Shiban - en självfrände

BLOGG 2017

ARKIV
Min Blogg 2009 - 2010 - 2011 - 2012 - 2013 - 2014 - 2015 - 2016

Tveka inte att kontakta mig per mejl katja@caccia.se
om ni har några synpunkter på vad jag skriver i min blogg.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

2017-03-25

SHIBA

Nu har det snart gått ett kvartal av det nya året och jag har inte ens skrivit ett endaste inlägg. Inser att jag måste skärpa mig. Bloggen är ju ett sätt att sätta minnena på pränt också.

I år firar Kennel Caccia 30-års jubileum och det gör vi med att införskaffa en ny ras, nämligen Shiba. Inget impulsköp på något sätt. Har under många år funderat på att börja med en mindre ras eftersom Labradoren kräver sin man eller kvinna med "kråser" och det har jag inte längre som förr i tiden. Inte för att jag var ovanligt stark eller så, men jag var betydligt rörligare när jag började med rasen. Det är tungt att föda upp labradorvalpar. En normalstor kull på 6-8 valpar är ingen sinekur. Man bär och sliter på valparna ur och i valphagar och uppför trappor för att inte tala om allt kiss- och bajsande. Labradorvalpar är stora i maten och det syns på mattor och golv. Skurhinken finns alltid i närheten.

År 1984 köpte vi en Akita Inu som rasen hette då. Det var en hanhund (Toto) och han var rent ut sagt "knäpp". I samråd med uppfödaren fick vi låta honom somna in. Senare framkom att hans far, en japansk import som bodde i Norge, hade fått avlivas på grund av att han hade bitit barn. Aveln på den tiden var under all kritik och avelsmaterialet var synnerligen begränsat. Även mentaliteten lämnade mycket övrigt att önska. Jag och min dåvarande make hade sett rasen på Crufts år 1986 och 1989. Där var kvaliteten skyhög mot i Sverige.

Mer info om Akitan hittar du här

BIM Akita på Crufts 1989
Handler Liz Dunhill - hund tyvärr okänd

På den tiden hade jag min labradorhane (Tango). Med honom fungerade Toto jättebra eftersom Tango "räddade" Toto ur bråk med andra hundar på fältet. Men man kunde aldrig lita på honom. Jag har dock aldrig tappat intresset för denna fascinerande ras och följt den genom alla år. Nu är ju Akitan ännu större än Labradoren. Därför började jag fundera på en Shiba för några år sedan. Tanken har följt mig och efter lång väntan på en lämplig tikvalp har jag nu äntligen en liten Shiba-tjej här hemma. Hon är verkligen helt underbar. Rasen tilltalar mig mycket med sin alldeles speciella karaktär och intelligens. För att inte tala om hur vackra Shiborna är!

Således inleddes kennelns 30-års jubileum med en ny ras. Ganska häftigt! Nu väntar nya utmaningar med att lära sig allt om Shiban. De japanska namnen är långa som en arm och komplicerade att både skriva och komma ihåg. Dock har min lilla Shiba-tjej ett engelskklingande namn; Noven's Looks Like An Angel. Tyckte inte att det kändes så bekvämt att kalla henne Angel så det fick bli Tenshi som betyder ängel på japanska.

Shiban har en helt annorlunda päls än Labradoren och den visas inte heller på samma sätt i utställningsringen så nu måste jag träna på detta också. Det blir mycket nytt på en och samma gång men man måste ju hålla hjärncellerna aktiverade.

Så här såg Tenshi ut första gången jag såg henne - 6 veckor gammal.

Detta är Tenshis mor Amari

Jugend ​Bundessiegerin -13 Mara-Shimas Amari Asayake

Amari fångade mitt öga direkt när jag såg henne på Noven's Kennel. Hon var vacker som en dag och utstrålade lugn och värdighet. Båda hennes föräldrar är födda i USA på den berömda kenneln Copperdots. Själv är hon född på den vinstrika kenneln Mara-Shima i Holland. Den vanligaste färgen är röd men Shiborna kan även vara black and tan, sesam, svart eller röd sesam och vita. Vita Shibor är dock inte godkända inom FCI. Däremot i England.

När man talar om färgen på Shibor nämns ordet "urajiro" som betyder vitaktig päls på nospartiets sidor, på kinderna, på halsens och underkäkens undersida, på bröst och mage, på svansens undersida och på benens insidor. Med andra ord ska pälsen vara vit "där solens strålar inte skiner". En japansk Shibadomare lägger största vikt vid öronens och ögonens storlek, form och placering som ger det så speciella uttrycket för en Shiba. Svansens längd och hur den bärs har också stor betydelse. En Shiba får inte komma in i ringen med svansen nere. Det ger inte precis intrycket av mod och värdighet. Urajirons utbredning, färgens nyans och pälsens struktur är andra viktiga faktorer.

Mentaliteten hos en Shiba är "all important" för en japansk Shibadomare som prioriterar en Shiba med den rätta mentaliteten framför en exteriört bättre. Skygghet är ett allvarligt fel. Man talar här om "Kan-I" som beskriver hundens mod och värdighet.

För att bättre kunna förstå rasen har jag inhandlat en del engelsk litteratur om den ursprungliga Shiban och dess historia och utveckling samt den gamla japanska rasstandarden kompletterad med japanska rasspecialisters detaljerade förklaringar. Nedan två verkliga "Shiba-biblar".

The Total Shiba by Gretchen Haskett and Susan Houser (Alpine Publications, USA) 2003.
Första utgåva 1959.
The Complete Shiba Inu by Maureen Atkinson (Ringpress Books Ltd, UK) 1998.
Första utgåva 1998.

Att läsa om Shiban på originalspråket låter sig definitivt inte göras. Det är utan tvekan en mycket gammal och synnerligen intressant ras att studera. Jag har bara påbörjat min research så vem vet var det slutar?! En dröm vore att åka till Japan och besöka framgångsrika Shiba-uppfödare och få träffa deras hundar och främst av allt att få närvara vid en NIPPO GRAND NATIONAL. Drömma kan man ju alltid!

/Katja

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

 

Home