldeles förskräckligt att
man ska behöva vara rädd för att gå till kyrkogården och
besöka nära och käras gravar! Tyvärr är det den verklighet vi
numera lever i här i Malmö. Jag är dessutom inte så
lättskrämd rent generellt, men med utsikten att bli
rånad/våldtagen (?) och bestulen på t ex mobil och plånbok
har jag inte känt mig speciellt manad att utmana ödet. Mina
hundar får stanna hemma. Vill inte utsätta dem för t ex
stöld från bilen. Det räcker med mig själv.
Hur som helst var det i alla
fall fridfullt idag och vädret var helt underbart. Jag satte
ljung och ljus och en liten ängel vid graven och kände mig
verkligen riktigt nöjd med mitt vågade initiativ.
Albin & Anna Kvant var min
mors fosterföräldrar.
Inga var deras biologiska dotter.
/Katja
2019-09-20
Tenshi
Tyvärr var Tenshi inte
dräktig trots allt. Många tecken tydde dock på att hon var
det men när hennes juver inte utvecklades som på en dräktig
tik, förstod jag att jag blivit lurad. Hon hade gått upp i
vikt (nästan 2 kg) trots att hon åt dåligt. Inte första
gången jag tagit fel under min långa tid som uppfödare och
säkert inte sista. Dock kommer jag i fortsättningen att ta
ett ultraljud ca 30 dagar efter parning, så jag slipper
vänta och hoppas i onödan. Brukar ta ett ultraljud på mina
labradorer, men ibland låter jag bli av olika skäl. Somliga
tikar stressar upp sig när man lägger upp dem på
undersökningsbordet.
I ärlighetens namn tog jag en
chans med en 12½ år gammal hane. Något spermaprov togs inte,
så risken var stor att fertiliteten kanske inte var på topp.
Men jag ville gärna använda hanhunden ifråga så då får man
stå sitt kast. Sedan krävs det ju som bekant två för en
tango.
Nu hoppas jag att Tenshi
löper i januari 2020 så att jag kan ge henne en ny chans och
då med en yngre förmåga. Inte lätt att hitta en lämplig hane
när man är ny inom rasen. Labradorerna och deras blodslinjer
känner jag i de allra flesta fall utan och innan. Men hoppet
är det sista som lämnar en människa här på jorden.
/Katja
2019-09-06
Sagan om Greta Thunberg
Nu ska jag svära i kyrkan, så
håll i er!
Den 16-åriga klimataktivisten
Greta Thunberg har blivit en ikon, nästan helig. Hur kan en
ung autistisk (Asperger) tjej med tvångssyndrom tillika och
som varit djupt deprimerad och inte gått till skolan under
en längre tid och därför haft hemundervisning blivit så
uppmärksammad? Enligt hennes berömda mor har Greta äntligen
fått något att leva för. Gretas agerande är typiskt för en
person med Aspergers syndrom. Så här definieras diagonosen.
"Aspergers syndrom hos barn kan omfatta en intensiv
fokusering på vissa intressen, av vilka många är sådana som
andra barn har. Skillnaden hos barn med AS är den ovanliga
intensiteten i intresset."
Kan den bero på hennes
fredagsstrejk "Skolstejk för klimatet" allenast? Knappast!
Låt oss analysera när hennes person plötsligt blev så
uppmärksammad. Ja, just det! I samband med EU-valet 2018.
Kan det vara en tillfällighet? Nej, det är det naturligtvis
inte. Det finns många starka politiska krafter bakom Greta.
Hon gjordes till en symbol för de gröna partierna som rönte
helt fantastiska framgångar i EU-valet.
Greta är uppbackad av ett
helt team av personer och organisationer med inte helt
ideélla intressen. Ingen skugga ska falla över Greta själv,
egentligen, men det sätt hon utnyttjas på är långt ifrån
lika genuint som Greta själv. Ta t ex den berömda
segelbåten, som fick större uppmärksamhet än den någonsin
fått utan Greta som passagerare. Visst, Påven och andra
storheter har prisat Greta för den person hon är och det är
förståeligt. Men alla medryttare kring Greta är en helt
annan sak. Politiker inte minst.
Nu är ju inte Greta en helt
anonym liten tjej. Båda hennes föräldrar är "kända"
personer. Hennes far har ju snart åkt jorden runt med sin
berömda dotter. Själv har Greta sagt att hon har för avsikt
att besöka så många platser som möjligt här på jorden. Hon
har en syster med samma diagnos som hon själv. Hur påverkade
är dessa två syskon av sina föräldrar? Har någon slags
domedagspredikan förekommit i hemmet?
Till sist undrar jag hur det
skulle sett ut om skolbarn över hela världen strejkade varje
fredag? Någon har räknat ut att det skulle innebära att en
skolgång på 9 år skulle ha reducerats till 7 år i praktiken.
Hur många av de strejkanden ungdomarna utomlands är beredda
att avstå från flygresor, bilar, nya kläder etc etc? Inte
många när det kommer till kritan skulle jag tro.
Till allra sist - hur är det
möjligt att skippa allt som är farligt för klimatet här på
jorden? Ska vi sluta flyga kommer fabriker som tillverkar t
ex flygplan att läggas ner och miljontals anställda bli
arbetslösa. Samma sak med allt annat i samhället som
uppfunnits sedan 1700-talet. Ska vi vrida klocka tillbaka
till när häst och vagn, stearinljus och vattenpump på gården
och utedass var en realitet?
/Katja
2019-08-11
Diskussioner etc på FB
Det har florerat en eller
annan tråd om att "gilla" eller "inte gilla" labradorbilder
på FB på sistone. Precis som man kunnat konstatera rör sig
detta mer om "politik" än ärliga åsikter. Ärlighet varar
längst, säger ordspråket, men inte på FB. Där får man vara
diplomatisk och försiktig med vad man skriver för att inte
stöta sig med prominenta uppfödare/domare/utställare. Nu är
ju inte jag den som smygger i vassen med mina åsikter, så
för mig är det kört för länge sedan. Dock besparar jag mig
för sarkastiska kommentarer från personer inom rasen med
förhållandevis ringa kunskaper om rasens utveckling under de
senaste 40-50 åren.
Det finns många nya
uppfödare, speciellt från östblocket, som dykt upp på scenen
under senare år. För dem är det vinna som gäller först och
främst och hundarnas stamtavlor talar sitt tydliga språk.
Typen är lika blandad som individerna i stamtavlorna och
många av labradorerna är mer lika mastiffer än labradorer,
speciellt i huvudena. "Bigger is better" verkar helt klart
budskapet att vara. Man ska också ha i minnet att bilder på
FB inte nödvändigtvis speglar verkligheten. Visst finns det
många jättefina labradorer på FB som säkert är lika fina in
natura, men att våga lita på en bild på FB utan någon större
kännedom om hundens bakgrund vid t ex insemination kan vara
vanskligt.
När det gäller labradorerns
utveckling i Sverige är min egen personliga åsikt att vi
har halkat efter våra grannländer. När jag ställde ut min första
labrador i början av 80-talet höll de danska labradorerna
inte alls samma höga klass som de gör i dag. Norrmännen har
alltid haft fina labradorer och har det fortfarande.
Självklart finns det många fina labradorer i Sverige även
idag men "mittfältet" av typen "varken eller" är betydligt
bredare. Det känns som om alla intryck från labradorbilder
på FB har gjort uppfödare lite allmänt villrådiga. Ska man
satsa på en tjusig labrador på FB med mixad stamtavla eller
ta det säkra före det osäkra och använda en välavlad mindre
flashig labrador som man sett i verkligheten?
Sedan uppfattar jag det som
att det satsas stenhårt på själva handlingen av hundarna
numera. Man ser ofta videor på FB där hundarna drillas till
perfektion. Jag drar mig osökt till minnes första gångerna
jag var på Crufts på 80-talet då ägarna själva, oftast inga
ungdomar och definitivt ingen som gått någon
juniorhandlingskurs i början av sin karriär, ta sig fram i
ringarna efter bästa förmåga. På den tiden såg man bara
engelska labradorer där. Jag minns speciellt en man som var
låghalt och haltade sig fram i ringen till synes helt
obekymrad och ingen runt ringside verkade tycka att det var
något konstigt med det. Domarna verkade inte ta någon som
helst notis om detta faktum heller. Otänkbart idag skulle
jag tro.
Vågar jag säga att det var
bättre förr?
/Katja
2019-07-21
Tenshi är nu parad
Nu är Tenshi parad med Aito (DK UCH SE UCH SE VV-17 SE VV-18 Chonix Chiyuu-Aito)
och båda två skötte sig exemplariskt. Gud så skönt!
Parningar är alltid en utmaning och speciellt om man parar
en tik för första gången. I mitt fall är det dessutom första
gången med en helt ny ras så jag var allt lite nervös och
undrade hur Tenshi skulle reagera inför sin tilltänkta
kavaljer.
Aito verkade gilla sin nya
dam och Tenshi var inte oäven hon heller så parningar blev
det med häng och allt enligt boken. Men på fjärde dagen var
Tenshi inte intresserad längre och visade detta med all
önskvärd tydlighet. Dock inte mer än med något hissade
framtänder och lite avskräckande Shiba-tjut så Aito provade
att smyga på henne bakifrån ett par gånger, men där fick han
tji.
Tenshi blev däremot betydligt
mer intresserad av att utforska Annettes trädgård, men när
den var färdigutforskad försökte Tenshi hoppa över både
staket och häck till grannträdgården. Annette upptäckte
henne i sista stund tack och lov! Hon visste ju var
trädgårdens ömma punkt var belägen och jag hade berättat om
Tenshis rymningsbenägenhet. Typiskt Tenshi! Hon har
visserligen tränat ett par gånger här hemma förra sommaren
med gott resultat för hennes del. Själv har jag sprungit och
letat efter henne på det öppna fältet mellan vår trädgård
och Pågatågsrälsen ett par gånger. Alldeles förskräckligt
måste jag erkänna. Hon är mästare på att bryta sig igenom
kompostnät och bakomvarande höga häckar. Sedan springer hon
som en raket på fältet och verkar njuta av det. Inte var det
så lätt att fånga in henne heller, men till slut lyckades
jag med list faktiskt. Numera har hon alltid lina när hon
befinner sig i vår trädgård.
På måndag ska jag vaccinera
Tenshi mot herpes för säkerhets skull. Inom labrador är
detta mycket vanligt. Har man hört om hela kullar som blivit
drabbade där valparna skriker som måsar och dör på löpande
band, tar man inga risker. Inte jag i alla fall. Inte är det
billigt heller och man måste dessutom vaccinera både efter
parning och innan valpning.
Sedan är det bara att se
tiden an och utforska dräktighetstecken med argusögon och
hålla både tummar och tår för valpar. En tikvalp vore ren
och skär Jackpot. Inget är som väntans tider.
/Katja
2019-07-12
Tenshi
Till min stora glädje har
Tenshi äntligen börjat löpa. Uppskattningsvis började hon
löpa omkring den 6-8 juli. Eftersom Shibor är renliga som
kattor så är det svårt att se när de löper om man tar efter
antalet löpbloddroppar på golvet. Inte så lätt att se på
vulvan heller, men så är jag ju van vid större hundar där
det mesta ju också är just större.
Hur som helst tog jag det
säkra före det osäkra och lät progesterontesta henne idag.
2,32 ng/ml var resultatet och det visar ju att hon är i
början av löpet. Ska ta ett nytt progtest på måndag så får
vi se hur mycket det hunnit stiga tills dess.
På söndag (2019-07-14) går
Shibaspecialen (nationell utställning) av stapeln i Tvååker
med 63 Shibor anmälda! Tenshi ska dit eftersom det är en
framgångsrik engelsk Shiba-uppfödare/domare som dömer.
Tenshi älskar inte utställning precis men jag vill absolut
ge henne en chans. Sedan är det ju jättekul att se alla
andra Shibor som man sällan ser här nere i Skåne. Ett
utmärkt tillfälle att förkovra sig på rasen och träffa andra
Shiba-uppfödare.
Mycket på G framöver och det
ska bli fantastiskt kul.
/Katja
2019-07-01
Den svenska
bostadsmarknaden
Utan att på något sätt vara
expert på området kan jag inte låta bli att reflektera över
den svenska bostadsmarknaden av idag. Kanske resonerar jag
helt uppåt väggarna eller så har jag fattat helt rätt?!
Som jag uppfattar det hela så
är läget ungefär så här i Sverige.
1) Minusränta råder och
bolånen är rekordlåga vilket gör att det är betydligt
gynnsammare att äga sin egen bostad jämfört med att hyra
densamma, om man har råd vill säga.
2) Låginkomsttagare har den
högsta boendekostnaden och värre blir det om politikerna
beslutar om marknadshyror. Då är risken stor att hemlösheten
ökar.
3) Nybyggda lägenheter har
för höga hyror för bl a låginkomsttagare, studenter och
pensionärer så vem ska ha råd att bo i dessa?
Höginkomsttagare väljer självklart att köpa sitt boende.
4) Pensionärer som sitter i
stora hus med inga eller blygsamma lån på dessa tvekar att
flytta eftersom ett nytt boende troligtvis blir betydligt
dyrare. Dålig rörlighet på bostadsmarknaden blir följden.
När ska politikerna inse att
något radikalt måste göras - inte i framtiden, utan NU!
/Katja
2019-06-11
Vänner ..?
Av och till rannsakar man sig
själv och funderar på vilka som är ens verkliga vänner eller
enbart "energitjuvar". Speciellt när man börjar komma till
åren. Jag fyller ju 71 år om ett par dagar. Hur som helst
har jag funderat över vilka vänner som inte enbart går in
för att utnyttja mina tjänster utan också ger mig något
tillbaka. Jag har alltid haft svårt att neka någon som
behövt min hjälp och ställt upp i mån av tid och kraft. När
man märker att antalet tjänster på intet sätt motsvaras av
antalet gentjänster, bör man tänka till och det är precis
vad jag har gjort och börjat handla därefter.
Fördelen med att bli gammal
är att man inte längre bryr sig så mycket om vad folk ska
säga eller ifrågasätta ens göranden och låtanden och det
känns befriande även om jag personligen alltid har gått min
egen väg och varit trogen mig själv och mina tankar och
prioriteringar.
Det finns emellertid inget
mer värdefullt än verkliga vänner. De är värda sin vikt i
guld.
/Katja
2019-05-21
Inget är som väntans tider
Jag väntar och väntar på att
Tenshi ska börja löpa. Hon markerar på var och varannan tuva
vilket hon inte brukar göra normalt. Trodde hon skulle följa
sitt löpningsmönster och löpa i januari i år, men ingen
bloddroppe så långt ögat kunde se. Kanske har hon torrlöpt
eller så har hon bara hoppat över det helt enkelt. Om hon
händelsevis skulle komma på rätt spår igen så bör hon löpa i
juni månad eftersom det är nästa löpningsanhalt. Den som
lever får se och väntar man på något gott så väntar man
aldrig för länge etc. Tycker dock att jag väntat väl så
länge nu.
Igår var det jättevarmt här
nere hos oss i södra Skåne. Hela 24 grader. Lite kvavt
tyckte jag nog men å andra sidan är jag ingen soldyrkare
eller värmeprofet. Sådär lite lagom varmt tycker jag är bäst
- både för mig och hundarna. Hann med en del i trädgården
och det känns härligt. Trädgårdsarbete är inte mitt otium
precis men det är fint när ogräset har bekämpats för en
stund i alla fall. Finns det något som växer snabbare än
ogräs egentligen? Kan inte komma på något på rak arm.
Idag har det regnat och är
lite gråmulet men ganska varmt ändå. Blir inget jobb i
trädgården så nu kan jag med rent samvete sätta mig och
kolla på någon bra film eller serie på Netflix eller HBO.
Avslappnande och skönt.
/Katja
2019-04-28
Att köra bil i Malmö med
omnejd med livet som insats
2018-11-07 blev jag påkörd av
en MC-polis i Oxie. Har skrivit om denna incident i inlägget
2019-02-16. Efter två överklaganden inom Länsförsäkringar
Skånes egen verksamhet där den ena motiveringen var sämre än
den andra beslöt jag att vända mig till Allmänna
reklamationsnämnden (ARN) som tagit sig an mitt ärende. De
har begärt in svaromål från LF Skåne som begärde en veckas
dispens för att sedan i sista stund inkomma med en urflummig
skrivelse på juridiskt fikonspråk. Troligtvis för att
försöka trötta ut mig. De har fortfarande ingen vettig
förklaring till sitt beslut. Själv kan jag inte för mitt liv
förstå varför mitt eget försäkringsbolag så fruktansvärt
gärna vill stötta motparten? Fortsättning följer i detta
ärende.
Som om inte detta vore nog
blev jag 2019-04-01 påkörd bakifrån på en av Malmös
paradgator Amiralsgatan. Visserligen är trafikplaneringen på
denna gata numera en total katastrof bland annat med
anledning av den så kallade Skåneexpressen som har en egen
fil och eget trafikljussystem. Kvar för andra biltrafikanter
är en enda fil i vardera riktningen. Bäddat för olyckor vid
köbildning med andra ord.
Hur som helst stod jag i en
lång kö på Amiralsgatan. Pang! Nu var det dags igen! Påkörd
bakifrån av bil som i sin tur blev påkörd bakifrån. Som tur
var höll jag avståndet till framförvarande bil så det
stannade vid våra tre bilar. Ingen blev skadad men i bilen i
mitten befann sig en 15 dagar gammal bebis som fick köras i
ambulans till sjukhuset för kontroll. Själv kunde jag köra
från olycksplatsen men de två andra bilarna fick bogseras
därifrån.
Otroligt nog friades jag helt
från vållandet i denna olycka. Något som naturligtvis var
självklart, men med tanke på mina tidigare erfarenheter av
LF Skåne kände jag mig långt ifrån säker. Man vet ju aldrig
men å andra sidan var ju ingen polis inblandad i denna
olyckan.
Numera vågar jag helt enkelt
inte köra på denna sträcka av Amiralsgatan utan väljer andra
vägar i stället. Till och med poliserna som förhörde oss på
olycksplatsen var fullt medvetna om hur trafikfarlig denna
vägsträcka blivit efter bygget av den nya
Rosengårdsstationen för Pågatågen.
/Katja
2019-04-24
Konstrundan i Påskatider
På långfredagen den 19 april
anslöt jag till sonen med familj för att besöka lite olika
konstnärer runt Österlen. Färden gick först mot Ystad. På
vägen dit bestämde vi oss för att fika på Olof Viktors café
i Glemmingebro. Massor med folk och långa köer naturligtvis
eftersom stället har lite av kultstatus även om varken jag
eller övriga sällskapet blev så jätteimponerade - i så fall
mest av priset på fikat.
Färden gick vidare och vi
passerade Sveriges sydligaste udde, nämligen Smygehuk.
Vackert landskap. Tyvärr var det lite tunnsått med
konstnärer utmed vår färd men vi fortsatte och hamnade i den
lilla byn Smedstorp och Blå Gården där jag gjorde mitt
första inköp för dagen. Det blev en rund ganska stor bricka
tillverkad på Öland med motiv av konstnären Gunnerster Edlom
Sköld. Abstrakt konst med fin färgsättning som genast
fångade mitt öga. Den var inte världes billigaste (400 kr)
men heller ingen ekonomisk katastrof.
Mitt andra och sista inköp
var av ett helt annat och för en konstrunda synnerligen
otippat slag nämligen en Nilfisk dammsugare som jag fick
ögonen på i en gammal lanthandel på samma ort. Hemma har jag
en exakt likadan men i betydligt sämre skick. Den har ju
nästan 40 år på nacken men jag älskar den trots icke
indragningsbar lång och ganska otymplig sladd. Mitt nygamla
kap för 1500 kr är kanon! Som ny med alla tillbehör i
oanvänt original. Vilken lycka!
Nu står båda mina identiskt
lika (i modellen) Nilfisk dammsugare här hemma. Jag känner
nästan skuldkänslor över att vara tvingad att förvisa min
gamla trogna Nilfisk till källarregionen. Den är ju
fortfarande helt brukbar men lite kantstött här och var.
Visst kan det väl vara
intressant att ge sig ut på en konstrunda då och då?! Vilka
fynd man kan göra!
/Katja
2019-03-14
Ronja och Tenshi
För nästan exakt två år
(2017-03-13) sedan togs bilden nedan på Ronja och Tenshi och
gosedjuret Golden från Ikea. Tenshi hade då varit hos
oss i ca en vecka och hon tydde sig genast till
"storasyster" Ronja som då var omkring 8 år gammal.
Gosedjuret har följt med sedan dess och är fortfarande
Tenshis favorit. Hon hämtar det när hon blir glad och när
hon vill leka.
Jag tror att Ronjas
personlighet och alltigenom vänliga väsen har danat Tenshi
en hel del. Hon är en väldigt snäll Shiba som älskar
människor precis som Ronja. När hon är lös i rastgården på
fältet i Käglinge leker hon med de flesta hundar hon
träffar, men jag är lite återhållsam numera eftersom hon vid
två tillfällen har blivit attackerad av amstaffkorsningar då
hon varit kopplad (inte i rastgården). Inget allvarligt och
inga skador hitintills men jag är numera på min vakt. Helt
plötsligt kan det dyka upp en sådan korsning, eller rasren
dylik, i rastgården och då vet man aldrig vad som kan hända.
Shiban är en stolt hund med stort självförtroende. Kanske är
Tenshis framtoning provocerande för sådana raser eller
korsningar? De är ju ursprungligen avlade för kamp.
Tänk så liten Tenshi var - knappt större än
gosedjuret.
Tenshi har nu hunnit bli 2½ år gammal och får
egentligen inte längre plats i korgen.
Visserligen är denna korg en storlek mindre.
(Bilden tagen 2019-07-06.)
/Katja
2019-03-07
Födelsedagar och lite annat
2019-02-25 fyllde mitt yngsta
barnbarn Felix 6 år. Han är syskonskarans clown och kommer
undan med det mesta bus han gör. Charmig till tusen men
ibland en riktig pina för sin omgivning. Felix älskar
Kinderegg så därför beställde jag ett Kinderegg Maxi på
Coolstuff.se till hans födelsedag. Mycket uppskattat! Han
fick också ett nytt skal till sin mini iPad och en
pappersryggsäck med ritböcker och klistermärken. Den tycker
han är kul.
Felix fick själv bestämma
middagen på sin bemärkelsedag naturligtvis, så det blev
köttbullar med sås och potatis och grönsaker förstås som
mamma Johanna är mycket noga med. Därefter blev det
kladdkaka med hallon och vispgrädde, också enligt Felix
önskemål. Felix är den i familjen som gillar husmanskost
mest. Hans båda bröder och syster är lite mer av finsmakare.
Theo älskar t ex bläckfisk. När familjen var i Italien i
somras åt han bläckfisk varje dag i olika former. Bläckfisk
i spagetti är favoriten. Farfar "Nonno" brukar laga till sin
specialare med bläckfisk till Theo när andan faller på.
2019-03-05 var det dags igen
för då var det mitt äldsta barnbarn Benjamins tur att fylla
år. Han blev 17 år. Inte klokt vad tiden går! Nästa år blir
han myndig och körkort står överst på hans bucket list.
Benjamin önskar sig alltid pengar som han investerar lite
olika, så det fick bli pengar denna gången också. Vi ska
fira Benjamins födelsedag i kväll så menyn är för närvarande
inte bekant. Min lillasyster Evalotta Grip fyllde 61 år
samma dag. Hon bor i Jönköping.
Till något helt annat -
Tenshi låter vänta på sig med löpet. Hon har varit punktlig
som en klocka tidigare så jag är lite förvånad. Kanske har
den extremt varma sommaren vi hade 2018 satt sina spår och
rubbat hennes cirklar. Vem vet?! Men, den som väntar på
något gott väntar aldrig för länge, sägs det.
Fick en förfrågan från Annika
Schäffer (Kennel Scandica) i Tyskland om hon fick mitt
tillstånd att översätta min Sandylands-artikel från
Labradorklubbens stamtavlebok 2018 till tyska. Självklart
fick hon det! Jag kände mig hedrad. Den till tyska översatta
Sandylands-artikeln publicerades i Labrador Club Deutschland
e. V. medlemstidning Unser Labrador Nr. 151 Februar
2019.
/Katja
2019-02-16
Försök undvika att bli påkörd av en polis
2018-11-07 blev jag i princip
nermejad av en motorcykelpolis vid Oxie center. Jag var på
väg till apoteket som ligger i anslutning till Coop Oxie när
jag blir påkörd av en motorcykelpolis.
Jag färdades på
Tegelbruksvägen som har Pågatågsstationen till vänster om
man kommer från Toarps-hållet där jag bor. Tegelbruksvägen
är ingen huvudled och har en hastighetsbegränsning på 40
km/tim. Från Tegelbruksvägen svängde jag vänster ner på
Murtegelvägen, som varken har väjningsplikt eller stopplikt.
Just därför råder omkörningsförbud i korsningen
Tegelbruksvägen/Murtegelvägen medelst heldragen vit linje på
Tegelbruksvägen vid korsningen.
Jag är alltid noga med att
blinka när jag ska svänga åt ett eller annat håll.
Murtegelvägen leder ner mot centrat och en stor parkering.
Vid korsningen Tegelbruksvägen/Murtegevägen pågår en
omfattande byggnation med stängsel runt hela hörnan på
vänster sida, varför sikten är begränsad för trafikanter som
kommer från parkeringen på Murtegelvägen och ämnar köra ut
på Tegelbruksvägen. Tur att ingen kom därifrån vid
kollisionstillfället!
Döm om min förvåning när mitt
försäkringsbolag (Länsförsäkringar Skåne) anser mig till 2/3 som
vållande till olyckan! Jag har inte brutit mot några
trafikregler! Däremot har motorcykelpolisen brutit mot 3
trafikregler. 1) Han har kört om trots att det gäller
omkörningsförbud medelst heldragen vit linje i korsningen.
2) Han har kört om mig till vänster i korsningen, vilket är
förbjudet. 3) Slutligen har han uppenbarligen inte heller
hållit avståndet till framförvarande bil.
Jag kan inte för mitt liv
förstå varför Länsförsäkringar Skåne är så angelägna om att betala
större delen av kostnaden för reparationerna av dels min bil
som fick vänster sidoruta spräckt från kant till kant samt
vänster dörr och framskärm intryckta och skadade i lacken så
att de fick bytas ut. Motorcykeln blev skadad i styret som
prejade min sidoruta. Varken jag eller motparten blev
skadade sånär som på att jag själv fick ett blödande sår på
ovansidan av vänster hand av allt glassplitter. Man kan nog
säga att jag också var chockad över att bli påkörd strax
efter lagenlig genomförd vänstersväng. Det var som en blixt
från klar himmel. Mycket obehagligt. Jag har fortfarande
svårt för att köra ner till Oxie center för att t ex hämta
posten. Därför brukar jag passa på när jag kommer från
Malmö-hållet för då behöver jag ju bara göra en högersväng.
Länsförsäkringar Skåne motiverar
sitt beslut med att jag brutit mot min skyldighet att lämna
omkörande trafik företräde när jag svängde vänster i
korsningen. Trodde inte att jag hade skyldighet att stanna
och vänta med att svänga förrän jag hade försäkrat mig om
att inte någon trafikant bakom mig fick för sig att köra om
mig på vänster sida i en korsning där omkörningsförbud
råder?!
Jag överklagade beslutet utan
framgång. Man hävdar därvid att man gjort en besiktning av
skadeplatsen och funnit att väjningsplikt föreligger på
Murtegelvägen mot trafik till höger. Det finns ingen
markering för väjningsplikt i gatan eftersom Tegelbruksvägen
inte är en huvudled. Alltså kan någon
olycksplatsundersökning inte ha skett eller så är den/de som
gjort denna blinda.
Kan det möjligtvis ha någon
betydelse att motparten är polis? Fan tro't?! Mitt
förtroende för Rättsväsendet försvann för länge sedan i
samband med en hundattack (en lång historia). Nu är även
mitt förtroende för vår Polismyndighet som bortblåst. En
annan myndighet som jag har synnerligen lågt förtroende för
är Länsstyrelsen när det gäller djurskyddet.
Länsförsäkringar Skåne kommer jag aldrig att rekommendera någon.
Blå linje = min färdväg Rött
kryss = kollisionen
(Bilen på bilden har inget med saken att göra. Bilden är
från Google Maps.)
/Katja
2019-01-28
Ronja
Nu börjar Ronja komma lite
till åren. 2018-12-04 blev hon 10 år. Hon är pigg som en
mört när något intressant händer och pinnar på i normal takt
på våra promenader. Tyvärr verkar hon höra lite sämre eller
så är det på det viset att hon inte VILL höra när jag kallar
på henne. Hon kan stanna en bit bort och både se och höra
att jag kallar på henne, men ändå kan hon vända på klacken
och springa åt helt motsatt håll. Mycket frustrerande måste
jag säga. Kanske börjar hon bli lite förvirrad? Sånt har man
ju hört om gamla hundar. Jag vill ju helst att hon ska kunna
gå utan koppel så mycket som möjligt eftersom hon gärna
stannar på varenda luktplätt vi stöter på när vi är ute på
fältet. För att inte tala om kvällsrundan när hon är kopplad
och stannar var tredje meter eller så. Tenshi tycker inte
heller att det är så kul att stanna hela tiden. Sorkhål är
hennes största intresse. När hon upptäcker ett sådant
slänger hon sig som en oljad blixt platt ner på marken och
stoppar huvudet i hålet.
Drar mig till minnes när jag
hämtade Ronja på Landvetters flygplats. Då var hon 4 månader
gammal och hade haft en ganska långdragen resa dit. Med båt
från Jersey, Channel Islands. Övernattning på Ryslip
transportfirma för sällskapsdjur i London. Flyg till
Köpenhamn dagen därpå för vidarebefordran till Landvetter. I
min enfald trodde jag att jag skulle möta en trött liten
valp. Inte var Ronja, som jag på ort och ställe bestämde att
jag skulle kalla henne, trött. Nej, ut ur den lilla träburen
med nätlucka for en glad liten valp fram som ett Jehu.
Hoppade och studsade som en galning.
Mitt allra första intryck av
Ronja var "åh vilken valp!" Det var utan tvekan den
exteriört bästa valp jag sett. Fantastisk helhet med
kraftfull benstomme och päls som en björn närapå. Vackert
feminint huvud. Vackra bruna ögon som tillitsfullt granskade
mig. Tanken som slog mig direkt var "hur kunde någon släppa
iväg en sådan valp"? Mrs Rosemary Evans (Taleem) hade ingen
större erfarenhet av uppfödning på den tiden. Hon var i
princip Mrs Betty Howards (Tapeatom) filial stationerad i
England för att kunna förse den senare med nytt
avelsmaterial vid behov. I Sydafrika fanns inget större
utbud av lämpliga avelshanar. Betty har alltid inriktat sig
på Sandylands blodslinjer. Av och till reste Betty till
England för att titta på Rosemarys valpar men Ronja och
hennes kullsyskon hade hon endast sett på foton. Tack och
lov dristar jag mig till att säga!
Ronja på Taleem Kennels 3 månader gammal.
Ronja har visat sig vara en
förnämlig avelstik. Vissa hanar har passat henne bättre än
andra, men ingen har varit helt fel kan jag tycka med facit
i hand. Ronja har haft fyra valpkullar. Från samtliga har
hon barn och barnbarn och till och med barnbarnsbarn.
"Maggie" (DKCH DECH DEVDHCH NORDJV12 Caccia Only You) är den
vinstrikaste men "Mollies" (Caccia Naevia) avkommor
tilltalar mig mest. "Maggie" ägs av Lab Heartbreaker i
Danmark. Å andra sidan är det ju inte jag som valt ut
hanarna som Maggie parats med. Varje uppfödare väljer ju
hanar till sina tikar efter eget tycke och smak.
Mollie är en jättefin tik men
hon är tyvärr inte så mycket utställd och hon ägs dessutom
inte heller av mig utan av mina goda vänner familjen
Schiller. Dock har Mollie både Reserv-Cert och Reserv-Cacib
och ett antal CK. Egentligen är hon en otroligt korrekt tik
exteriört men kanske inte så flashig som de labradorer vilka
prioriteras i dagens utställningsringar.
Jättekul att kunna para
Mollie med Maggies son "Lucky" (DKCH SE U(U)CH Mighty Rebels
Only Sense). En tät linjeavel på Ronja. Från denna kull har
jag avelsrätt på "Mello" (Caccia Faith Hill) som jag
planerar att para år 2020. Hon är friröntgad på höfter och
armbågar.
"Kitty" (Caccia Kitty Drew)
från Ronjas första valpkull med "Watson" (DKCH Jayncourt
Significant Star) är ingen utställningsstjärna precis.
Utställd en gång i Juniorklass med KEP för att hon inte
ville visa tänderna. Hon ägdes då privat och jag lånade in
henne för parning med Rocheby Checkmate i Norge. Från denna
valpkull kom "Leslie" (Caccia Leslie Howard) som är
blindledarhund och "Kelly" (Caccia Grace Kelly) som är
avelstik hos Anette Johansson (DISA). En hane från hennes
första valpkull är ledarhund.
En hanvalp "Kilpi" (Caccia
Danny Boy) från Mollies valpkull med "Buddy" (C.I.B.
Devonshire Doubel Trouble) köptes in av Anette Johansson
(DISA) så det ska bli spännande att se om även han blir en
framtida ledarhund.
/Katja
2019-01-25
Lite av varje
Vädret är kallt här nere i Skåne. Den
lilla snö som kom för ett par dagar sedan ligger fortfarande
kvar och det är verkligen snorhalt på vägarna. Tur jag har
mina älskade Ice Bugs. Annars hade jag nog knappast vågat gå
ut med hundarna. Men det måste jag ju så dessa skor är
verkligen något av det bästa jag haft i hundutsrustning. Hur
många gånger tidigare har jag inte fallit som en fura och
slagit mig gul och blå på hundpromenader genom åren? Faktum
är att det kan jag inte ens hålla räkningen på.
Jag drar mig till minnes en gång för ett
antal år sedan då jag skulle resa till London i studiesyfte
tillsammans med mina arbetskamrater. På morgonen var jag ute
med Ronja och snubblade på en sten och föll raklång på
stigen. Ena fotleden svullnaden upp till dubbel storlek och
jag haltade mödosamt hem. På eftermiddagen var det dags igen
att rasta Ronja. Fotleden var nu vederbörligen bandagerad med
Futuro bandage inköpt på Apoteket. Jag har ett brett
sortiment av Futuro bandage hemma. Två för handleder och
fotleder och ett för knäleder. De börjar till och med bli
lite slitna.
Hur som helst så gick jag haltandes på en
nyasfalterad cykel/gångväg och det kändes väl ganska OK ända
tills Ronja fick lukt på något intressant vid kanten av
asfalteringen vilket ledde till att jag trampade fel och
föll handlöst ner i grönskan. Nu var det riktigt illa. Där
satt jag med två uppsvällda fotleder och hade ingen kraft
kvar att ta mig upp för egen maskin. En vänlig dam som
passerade förbi gav mig en hjälpande hand tack och lov. På
något sätt lyckades jag i alla fall ta mig hem. Londonresan
skulle gå av stapeln veckan därpå. Skam den som ger sig.
Utrustad med mina båda fotledsbandage och ett paket
värktabletter var jag redo att ta mig an London. Visst
gjorde det ont ändå, men inte kan man sitta kvar på
hotellrummet när man är i London. Det var en fantastisk
upplevelse att åka i London Eye med utsikt över stora delar
av centrala London.
Mina uttänjda ledband är ett ständigt
problem vilket gör att jag helst har kängor på mig när jag
rastar hundarna. Detta är också en av anledningarna till att
jag började se mig om efter en mindre ras.
Nog om krämpor. Nu väntar jag på att
Tenshi ska börja löpa. Jag tänker inte para henne detta löp
men jag vill ju att hon ska följa sitt löpningsmönster så
att jag på ett ungefär kan räkna ut när hon ska löpa nästa
gång för då planerar jag att para henne. Det ska bli så
otroligt spännande med en ny ras. Shiban är ju en urhundsras
med mycket primitivt kvar i sitt beteende. Hur
parningsvilliga är Shibor? Har de lätta valpningar? Det är
frågor som självklart inställer sig. Visst, alla individer
är unika, men det borde väl finnas någon gemensam nämnare
kan jag tycka. Jag har ju bara erfarenhet av att föda upp
Labrador.
En sak är säker - framtiden får utvisa hur
Shiborna fungerar avelsmässigt. Jag är beredd!
/Katja
2019-01-12
God fortsättning..
Jag har varit lite slö på att
uppdatera min blogg de två senaste åren. Har liksom inte
haft något direkt intressant att förtälja fastän 2018 varit
ett fint år. Mollie hade sin andra valpkull. Denna gången
med C.I.B. Devonshire Doubel Trouble "Buddy". Tenshi blev
friröntgad på höfter och armbågar, Patella-undersökt och
ögonlyst utan anmärkning. Absolut inget att klaga på utan
tvärtom hurra för! Men, ändå fick jag inte tummarna loss att
skriva i min blogg.
I år kommer vi inte att ha
några Labrador-valpar utan vi väntar tills nästa år i
stället. Däremot planerar vi vår första Shiba valpkull och
det ska verkligen bli mer än spännande! Hane är redan
bestämd men jag går inte ut med vem han är förrän parning
har skett. Har velat använda honom sedan första stund jag
såg honom. Han fångade verkligen mitt öga direkt. Precis så
var även fallet med min allra första Labradorkull.
Då (år 1987) parade jag min
engelska import Sandylands Catch Penny med Minnows Winter
Whizz som jag såg första gången på en utställning här i
Sverige. Han var då väldigt ung. Det var dessutom sista
gången Mrs Gwen Broadley (Sandylands) dömde här. Hon var
till åren kommen och hade beslutat sig för att avsluta sin
domarkarriär som varit synnerligen framgångsrik.
Ur denna kombination föddes
min förstfödda labradorvalp Caccia Monsignore "Champis" som
fick en lysande karriär både i utställningsringen och som
avelshane. Han var dessutom jaktmeriterad. Jag anser
fortfarande att han är den bästa labrador jag fött upp.
Tyvärr fick han aldrig sin titel trots att han var
fullcertad. På den tiden krävdes lägst en 2:a i Öppen klass
på Jaktprov för Svenskt Utställnings Championat (SEUCH).
Champis hade en 1:a i Unghundsklass som han fick på sitt
första officiella jaktprov. Den som är intresserad kan läsa
mer om Champis på hans egen sida (www.caccia.se/Champis_09.htm).
Här kan man väl kanske tala om nybörjartur, men jag var
faktiskt mycket väl påläst när det gällde stamtavlor och jag
fick även mitt beslut sanktionerat av Mrs Broadley. Jag
brukade alltid höra med henne först när jag hade hittat en i
mitt tycke lämplig hane att para Penny med.
Nu hoppas jag på samma tur
när det gäller Tenshi och hennes första parning.
Ja, det var ett nostalgispår
tillbaka i tiden. Jag har en tendens numera att stundtals
försjunka i gamla upplyftande minnen.
/Katja
|
